Den lille är hemma!

Åkte imorse mot Halmstad för att hämta upp den lille. Fick dock börja med att tvätta bilen då fåglarna använt den som toalett medans vi varit borta, den såg förskräcklig ut minst sagt! Och sedan, som alltid när jag är ute och åker så är det något krångel i trafiken, och denna gången var det avstängd väg i Varberg, så jag rullade in på Hökagården nästan en timme senare än förväntat.

När jag väl var framme blev det kramkalas med den lille, som var överlycklig över att få se sin matte, och jag var lika glad över att få se honom. När vi pussats lite drog Charlie i kopplet och gick helt enkelt till bilen och hoppade IN i bagaget. Det händer bara inte för min lille hatar att åka bil, men nu var han övertydlig med att han skulle med hem!

Men han fick allt vara kvar ett tag till då vi tog en promenad i skogen. Så underbart att få en promenad på landet! Charlie busade och var så glad över att få rejsa ur sig, trots att han inte lämnar mig med mer än 20 meter. Eller jo, han vågade när Baily satt långt där framme, då rejsade han mot den vita riddaren och sprang så nära han bara kunde - baily rörde inte en min såklart - och sedan tillbaka till oss. Mammas lille tokhund! Charlie härmade även de andra vovvarna och hoppade gladeligen i en SVART lerpöl, så han såg inte klok ut. Det blev till att ställa sig i duschen direkt vi kom tillbaka till gården!

Baccardi och Charlie

Vi hann även med ett litet träningspass i den varma solen. Jag var inte riktigt säker på om det var rätt idé att träna när vi inte setts på 5 dagar. Men det var ju bara att prova! Hanna kommenderade oss i fotgående med kortkoppel och gav mig feedback på när han hamnade lite för långt fram. Han började bra, sedan tappade han fokus efter en liten stund, men efter en snabb påminnelse om att vi jobbade så gick han riktigt bra. Vi körde inte så länge för man märkte, trots att han jobbade bra, att han var trött i huvudet. Det BÄSTA är dock att vi numera kan gå rätt ut på Hannas träningsplan och bara köra. Trots att både Baily och Baccardi var med samt alla hundarna i hundgården. Han är inte alls lika störningskänslig längre och det är så kul, för träningen blir så mycket roligare då.

Sedan tittade vi på platsliggningen där jag börjar få stora problem. Han ligger kvar, det är inte problemet. Men han SLAPPNAR inte av. Han ljudar en massa, flåsar och går upp i varv direkt. Provade lite olika grejer och förväntansbelöning på mig går fetbort, likaså att jag berömmer med rösten om han ligger fint - han snurrar upp i huvudet direkt. Det som fungerar bäst är att vänta ut honom, ha en lugn energi samt gå fram och belöna honom LUGNT med godis. Hakan i backen går inte att tänka på i nuläget. Så planen är helt klart att börja om från början för att få tillbaka den lugna, trygga hunden jag tidigare hade på platsliggningar!

Tack Hanna för all stöttning, du är verkligen min trygghet i träningstankar!