Träningshelg för lydnadsnördar - första delen

Jag har varit med om en helt fantastisk helg med GRYMMA hundförare. Framgångarna har avlöpt varandra och glädjetårarna likaså! Att få möjligheten att träna med människor som jag litar på till 100 % är jag så sjukt tacksam för. Jag älskar att alla är riktigt ärliga med vad de säger, för de gör att jag verkligen tror på deras ord. En stor trygghet kommer även från att jag vet att oavsett vilka problem jag stöter på, så har denna skara av människor en lösning som kommer att FUNGERA.

Mitt och Charlies första pass bestod av det fria följet. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är så himla glad. Trots att jag var nervös, vi hade publik och kommendering så går det så jävla bra!!! Känslan var bra, men när jag sett på filmen så är jag om möjligt ännu nöjdare. Vi fick applåder när vi var klara och det var precis det här jag behövde. Jag behövde helt enkelt inse vad jävla bra vi är! 

När jag åkte hem idag så hann jag inte mer än köra i 5 minuter och summera Charlies prestation under helgen förrän tårarna sprutade - jag kunde knappt köra. Dom rann ända fram till Varberg... och då ringer mamma, och vad tror ni händer? Jupp, det var kört igen! Jag är så stolt över min hund, och så glad över att jag fått hjälp med att inse vad han ställer upp på mig! 

Mer om helgen kommer framöver, jag kan inte riktigt få ner det på pränt just nu. Känslan bubblar fortfarande och jag är bara översvallande lycklig.