När man får det man gör fel på film

Idag har vi ånyo tillbringat ett par timmar på klubben med Elin. Målet för mig var att försöka få fram det gör jag på tävling, för att kunna rätta till det. Började med att bli kommenderad och det gick riktigt bra, så därför åkte filmkameran fram, för den kan alltid skapa lite nerv.

Skillnaden kom direkt, då Tyra från mitt första steg var väldigt tvekande. Vad jag gjorde går knappt att se, men ser man sekvensen efter när jag gör som jag brukar så ser man att där finns självsäkerheten och självklarheten. Sedan går jag på lite väl mycket andra starten, men hellre det än att jag tvekar. Så nyttigt, och grymt kul att vi fick det på film så att jag själv kan se!

Vi fortsatte på det temat och Tyra går som en klocka. Hon är sååå grym och hennes attityd är som vanligt helt otrolig! Elin kommenderade oss och jag fokuserade på att behålla koncentrationen och att sköta min del av jobbet, och jag lyckades faktiskt riktigt bra.

Tyra fick sedan även lite störningsträning - som hon klarade med bravur - och sedan fick hon göra sina första skick på rutan. Hur kul som helst :)

Att vara en bra förare på tävling - riktigt, jäkla dretsvårt

Hundträning är spännande och hundträning handlar väldigt mycket om känslor. Hur det känns i bröstet på föraren är avgörande för hur hunden uppför sig vid förarens sida. Men trots att man vet om detta, så är det otroligt svårt att känna av de där känslorna och framförallt att kunna förändra dom. Lägg därpå en riktig tävlingsinstinkt och det är inte svårt att förstå varför saker kan fallera på tävling. 

Jag fick mig en riktig aha-upplevlse idag. Charlie tävlade i rallylydnad och jag var inte ett dugg nervös - tror det var första gången - men ändå så var Charlie inte som han brukar på träning. På banan så gjorde han det han skulle, och för dom som inte brukar se hur han går, så var det nog inget alls som såg konstigt ut. Men känslan hos mig var inte alls som när vi tränar. Han kändes lite seg och inte alls så peppad som han brukar. 

När Charlie tävlat klart tog jag ut Tyra för lite träning i tävlingsmiljö. Tyra var heller inte som hon brukar!! Båda hundarna gjorde det dom skulle, men den där peppiga och koncentrerade känslan fanns inte där fullt ut.

Då gick det upp för mig, det är ju något JAG gör, men vad tusan är det? Jag var inte nervös, inte stressad, hade ingen press. Men nu jag har kommit på det. När det är mycket folk runt om så försöker jag låta så vänlig som möjligt mot mina hundar. Inget fel i det, det låter ju rätt fint faktiskt, men det gör mina hundar EXTREMT förvirrade! Jag är inte alls så tydlig som jag brukar vara, och jag talar med nån jäkla fjantig, pipig röst. Jag går inte på i samma tempo som jag brukar... jaa jag kan fortsätta med flera exempel. 

Tyras lydnadsdebut, här hade jag en fantastisk känsla i bröstet! 

Jag måste börja uppföra mig på samma vis på tävling som på träning. Jag ska tänka på att låta som jag brukar, men FRAMFÖRALLT ha samma självklara känsla i bröstet, för jag tror att det är främst den som saknas. Om det är självklart för mig, så anser även hundarna att det är självklart! 

Hur enkelt det här än låter, så tror jag att alla som tävlat hund själva vet att det är riktigt, jäkla dretsvårt. Men det roliga med hundträning är att man måste fundera och man måste våga vara självkritisk, för det är då man tar sig framåt. 

Har suttit och tittat på lite filmer på youtube på min förebild inom just detta området - att vara bra på tävling - och fått massvis av härlig inspiration! Jag är ingen dålig förare på tävling, men jag kan alltid bli bättre, och det ska vi jobba emot. 

97 poäng, andra plats och ny titel!

Idag har jag och Charlie varit på Angereds BK för en rallylydnadstävling. I halv storm genomförde vi banan och med endast lite fjuttstrul på en skylt så fick vi ihop otroligt fina 97 poäng, vilket gav oss en andra plats!

Detta var våran tredje start i nybörjarklass och vårt tredje godkända resultat, vilket innebär att Charlie nu fått en ny titel: RLD N. Wiiiiieee!!!

LPI RLD N Werinas Samos! 

Tyra - några procent katt, och nu även tiger

Idag har jag varit arg på Tyra för första gången sedan hon kom till oss för dryga 10 månader sedan. Var ute med hundarna när jag kom hem från jobbet och vi får möte av en gubbe och hans lilla hund. Tyra går på min högra sida, och Charlie på min vänstra. Den mötande lilla hunden uppförde sig väl inte exemplariskt precis, utan ställer sig stel som en pinne, bröstar upp sig, stirrar ut Charlie och gör utfall emot oss. Men i min värld så spelar det ingen roll, mina hundar får inte uppföra sig otrevligt för det.

Charlie bryr sig inte alls och allt går fint, så vi ska bara passera. Men se där, då vaknade tigern i Tyra. Hon flyger ut framför mig mot den mötande hunden och börjar skälla?!?!

Inte okej någonstans och det blev vårt första utvecklingssamtal där och då. Gubben med hunden blev stressad och ville gå, men jag sa åt han att stå still med motivationen att det var bra träning för mina hundar - och gubben var iallafall lydig och stod kvar. Tur för mig att Charlie beslöt sig för att fortsatt uppföra sig, så jag kunde lägga all energi på Tyra.

Hon for runt som en toka och hade först ingen lust att alls lyssna på matte, men otur - eller tur! - för henne att hennes matte är extremt envis, så det blev ordning på torpet tillslut!

Vi visste ju att hon har ett par procent av katt i sig - eftersom att hon spinner när man gosar med henne - men att det också fanns några procent tiger, det va nått nytt :)

Snart även agilitynörd?

Idag har vi tränat agility i trädgården. Charlie fick börja och då Daniel var med och tog kort blev det lite annorlunda till att börja med. Jag ställde upp Charlie i starten - två hinder på raken för att sedan ta en tunnel - och när jag lämnar honom så ser jag att Daniel ligger UNDER hinder nr 2. Tänker att jaja, vi provar väl. Startar Charlie och det är ingen underdrift om jag säger att han reagerade inte ens på att han hoppade ÖVER hela husse. Han är en på miljonen den hunden!

Träningen gick sedan ut på att träna lite fälla med hinder-tunnelingång nära varandra och att blanda raksträckor med mer svängar, och en hel del runtträning. Det gick riktigt bra idag och jag tycker även att jag börjar bli lite snabbare och tydligare i min handling.

Tyra fick sedan köra en bana med fortsatt träning av ta-vad-som-finns-framför-nosen-även-om-det-är-långt-bort! En flytig bana med andra ord, och idag hade hon riktigt bra sug rätt igenom. Hon brukar ofta tappa suget efter att ha kört två gånger, för då förväntar hon sig belöning på samma ställe som innan. Men idag fanns inga sådana tendenser utan mer sug på hinder istället! Hon fick även testa på lite framförbyte, vilket gick helt okej.

Trots att jag är en lydnadsnörd, så ligger agilityn tajt efter alltså, det här är riktigt kul!

Vi ligger inte så långt efter som jag trott

Igår mötte vi upp Elin på GMBK för en härlig kväll med lydnadsträning. Vädret bjöd på isvindar, men vad gjorde det, vi var ändå kvar i 2,5 timme och varvade träning med fika. Tyra fick tre pass där jag fick börja med att bara gå ett fotgående. Hon taggar igång nått kopiöst och det enda jag kan göra är att gå och låta henne ladda ur, när hon börjar andas normalt - och slutar nysa som en tok - så får hon lugn, fysisk beröring och sedan kan vi sätta igång träningen.

Många runt oss har skaffat valpar, och jag inser när jag läser om deras träning att Tyra och jag kom igång otroligt sent. Vi tränade ingenting det första, och hon kunde varken sitt eller ligg innan hon var 6 månader - inte optimalt, men det blev så. När man börjar tänka på vad lite saker vi lärt henne, så är det otroligt att hon är så duktig. Vi har exempelvis aldrig tränat inkallning, men hittills så har hon kommit varje gång vi ropat hennes namn... Så man kan lugnt säga att hon fick mycket tid till att vara hund. Det kan ju skapa en liten känsla av panik, men igår så stillades den paniken.

Gårdagens träning visade att vi har en riktigt bra grund att stå på, och det känns så kul. Jag har tydliga kommandon för när hon gör rätt samt när hon gör fel - vilket bara triggar henne -, så när vi tränar på nya saker så lär hon sig snabbt, och framförallt så är hon extremt trygg i allt vi gör.

Störningsträningen igår bestod av att befästa fotkommandot. Tyra har lärt sig att det är bra att vara vid min vänstra sida, och att "fot" betyder att hon ska hålla en viss position, men jag har inte lärt henne att hon måste hålla fokus upp på mig, det har hon valt att göra själv. Men igår fick hon sitta vid min sida på "fot"-kommando och Elin försökte störa ut henne. Genom tydliga signaler från mig så gick det som en dans, och Tyra fullständigt älskar sån här träning. Det var första gången hon utsattes för sån störning av en annan person än mig.

Nästa pass höjde vi nivån ytterligare och vi gick ett fotgående med Elin gåendes runt som ropade massa kommandon - sitt, ligg, stanna - på nära håll, vilket är svårt även för en rutinerad hund. Tyra blev lite fundersam först, men förstod snabbt vad det hela gick ut på. Fantastiska lilla hund att klara detta redan på sin ett-års-dag!

Så visst, vi har inte kommit långt i momentträning, men vi har en stabil grund att stå på och jag tror det räcker. Hennes attityd är fantastisk och trots lång tid på klubben igår så sinade aldrig energin, och när hon låg i buren så sov hon.

Prinsessan 1 år!

Tiden har gått helt otroligt fort, och idag fyller vår fina prinsessa ETT år! Hon är ett härligt energiknippe med en lättillgänglig avknapp, en samarbetsvilja som är underbar,  är totalt genomsnäll och väldigt kärleksfull.

Stort grattis Tyra, vi är så glada att det var just du som hamnade i vår familj ♥

Högerhandling

Charlie och jag ville ha nått nytt att träna på, och eftersom vi nu börjat hålla på med lite rallylydnad så har vi börjat träna inför de högre klasserna. Vi är inte där än, men jag måste bli bättre på att träna inför klasser längre fram och inte bara där vi just nu befinner oss.

Att gå på höger sida är svårt när allt man tidigare gjort skett på vänster sida. Idag gick det dock riktigt bra och han börjar förstå att han även ska hålla sig på höger sida. Det allra svåraste är att göra 360 grader åt höger, han kan inte korsa bakbenen åt det hållet, men det får vi träna på.

För att hjälpa honom att förstå - tydlighet - att han ska gå på höger sida så håller jag höger hand lite annorlunda samt använder kommando "sidan". Det verkar fungera väldigt bra och vi ska fortsätta på det spåret.

Charlie tycker träningen är super rolig, och det allra bästa är han när vi tränat igår och idag varit HELT tyst. Lycka! 

Inlärning av nya moment - vittring

När jag och Charlie har tränat och tävlat tillsammans så har vi alltid lärt in en klass i taget. Charlie behöver vara rejält övertränad på hemmaplan i alla moment för att det sedan ska fungera på tävling. Därför har jag varit lite seg med att lära in nya saker. Vi har behövt tävla klart en klass innan vi går vidare.

Nu gäller det för mig att tänka om. Tyra är en helt annan individ, och jag har betydligt mycket mer kunskap och idéer om hur träningen ska bedrivas än jag hade med Charlie. Eftersom att lydnaden är våran "huvudgren" är det den jag har mest tankar kring, och nu "kan" Tyra klass 1 - iallafall tillräckligt bra - så nu måste jag tänka längre fram. Därför har vi nu börjat småpilla på lite moment i klasserna längre fram.

Vi har kört några korta pass med stå,sitt,ligg för att förbereda för fjärren. Vi tränar nu bara på förståelse för vad de olika kommandona betyder - upp, ligg och sitt - och tränar ingenting på låsta tassar eller dylikt. Vi har även kört tre pass med vittring, vilket är ett moment jag inte känner mig så värst hemma i. Jag och Charlie har tränat det lite grann, men jag känner inte att jag riktigt vet hur jag vill ha det eller vad jag ska undvika. Men VAD jag vet är att jag vill lära henne att slå på näsan, och det har jag idéer om hur jag ska göra.

Hon har fått lära sig att det är värdefullt att hämta in pinne, sedan har jag gömt pinnen - vittrad - i buskar i trädgården som hon fått nosa upp - skickat på nån meters avstånd bara. Sedan har hon fått leta pinne i buske med ovittrade pinnar liggandes ca 5 meter bort. Idag var det dags för pass tre och idag använde vi oss av gräs, som är den metoden jag kommer använda mig av. Jag gömde min pinne under en gräshög och hon fick på två skick bara hämta min pinne. Sedan fick hon två skick där min pinne låg under gräshög med fler gräshögar på rad bredvid - så att hon får leta i varje hög. Sedan fick hon två skick där min pinne låg under gräs, flera gräshögar bredvid och en hög med ovittrade pinnar vid sidan om.

Hon har förstått att hon ska slå på näsan och hon har förstått att gömd pinne är det hon ska leta efter. Det krävs inte många skick för att hon ska fatta, så vi kör korta pass och inte många skick, men det gäller att belöna rätt saker för hon upprepar verkligen EXAKT det jag belönat.

Lyckad rallytävling med Charlie

Idag har jag och Charlie varit på Ale BK och tävlat i rallylydnad. Charlie var jätte duktig och vi fick fina 94 poäng för vår prestation!

Så kul att lyckas tillsammans med min prins! 

Kossan visade skillnaden i personligheterna

Idag tog vi en sen utflykt till Torslanda Ridklubb för en långpromenad. Helt underbara vägar att gå på - breda grusvägar - och jag har definitivt hittat ett nytt favoritställe.

Vi passerade en kohage och både jag och Daniel stannar till. Kon med stora hornen lyfter på huvudet och våra hundar reagerar på EXAKT samma millisekund. Deras reaktioner är dock helt motsatta och ger en ganska klar bild av hur olika dom är!

Charlie kastar sig framåt med kraftigt viftande svans, han vill springa fram till kon och hälsa. Tyra kastar sig bakåt med svansen mellan benen, lite rest ragg och hon tar skydd bakom mig.

Samma upplevelse, men motsatta reaktioner. Tufft som tusan! 

Kan konkurrans lösa ljudproblemet?

Charlie har fått börja träna rallylydnad, och han tycker det är jätte kul. Främst eftersom att han kan allt som rinnande vatten, och han älskar att göra saker som han har stenkoll på. Igår satte jag upp en "bana" i trädgården. Jag har tyvärr inga rallyskyltar, men jag har en hel del koner. Så jag satte upp en bana där koner fick agera "skyltar" och sedan fick jag banvandra så att jag kom ihåg vad vi skulle göra för moment vid varje kon.

Svårigheten ligger i att min lille farbror har lätt till ljud, och även fast han vet innebörden av ordet "tyst", så bubblar hans känslor över när vi tränar och små ljud kommer ur munnen. Jag vill inte bråka med honom om det, vi har jobbat tillräckligt, och nu ska vi banne mig bara njuta. Men igår bestämde jag mig för att se om konkurransen med lillsyrran kan lösa ljudproblemet, för då får vi bukt med det utan konflikt.

Banan jag satt upp var en nybörjarbana och vi började gå. På andra skylten kom ett litet ljud, då sa jag "nej" - lugnt och odramatiskt -, tog honom i halsbandet och ledde upp honom på altanen - där Tyra satt - och bytte helt enkelt hund. Körde kanske 45 sekunders träning med Tyra, och bytte sedan igen. Charlie fick ta banan från början och denna gång kom vi till skylt nummer fyra innan han ljudade, och jag gjorde då på samma sätt. Tredje gången gillt kan man säga, för nu kunde vi köra hela banan utan ett enda ljud!

Jag har aldrig tidigare använt metoden att ta hunden av banan, då jag inte tyckt att det gett något, då man inte visar hunden vad man faktiskt vill. Men i detta läget då jag har en hund som sedan länge är tränad till att få rättvisa direktiv om vad som är rätt och fel, samt att jag kan nyttja konkurrensen för att öka motivationen, då känns det som något jag ska prova.

Sökträning med framsteg

Det finns så mycket roliga saker jag och Tyra vill ägna oss åt, så det blir svårt att få tiden att räcka till. Under några veckor låg fokus på lydnaden, men nu har vi pausat den lite. Jag vill inte att hon ska tröttna, och sedan vill vi lägga tid på både agility och jaktträningen.

Idag gick vi ut i skogen för lite sökträning. Detta var tredje gången vi tränade på SÖK, och idag trillade en stor pollett ner!! Att träna apportering/jakt tycker jag är svårt, eftersom att mina kunskaper nästan är lika med noll. Men jag har förstått att man vinner mycket på att ha en hund som använder näsan, så det tänkte jag att vi skulle träna lite på.

Jag gömde fyra mini-dummies - med prinsesskrona på såklart! -, och såg till att hon inte kunde hitta dom med ögonen utan var tvungen att använda näsan. När jag skickade henne på första skicket så brakade det till framför oss och några rådjur sprang iväg. Tyra är fantastisk och skiter i dom och jobbar vidare efter sina dummies. Hon hittar alla och det var bara på något skick som hon sprang och glömde näsan.

Vi gick lite längre bort och jag gömde fyra dummies i ett nytt - lite större - område. La dom igen så att de låg helt dolda. Nu är jag ingen expert på detta alls, men jag är så NÖJD med hennes jobb. Hennes aktivitetsnivå var fantastisk och man riktigt hör hur näsan är på
 hela tiden. Det syntes tydligt att polletten trillat ner och att hon förstod vad "sök" faktiskt betyder. Jag filmade det hela, men ni får ha överseende med filmandet eftersom jag hade fokus på Tyra.

Vi avslutade med en markering, där det blev betydligt svårare än jag tänkt. Jag gick upp på en kulle och kastade en dummie rätt upp. När jag kommer till Tyra igen så ser jag att hon har ju bara sett dummien i luften och inte alls sett vart den landar. Men hon sprang i full fart ut och jag som trodde hon skulle gå lite kort fick på näsan, för hon sprang rakt fram och tog dummien i farten.

Grattis på födelsedagen Charlie!

Du kom in som en virvelvind i våra liv för sex år sedan. Vi har gjort så mycket roligt tillsammans, och du har förgyllt våra liv varje dag. Vi hoppas på många, MÅNGA år till, för du vet att vi inte klarar oss utan dig ♥

Grattis på 6-års dagen vår älskade Charlie ♥

Agilityträning för båda

Har tänkt på vad Charlies mest positiva egenskap i agilityn är och det är utan tvekan hans härliga sug på hinder. Han tar ALLTID hinder. Visst, ibland blir det inte det hindret jag hade tänkt, men han tar alltid något hinder oavsett vad som händer. Han söker alltid något att hoppa över eller springa igenom om han inte vet vart han ska. Det är något jag vill främja hos Tyra, för hon har det inte så naturligt som Charlie har.

Hon fick idag börja med en liten mini-bana, där banan bara går ut på att ta hindret som är framför näsan. När vi gjort den två gånger så började hon stanna innan tunneln. Då backade jag tillbaka till att vara TYST och väldigt lugn och att låta henne tänka själv och se vad som lönar sig - vilket är att söka tunnel/hinder. Det gav fint resultat och hon avslutade med gott framåtsug.

Charlie fick träna på en bana med en start som är den värsta tänkbara för oss, vilket är en raksträcka där han hinner få fart och sedan skarp sväng. Började med ett framförbyte, men det går inte, så jag bytte till blindbyte och han tar det mycket bättre. Första gången vi körde banan var jag totalt värdelös. Jag springer sakta och jag är så otydlig. Men sedan blev det fart på blondinen och tredje omgången på filmen är jag super nöjd med! Vi avslutade med en bana med "ta hindret framför näsan" för att avsluta på ett lätt och bra sätt.

Hundarna konditionstränade igår då Daniel tog ut dem på en cykeltur, och efter agilityn idag har vi två gött trötta hundar här hemma!