En sten, vid en sjö, i en skog

Vi har gått runt en sjö i Mölndal, och vi missade att det fanns en stig att gå på. En runda på dryga 2 km, som tog hela 45 minuter!

Premiär för cykel och inlines

Härligt väder i Göteborg idag, och vi fortsätter med att välkomna våren. Idag blev det premiär för en liten tur med cykel och inlines. Om vi tyckte det var kul, var det inte i närheten av hur kul Charlie tyckte det va. Allt som innebär FART är aldrig fel!

Post till Charlie Jonsson

Vet inte om det är direkt vanligt, men i den här familjen hittar man post adresserat till hunden :) En god påskpresent - dentasticks och lyxig blodkorv - som vi delar upp på några dagar för att försöka undvika klåda. En allergihund måste ju få njuta av livets goda ibland också!

Charlie tackar mormor och morfar så mycket! 

Charlie är fullärd, nu är det bara matte det ska bli ordning på!

Att ha en träningskompis som ser din reaktion innan du själv upplevt den, som förstår vad du känner och som stöttar dig framåt i träningen är GULD värt. Mitt och Charlies första pass bestod av ett fritt följ på fem minuter, med långa raksträckor och inga halter. Fick enormt stöd av Hanna i när jag skulle korrigera, när jag skulle berömma och när jag blev för glad, och framför allt fick jag veta när Charlie gick PERFEKT. För det gjorde han mycket idag. Jag hade jätte svårt att orka hålla ihop, helt enkelt för att känslan var totalt överväldigande många gånger. Det är inte lätt att gå ett fritt följ med gåshud ända ner på smalbenen kan jag lova!! Överlag gick han grymt bra hela tiden, men när han sugs in i perfektionismen så finns det inte minsta grej att anmärka på. Totalt overkligt! 

Charlie fick vila medan Hanna och Freja visade upp sitt bästa fria följ ever. Lite svart/vit träning, och Freja levererade som aldrig förr. Sedan var det dags för mig och den lille igen. Charlie höll på att explodera när som helst - hur kan man vara så taggad?! - men så fort vi började arbeta så tagga han ner och tar till fokus istället.

My girlfriends name is Freja 

Vi kunde snabbt konstatera att vi var tvungna att träna vänstersvängar, och vi kunde ännu snabbare konstatera att den som ska tränas var JAG. Började torrgå, och det räckte inte med en sväng... Hur svårt kan det va? Tydligen kan det vara hur svårt som helst. Hanna fick coacha mig genom svängen och det tog tid innan jag fick till det. Charlie fick börja gå med, och när jag sköter mitt jobb - vrider huvudet, tar med axlarna och sätter fötterna rätt - så sätter han vänstersvängarna utan minsta tvivel. Men när jag kör fast så jag knappt vågar svänga, ja då får vi problem. Som Hanna sa "Charlie är fullärd, nu är det bara matte det ska bli ordning på". Huvudet på spiken!

Hann även med ett fritt följ där vi började lägga in lite halter. Svansen börjar gå som en proppeller i varje halt, och han ljudade extremt tyst någon gång. Men förhoppningsvis kan jag släcka ut laddningen i halterna genom att börja lägga in dom i våra långa traskanden, och se till att ALDRIG någonsin belöna en halt.

Ett underbart träningspass där vi båda kände att vi verkligen arbetat igenom våra hundar. Vi identifierade problem, tog fram en lösning och arbetade tills lösningen var ett faktum!

Pekfingret räcker

Fick en fråga i en kommentar angående hur jag lärt Charlie att uppföra sig i koppel. Ärligt talat så vet jag inte exakt HUR, eller NÄR han lärde sig det. Men det var inte kruxigare än att bara tala om för honom att det finns inget annat än gott uppförande. På min tillåtelse får han dock ibland uppföra sig som ett monster, och då använder han kopplet till att kampa och han fullkomligt älskar det. Helt okej från min sida, så länge han slutar när jag säger till.

Min regel på promenader är att ett pekfinger ALLTID ska räcka, och det är något som fungerar bra för oss.

In i arbetsbubblan

Idag kom Karolina och Hanna till min plan, och vi fick två pass per hund. Vårt första blev naturligtvis det fria följet. Då jag fått jobba över lite på jobbet, så kom jag hem med andan i halsen och vi fick bara slänga oss ut. Ni kan ju gissa hur laddad Charlie blev av det?! Första gången med kommendering med den nya känslan, och VI fixade det! Han var extremt taggad innan vi började, men så fort vi började gå så klev han in i arbetsbubblan. Vet inte hur länge vi gick, men det blev ett kortare på kanske fyra minuter. Inget ljudande, bra koncentration och härlig attityd! Wiiiee!! 

Nästa pass skippade vi tävlingslydnaden och förkovrade oss i världen av uppfostran. Charlie älskar att dra igång stressen, så jag fick hjälp av Freja som fick dra efter sin boll, och jag fick möjlighet att visa Charlie vilken väg han ska välja när stressimpulserna slår till. Det är den här träningen som är allra viktigast, och att få möjlighet att göra det under kontrollerade former är super. Ska se till att varje gång jag träffar mina träningstjejer, så ska en del av träningen fokusera på detta.

Välkomnar våren

Underbart väder ute och vi har välkomnat våren genom att sätta på det färglada halsbandet. Har tagit en långpromenad följt av lydnadsträning på gräsplanen. Charlie briljerade på rutan, då jag försökte störa ut honom med extra koner, men den gick han inte på. Ett fritt följ med perfekt störning ifrom av liten hund i flexikoppel som släpptes fram - självklart riktigt nära också -vilket var skit svårt enligt Charlie. Var längesedan han tyckte en sådan störning var så svår, men det kan ju ha att göra med att det var den hunden som tidigare försökt hoppa på honom - då Daniel svingade iväg den i sitt förbenade flexikoppel x2 - men iallafall löste vi det och han kom tillbaka till arbetet snabbt!

Apporteringen fick sig också en omgång, och behöver jag säga att det inte är mitt favoritmoment?! Men vi forsätter enligt planen, och tar myrsteg framåt varje gång.

Verkligen en sådan där dag då man bara vill gå ut igen, så fort man kommit in. Så nu blir det nog till att hitta på någon mer anledning till att gå ut.

Trötter

Vi har spenderat dagen i skidbacken, så Charlie har varit hos Viktor och Hanna. Han har fått en löptur, och den verkar ha gjort gott :)

Film: Fotgående - vi vill ha mera

Idag följde Daniel med ut - med filmkameran i högsta hugg - för att filma vårat fotgående. Perfekt då han psykade mig lite innan - genom att sätta igång min perfektionisthjärna -, samt att både hans närvaro och filmkameran skapade lite känslor. Startade med att ANDAS och sedan gick vi på. Lite missar, men överlag är jag sjukt nöjd. Daniel tröttnade på att filma så han höll uppe en stund, så jag tror vi gick ca 7 min. I slutet går han som allra bäst, vilket visar att han behöver en stund för att ladda ur och orka koncentrera sig.

För den som vill kommer här en kortversion - den första - och för den som orkar även den långa versionen, där allt finns med som jag fick på film idag - den andra. 





Man kan iallafall konstatera att Charlie vill bara ha mer, mer och mer! FANTASTISKA lilla hund till att kunna prestera så här bra. Att orka gå ett fritt följ i den här stilen i cirka sju minuter - och då kändes det kort -, utan att det minsta tröttna. Dit hade jag inte ens kunna drömma om att vi skulle ta oss.

Svårt att belöna med bara kärlek och glädje

Eftersom alla kommande träningspass ska inledas med ett långt fotgående, så var det naturligtvis så vi startade idag ute på gräsplanen. Efter 9 min och 54 sekunder fixade inte JAG det längre. När han har gått så länge, och gått nåt så fruktansvärt bra - bästa positionen ever - så orkade jag inte hålla ihop längre. Istället för att skrika ut min glädje så la jag mig på marken, och Charlie fick som belöning att pussa mig i ansiktet.

Jag nynnade på låtar av Sven-Ingvars hela tiden - det ger mig rätt känsla - och JAG tappade fokus en gång. Då började jag fundera på hur längre jag skulle gå och vad vi skulle göra näst. Vet ni vad hunden gjorde då? Han stannade. Så sjukt häftigt! Jag skärpte till mig, fokuserade och fi fan vad bra han gick. Att HAN orkar hålla ihop så länge, och så långa sträckor - gick lätt raksträckor på runt 200 meter - utan blicksläpp, gör mig så glad. Får vi bara ordning på mig, så har vi inga problem överhuvudtaget! Ska bli spännande att se hur länge han orkar gå, den dagen jag orkar hålla ihop längre.

Näst påtur stod apporteringen, som har varit ett ständigt gnissel för oss. Eller oss och oss, mer för mig. Charlie älskar den, och han genomför den på sitt eget lilla vis. För honom är det ett rent jaktmoment - jaga och döda -, men för att det ska bli godkänt måste det in lite lydnad också.

När Charlie själv får välja! 

Med mig från helgens läger har jag ett par övningar som jag kommer använda mig av. De består av taktil beröring, rätt känsla i bröstet, andasövning och mena-vad-du-säger attityd från min sida, för då börjar Charlie använda huvudet. Tanken med den nuvarande träningen är inte ett färdigt moment. Jag skiter alltså fullständigt i tempo. Vi tränar gripande och växlingen att gå från jakt till lydnad ute vid apporten. Tempot kommer utan problem att komma när vi arbetat med vår svåraste del, gripandet.

It´s all because of you! 

Dagens träning gick väldigt bra, tills jag klantade mig och sträckte armarna i vädret och ropade BBRRRAAA när han gjorde ett skit snyggt gripande. Ni kan ju bara gissa hur mycket han gick igång på det?! Det var det här med att matte ska orka hålla ihop ja :)

Vi tränade ca 45 minuter och han fick inte en godisbit eller se skymten av en leksak. Eller jo, han fick en godisbit på det sista vi gjorde, ett skifte i fjärren. Men den godisbiten var BARA för min skull. Det är sjukt svårt att acceptera att hunden bara behöver glädje och kärlek som belöning.

Träningsläger för hundnördar - att inte kunna belöna

Jag och Charlie var först ut i denna omgång av Träningsläger för hundnördar. Vi fick gå ett annorlunda fritt följ i nästan 14 minuter, utan belöning. Vi fick prova på både skenmarsch, läggande under språngmarsch, inkallning upp på läktaren, fotgående ner för läktaren. Jag fick bevisat för mig att min hund har en sida jag inte sett. Han är en arbetsmaskin som tycker att den bästa belöningen är arbetet i sig.

Vid pass nr 2 - som var allra sist på kvällen, vilket innebär att Charlie borde varit trött - fick jag hjälp med apporteringen. Då RÅKADE jag säga "braaa" med lite ljus röst, vilket Charlie gick igång på så mycket att han fick gå ett fritt följ i 9 minuter innan den nästan obefintliga belöningen gick ur kroppen på honom. 

Han tycker alltså träningen är så rolig, att belöningen är att få arbeta. Jag kan inte ens börja le under träningen, för han drar igång på en gång. Ett lyxproblem egentligen, men faktiskt riktigt svårtränat. Främst då det sitter så djupt i en att belöna med leksak eller godis, och nu ska jag bara belöna med mer arbete eller med ett leende. Charlie har under hela helgen inte fått en godisbit eller en lekstund med en leksak, och han har inte önskat det heller. Det är så häftigt att det är lite svårt att greppa. 

Här kommer en liten snutt på slutet på fotgåendet inför dagens apporteringspass på söndagen. Framöver kommer all träning att starta med LÅNGA fria följ för att ladda ur den lille welshkroppen. 

Kan rekommendera er att hålla koll ute i kanten på bloggen, och läsa om mina lägerkompisar när de skriver i sina bloggar. Ebba var med för första gången och som jag sa till henne på lördagsmorgonen "idag är starten på ditt och Pelles nya liv". De klarade av helt extrema störningar, och Ebba fick en hund som ser upp till sin matte. Matilda som visade upp ett fotgående som gav mig gåshud, och som fick till grymma lägganden när hon litade på sin magkänsla. Hanna hittade känslan genom "sträck och andasövning" och levererade ett zäta utan dess like. Cecilia som arbetade med känslan, och fick se vad mycket hennes hundar kan, och det är inte lite kan jag lova. Jeanette som körde fjärren bakom ett skynke - så coolt - och klarade sig med bravur genom elitprogrammet och jävliga träningskompisar som försvårade programmet avsevärt, och detta utan träning. Caroline som var ny i gänget och visade upp ett lugn som jag är så imponerad av. Strong tjej som nådde nya höjder med sin hund! 

Det kommer mer från lägret i veckan! 

Träningsläger för hundnördar - det blir inte bättre än så här

En helt fantastisk helg är till ända, och jag kan lätt konstatera att det inte kan bli bättre än så här. Jag har fått med mig så mycket att det kommer ta några dagar att sortera allt. Jag har än en gång fått se en ny sida av min hund, och att han skulle vara en sån sjujäkla arbetsnarkoman hade jag inte kunnat föreställa mig. Men det får jag skriva om längre fram.

Ett underbart gäng med tjejer och hundar, som jag är så glad att få vara en del av. Allvar, glädje, tårar, skratt, dans, koncentration och lycka i en salig blandning. En variant av träning kan exempelvis se hur så här - den får du bjuda på Hanna! 



Jag har lärt mig så OTROLIGT mycket av de här tjejerna, och inspirationen är på topp. Charlie har varit hur duktig som helst, och det har även jag. Nu ska vi dela lite kunskap med husse, och mer om lägret kommer i veckan!

Dags för nörderi

Charlie och Pelle har skött sig exemplariskt under natten. Sovit som prinsessor har vi gjort alla fyra! Nu väntar snart frukost och sedan drar träningen igång! Behöver jag säga att vi är taggade?!

Laddar för läger!

En vecka med bara promenader - om man bortser från tisdagens träning - och Charlie har även fått stått i 90 minuter för trimmning. Tråkigare finns inte enligt den lille, men stilla står han. Han fejkade faktiskt inte en enda svimning denna gången! Lite väl kort i pälsen blev han, men då jag måste klippa honom så ofta - och det tar sån tid - så klipper vi så kort det bara går när saxen är framme.

Imorgon bär det av ner till Halmstad - tillsammans med Ebba - för läger tillsammans med lydnadsnördarna. Kan ni gissa vad jag kommer be dom hjälpa oss med?! Inte så svårt va :)

Så här såg det ut förra gången! 

Ser fram emot en helg med tårar, skratt och riktigt härliga människor!

Born to be a star

Fixat frillan som Anton. Nu kör vi full satsning mot Mello2014 ;)

Dagens första

Kl 06,45. Dagens första puss ❤

Att varje dag orka med kokosnöten - inte lätt, men ett måste

Varit på klubben för första träff inför lydnadskurs som vi ska gå under våren. Nytt upplägg där vi varannan gång ska få privatlektioner istället, verkar grymt bra!

När vi var klara tog jag ett pass med den lille. Han började hyffsat - dock lite ofokuserat - så det blev kortkoppel på för att stärka upp positionen. Fortsatte sedan utan och han arbetade bra, men tog sedan ett jävligt dumt beslut. En reva runt två andra hundar, och det fick bli utvecklingssamtal. Tårarna var nära - extremt nära - och jag tror till och med jag sa till honom att "jag orkar inte mer nu". När jag trodde vi var klara, skakade han av sig allt på en nanosekund och det var bara att dyka ner i skiten en gång till.

Artigheten och samarbetet han bjuder på efteråt kan inte bli bättre. Han lyssnar på minsta vink, han anstränger sig och vilken GULDHUND han då blir. Alla problem är som bortblåsta och han går så sjukt bra. Att han dessutom älskar det mer än nåt annat gör det inte sämre. 

Jag vet att vi kommer få ha utvecklingssamtal resten av hans liv. När jag säger att "ingen annan har såna här problem", så svarar Daniel med att det har dom visst. Dom har bara gett upp för längesedan och deras hundar är bara familjehundar, de finns inte kvar på brukshundsklubbarna. Han har antagligen rätt. 

Han är den snällaste hunden i världen, min lille. Men han försöker alltid hitta på bus, och han vill helst fjanta och leka bort allt som händer. Tyvärr funkar inte det, då man faktiskt kan råka illa ut - man kan bli överkörd eller uppäten -, även om man är en snäll hund som hittar på dumheter. Han har en kokosnötshjärna, som gör att han skakar av allt på en nanosekund, om det nu överhuvudtaget gick in. Det gör det tungt, eftersom man måste styra upp han hela tiden, då det inte sitter kvar i den lille welshkroppen en längre stund. Jag kommer inte orka varje dag, men ju mer jag orkar, ju längre kommer vi att gå.

Ge mig styrka! 

Dåliga poäng, mentalt utvecklande

Körde ett genrep med alla moment igår, och det gick hur bra som helst. Allt satt, och det kom inte ett ljud ur den lilla welshkroppen. Vi var helt klart väl förberedda för dagens tävling på Orust.

Dock märkte jag direkt jag tog den lille ur bilen att det här kunde bli en tung dag. Han var inte alls med, och han kunde inte hålla fokus. Försökte värma upp så bra som möjligt, och innan vi gick in på platsliggningen hade han inte gett ifrån sig ett ljud. Tyvärr hann jag bara ställa upp på min plats och han började låta. Sedan lät han nåt kopiöst under HELA platsliggningen - alltså i 3 minuter. Så tråkigt, då han senaste veckan legat helt tyst och avspänt, och nu vände det och blev värre än någonsin. Han ligger ju där han ligger, så om han bara är tyst så är ju tian i hamn. Men nu fick vi en 6:a - och det var snällt tyckte jag. 
Här kommer en snutt med lite skönsång...



Under programmet gick det sedan inget vidare. Känslan var definitivt inte där, och det kändes som att Charlie gick tillbaka två år i tiden. Totalt ofokus, ingen samarbetsgjädje och mest bara lekstuga. Jag bestämde mig efter första kommandot på rutan, att nu skulle jag våga se detta som träning. Poängen skulle ändå inte räcka, och då är det ju bara att försöka få ut så mycket som möjligt av det.

Om vi tar det från början, så gjorde vi ett av våra sämsta fria följ på länge. Där är jag ändå nöjd över att vi får en 8, för det visar att vår lägsta nivå där börjar bli rätt hög. På läggandet gäspar han extremt högt precis vid läggandet, och vid inkallningen arbetar han inte alls. Han springer för glatta livet, drar förbi mig, nosar och kommer sedan in. Det har nog inte hänt på över år, men som sagt, han gick definitivt tillbaka till den "gamla" Charlie idag. På rutan springer han rätt, men blir sedan totalt ofokuserad och tittar bara mot utgången. Jag bestämde mig direkt för att oavsett vad som händer, så ska jag inte ge mig, han ska in i rutan. På tredje kommandot gick det vägen. Puh! På apporteringen blir det startskall och det värsta dödandet av en apport han någonsin gjort... Sedan vill han inte ta den, då den ser helt annorlunda ut jämfört med vår apport. Får honom ändå att ta den och väljer att belöna då han faktiskt galopperar in till mig! Hoppet är inget att säga om... Han skäller och han är totalt ofokuserad. På fjärren får jag ljud igen, och väljer att säga TYST. De två nästkommande skiftena är han tyst, och jag väljer att berömma med rösten vid läggandet.

Tyvärr blev det inget filmat mellan momenten, men här får ni se det jag fick filmat - oredigerat - iallafall.


Någonting störde honom EXTREMT mycket idag. Han orkade inte hålla ihop alls, och han ljudar mer än han någonsin tidigare gjort. Han är splittrad hela tiden och tittar man på filmen så tittar han mycket mot utgången och upp mot läktaren.
En teori är att han letar efter husse. Han vill alltid ha koll på oss två, och det KAN vara det som gör honom så splittrad. Tittar jag tillbaka i tiden så har en tävling aldrig gått bra när husse varit med, så det kan vara en orsak. Sedan vet jag inte om nattens dambesök spelat in - Hanna sov här med två av sina tikar - men jag tror inte att det spelat så jätte stor roll. Men helt ärligt så vet jag inte vad som stört ut honom så, och det kan ju vara en mix av flera saker! Självklart tror jag även att min nervositet spelat in. Så det är nog många saker som orsakat denna soppa!

Dock är jag SUPER nöjd med mig själv. Jag fick inte minsta känsla av ilska, av frustration eller av missnöje. Jag var så lugn och jag höll huvudet så kallt som jag vill. Jag klarade - för första gången - av att både korrigera honom inne på plan - med ett eyyyy och ett tyst - och även att berömma mitt i momenten. Jag fick heller aldrig panik under platsen, utan kände mig otroligt lugn och stod som vanligt och blundade mestadels av tiden.

Trots det dåliga utförandet och de dåliga poängen, så är jag på nåt konstigt sätt ändå nöjd. Det blev ändå något bra av det dåliga, och jag är så nöjd med min utveckling på den fronten. Jag känner mig stolt över mig själv!

Platsliggning - 6, gnäller

Fritt följ - 8, tv, något gnäll

Läggande - 7,5, ej tyst

Inkallande - 7, gnäller, slarv vid förare

Sändande med ställande - 5, många kommandon

Apportering - 0, lek

Fritt hopp över hinder - 5 (fick inga mer kommentarer, antar att även domaren gav upp!!) 

Fjärrdirigering - 5

Helhet - 6 

Totalt 110,5 och ett 3:dje pris, placering 5/6.

Man kan nog analysera sönder dagens tävling från både höger och vänster. Nu går vi istället vidare, tar det lite lugnt i veckan, och låter tjejerna sätta tänderna i oss på nästa helgs lydnadsläger :) 

Drömmarnas land

Jag vill ha oxfilé, medium stekt, med pommes och bea. Tack!

Tänk om man vore människa!

Kropp och knopp

Har varit en sväng på klubben, då jag ville få lite tränat på "fritt hopp över hinder" innan helgen. Det är det enda vi inte kan träna här hemma. När vi ändå var där, passade jag på att köra igenom alla moment. På apporteringen behöver vi inte snacka om gripandet, MEN vi kan snacka om tempot in. Han bjöd på galopp alla fyra gångerna! Sedan låg han en plats på dryga 2 minuter med helt stilla svans, när hände det senast?!

Nu är den lille ute med grabbarna på en löprunda. Så idag har jag absolut gott samvete, då vi aktiverat både knopp och kropp på den fyrbente.

Min energikälla

Idag var en sådan dag då jag bara ville lägga mig och dra täcket över huvudet när jag kom hem från jobbet. Deppad kan man väl uttrycka, milt sagt. Men tack gode gud för min älskade lille. Vi gick ut en sväng på grusplanen här nedanför och det finns ingen större energikälla än denna hund! 

Han är så sjukt rolig att träna med, och idag tränade jag framför allt mig själv, men också honom. Vi tränade på ingångar med apport i munnen, position i fria följet - främst i långsam marsch -, fjärren, inkallningar med fokus på ingång och ruuuuutan. Finns det något roligare moment än rutan? Nä, inte i Charlies värld. Jag börjar le bara jag tänker på det. På spikraka ben sprang han idag för allt vad benen bar till de där fyra konerna! Grym träning att hitta rutan på en mörk plan på 25 meters avstånd, och han fixade det galant. Min träning bestod av att memorera känslan jag hade idag, för den var perfekt. Den känslan måste jag bära mig oavsett vart vi tränar, och med vem. 

Jag är så tacksam och inser vilken lyx det är att ha en EGEN energikälla hemma. Han ser till att fylla på min energi varje dag, och vad skulle jag göra utan honom? 

Lärdom före meriter, eller tvärtom?

Det finns en titel inom lydnaden - lydnadschampion - som ingen welsh har lyckats att få de senaste 20 åren. Självklart är det extremt lockande att satsa järnet på att bli den som lyckas. Jag vet att det finns en möjlighet att Charlie skulle kunna fixa det, om vi tränar på rätt sätt.

Om vi skulle sikta mot dröm-dröm-målet så skulle jag behöva slopa min plan. Charlie är 4 år och vi har inte all tid i världen på oss. Möjligheten att lyckas finns, men det kommer isåfall att ta tid. Planen som tidigare varit lagd har varit att ta ett LP2, sedan träna för trean, och förhoppningsvis kunna göra en start där. Sedan har planen inte sträckt sig längre. Men slopas den, så blir det till att träna på och inte sikta på tre förstapris förrän där det verkligen räknas - i eliten. 

Jag tror att för Charlies del så spelar det inte så stor roll vilken väg vi väljer. Han kommer ha lika kul oavsett, och frågan är om han inte skulle tycka att det var ÄNNU roligare med lite nya moment. Men för MIN del, så tror jag att det bästa är att hålla sig till planen. Jag blir fortfarande otroligt nervös inför tävling, och jag har inte alls den trygghet på tävlingsbanan som jag skulle vilja ha. Ju mer jag tävlar, ju bättre blir jag på det. Det är anledningen till att planen varit LP2, helt enkelt för att JAG behöver det. 

Jag vill bli så säker inne på tävlingsbanan att jag verkligen tänker klart. Att jag har huvudet såpass med mig att jag snabbt kan anpassa mig efter vad som händer. I nuläget blir jag lite låst om Charlie hittar på något nytt där inne på banan, eller att något inte gått som jag tänkt mig. Men det blir bättre, och på den fronten märkte jag en stor skillnad på senaste tävlingen. För att jag ska få mer tävlingsvana är tanken att i sommar även försöka tävla i agility, och ev även i rallylydnad. Nervositet är naturligtvis den största boven i dramat. Konstigt att den dyker upp, då jag under alla mina år på tävlingsbanan med hästarna lärt mig hantera den riktigt bra. Men det jag upplever med Charlie på tävlingsbanan är EXAKT samma sak jag upplevde med min första häst, och det lärde jag mig att hantera när jag fick tävlingsvana. 

Den här gången kommer jag nog välja lärdom före meriter. Jag behöver lite tävlingsvana, och vem vet, vi kanske hinner komma en bit på vägen mot dröm-dröm-målet ändå, kanske till och med ända fram? Vi får se hur det blir framöver, planer kan alltid ändras, och känner jag tryggheten på tävlingsbanan snabbare än planerat, så kommer vi köra på. Det vore utan tvekan sjukt häftigt om vi lyckades ända fram! 

Jag tror definitivt INTE att man måste välja lärdom eller meriter. Jag vet att de allra flesta får ihop båda två till en fantastisk mix. Men alla är vi individer, och jag tänker gå den vägen som passar mig bäst!

Mentalt energikrävande, bra resultat

Äntligen har vi tränat med Träningsgruppen igen! Idag kom alla till "min" gräsplan och det var faktiskt första gången som vi var samlade allihopa. Skönt med lite sällskap, och framför allt behöver man störningsträningen efter all ensamträning under vintern. Idag hade vi två löptikar med också, men det är inget som Charlie märker av alls, så för vår del blir det ingen extra störning. Den mesta störningen är nog Freja - svart labbe - som den lille gärna pussas med. 

Jag var där en liten stund innan tjejerna kom för att ladda ur lite energi ur den lille - försöka går ju iallafall - och vi körde rätt långa vändor med fritt följ enligt eliten. Han höll fin position och en super härlig attityd. Sedan började tjejerna droppa in och Charlie hann med att dra både en och två gånger till anländande hundkompisar, vilket resulterade i två omgångar nackskinnshäng. 

Startade sedan den gemensamma träningen med att Ebba kommenderade mig genom tvåan. Trots överladdningen så gick det riktigt bra. Det enda momentet som inte fungerade fullt ut var apporteringen - skräll - där han satte tassarna på apporten och travade in. Men om det är det enda momentet som fallerar lite, så är det ingen ko på isen. Det blev sedan lite egenträning med olika moment, innan vi avslutade med en gemensam platsliggning. Här låg Charlie LUNGT - = stilla svans  och tyst - och med hakan i backen den mesta av tiden. Wiiiee! 

Charlie var rätt tuff idag och det tar fruktansvärt mycket energi av mig. Det kommer inte naturligt för mig att bli så svart i energierna som krävs, så det är riktigt krävande och energitömmande. Men att ge upp fungerar inte, så det är bara att ge sig in i skiten och lösa konflikten. Sedan är det nog jag som upplever honom mer jävlig än vad omvärlden gör, men det tar jag bara som en bra grej, för det visar mig att jag gör rätt. 

Trots tuffheten i den lille welshkroppen, så fick vi till riktigt bra träning. Jag har kommit såpass långt att han trots detta, är riktigt rolig att träna. Momenten behöver vi inte nöta på längre, utan allt handlar bara om att han inte ska explodera. Lyckas man bara hålla honom på rätt nivå, så ska det inte vara några problem.

Tack till våra fina vänner för toppenträning, och extra tack till Tilda för det goda fikat! 

Amundön

Det har känts som världens längsta helg, antagligen då vi hunnit med så extremt mycket. Vi har hälsat på i  Värmland och haft hur kul som helst, och redan vid 9,30 rullade vi in i Göteborg imorse. Mycket fixande här hemma - som varje helg - men när husse kom hem från jobbet på eftermiddagen styrde vi kosan ut till Amundön. Har aldrig varit där tidigare, men hört att det ska vara fint.

En skön promenad i strålande sol med mina fina pojkar, och det var verkligen hur fint som helst där ute.

Charlie fick - som vanligt - avsluta helgen i badkaret. Numera är han helt tyst, och han brukar till och med lägga hakan på badkarskanten och småslumra. Även den envise lille blir uppäten av tristessen tillslut :)

Underbar träningsglädje

Det har varit dåligt med lydnadsträning sista 2 veckorna - ett pass -, men det ändrade vi på idag. Vad kan vara mer inspirerande än en gräsplan med strålande sol, och sådan värme att man kan ta av sig jackan?

Satte idag upp rutan, och lite andra koner runt omkring för störning. Gick sedan igenom alla moment i tvåan, för att få se vad vi måste träna på. Resultatet blev:
* säkerhet i vänstersväng
* tjuvstarter
* öka viljan att komma in med apport

Känslan när vi tränar tillsammans just nu är helt fantastisk. Ljudandet är nästan helt borta - wiiie! - och Charlies vilja till att träna, och framförallt att vilja göra rätt, är större än någonsin. Han går igång på mitt beröm och han lyssnar på korrigeringar. Det innebär ett lugnt "nej", då korrigering INTE innebär att slå sin hund, och han blir inte låg på någotvis, utan han jobbar istället arslet av sig för att göra rätt. Underbara hund!

Detaljträningen av vänstersvängar började med att jag torrgick. Jag är säker i högersväng och heltom, men i vänstersväng blir jag själv ibland osäker och det är det som är anledningen till att den ibland blir lite sämre. När jag fick ordning på kropp, så gjorde han de snyggaste vänstersvängar han nånsin gått. Som sagt, allt sitter inte i hunden, utan det mesta sitter nog hos föraren!

Tjuvstarter har inte varit något problem påsåvis att han hållt på att tjuva, men jag har ändå märkt av att det varit något som gjort att han ibland springer rakt ut från mig. Har insett att det sitter mig - självklart - då jag lärt in att en huvudrörelse hänger ihop med rutan. När vi ställer upp till rutan har jag blicken lite ner mot Charlie, och när han får kommandot så tittar jag upp PÅ rutan. När jag då ställer upp för exempelvis ett fotgående, tittar ner på honom och sedan lyfter upp blicken rakt fram, då tar han det som att han ska till rutan. Detta är ingenting jag tänker lösa innan tävlingen, utan istället tränade jag mig själv idag på att INTE göra på detta vis, för håller jag bara huvudet på rätt sätt, så blir det inte oklarheter för den lille.

Apporteringen är ett ständigt moment att träna för oss. Gripandet är ibland klockrent, och ibland är han tillbaka i gamla mönster. Ett till problem i momentet är tempot in till mig. Han har galopp ut, och trav in. Försöker nu öka upp glädjen med att komma in till mig, och när jag blir överlycklig för ett galoppsteg, ja då kommer det fler och fler.

Hoppas på att vi får ihop ett träningstillfälle med träningsgruppen under veckan, då träning med kommendering hade varit riktigt skönt inför helgens tävling.

Klådan som ett brev på posten

Det dröjde inte länge förrän klådan kom med full kraft. Inatt har den lille kliat sig hur mycket som helst. Inte alls roligt. Mitt i detta får man inte glömma bort att han är EXTREMT tålig, så när han kliar sig, då har han verkligen rejäl klåda.

En säck på 7 kg mat var ju inhandlad, men som tur är finns det något som heter smakgaranti. Så idag efter jobbet svängde jag förbi Blå Stjärnan, och det var inga problem att lämna tillbaka säcken och få en ny säck med Anallergenic istället. Vad jag blev mest förvånad över, var att Charlie har ju ätit 1 kg av den gamla säcken, men det behövde jag inte betala för. Jag fick bara lägga till lite eftersom att Anallergenic är lite dyrare, men dom drog av hela inköpspriset på den gamla säcken. Men med alla pengar jag lagt på foder - och kommer få lägga - så kan vi kanske vara värda ett gratis kilo :)

Fick iallafall än en gång rejält bevisat att han är foderallergiker, och en känslig sådan. Nu får ni gärna hålla tummarna för att klådan försvinner lika snabbt som den dök upp!