Nackdelen med tålig hund...

Både jag och hund är trötta efter att ha ägnat eftermiddagen åt pälsvård. Charlie är numera rakad på bröstet och i ljumskarna. Han ser inte klok ut fram på bröstet, det är absolut finare med lite päls. Men typ 2 gånger per år rakar vi ner honom totalt, då det efter ca 2 veckor blir så himla fint. Sedan måste han hållas kort på tassar och under magen, för ju mer hår han har, ju mer kliar det på honom.

Han har även fått sig ett medicinskt bad - det tar ju sin lilla tid - och nu har vi båda landat i soffan för lite vilopaus. Charlie med sitt värmande täcke såklart. Tänk vad han hatade täcket i början, och nu kommer han själv så fort jag tar fram det.

Upptäckte när jag rakade honom under öronen att han har en ful öroninflammation i ena örat. Det är en stor nackdel med att ha en extremt tålig hund, han säger liksom inte ifrån förrän det är riktigt jävligt. Vi tittar honom i öronen i princip varje dag av den anledningen, men tyvärr var det ingen av oss som tittade igår... Ett stort problem är att han tyvärr inte får bruka antibiotika just nu. Eller om vi gör det, så är de 3 månaderna med allergiutredningen till spillo... Så nu har vi tvättat örat med speciell rengöring, och hoppas att det lägger sig om vi gör det varje dag. Så länge han inte kliar sig så kör vi så, men blir han besvärad så blir det naturligtvis ett veterinärbesök.

Dock är jag om möjligt, ännu mer IMPAD av honom på dagens träningspass. För han genomförde det med en rejäl öroninflammation, och det sänker honom alltid annars. Nu får vi bara hoppas den läker ut snabbare än snabbt!