RUTAN - hitta konerna så finner du leksaken

Har kört några pass där vi inkluderat träning av rutan, där träningen i sig varit lyckad, men jag har fått känslan av att den inte gett det jag önskat. Idag hade jag möjlighet att få hjälp av husse och det visade sig att jag hade rätt. Husse hjälpte till med att lägga ut leksaken när Tyra inte såg, och hon kopplade inte ihop "rutan" med koner och att där finns leksak. Eftersom det är jag som lagt ut leksaken tidigare, så har hon ju såklart sett det. "Rutan" har därmed fått innebörden "spring och hämta leksaken jag lagt rakt framför nosen på dig". Ingen större skada skedd, eller ingen skada alls skedd, utan bara en bra insikt att jag bara kan träna rutan när hon inte ser leksaken läggas ut.

Idag började vi med några skick så att hon fattade grejjen, sedan skickade vi från olika håll och nu märktes det att hon började förstå det som jag tänkt mig. Leksaken låg gömd varje gång, så hon var tvungen att springa fram till rutan för att se den. Hon fick sitta vid min sida tills hon fäste blicken framåt mot rutan, då fick hon kommando och hon sprang rätt ut varje gång. Nu får vi se till att utnyttja husse lite mer framöver.

4 timmar i skogen

Idag har vi spenderat dagen i den härliga snön som kommit i vår fina natur. Vi har gått en bit av Bohusleden någonstans i Kungälv. Vi var ute i ca 4 timmar, och då hann vi även med att göra upp en eld och grilla lite korv.

Jag inledde det hela med att efter bara 100 meters vandring trampa ner med vänster fot i en djup håla full med vatten, så jag blev klassblöt! Men efter att ha gått en stund så vande jag mig vid plaskandet i skon, så jag tänkte inte mer på det.

Hundarna har fått springa och springa och springa och springa och springa...!! Tyra har gått lös hela rundan, och my gad vad den hunden har kondition. Jag visste att hon är bra tränad, men jag trodde hon skulle mattas av mot slutet iallafall. Hon fick fortfarande ryck efter fyra timmar i skogen, då hon pulsat i snön hela vägen. Charlie fick gå lite mer i koppel, men fick även han springa rätt mycket! Jag och Daniel känner oss rätt möra i hela kroppen nu på kvällen, så jag kan tänka mig att även hundarna kommer känna av träningsvärk imorn.

Vi tvåbenta njöt mycket av dagens äventyr, men jag vågar nog påstå att hundarna var snäppet ännu nöjdare :)

Resumé 2014 - CHARLIE

Det här året med Charlie har varit lite annorlunda än de tidigare åren vi haft tillsammans, och det beror på att han faktiskt blivit vuxen. Han fyllde 6 år under året som var, och herregud vad det hänt grejer! Jag visste att welshar mognar sent, men att han skulle vänta ända tills nu trodde man ju inte :) Han är underbar att ha att göra med, och har såklart alltid varit det, men nu är allt så enkelt. Men trots sin mognad så är han naturligtvis sig själv fortfarande. Han tycker att man kan lyssna när man har lust, men han har faktiskt lust lite oftare nu för tiden!

Jag tror att mognaden har mycket att göra med att det kom in en annan liten sprallapa i vår familj. Det märks att det för Charlies del bara varit positivt. Visst han ger mig blickar ibland som solklart frågar om vi inte kan skicka tillbaka den där guldiga galningen, men han är allt så glad i Tyra. Har hon varit borta ett tag så blir han totalt överlycklig av att se henne igen!

Tävlingsmässigt under året så har det blivit några agilitytävlingar, närmare bestämt sju stycken. Under dessa tävlingar så har vi samlat på oss:
* 4 pinnar (3 agility + 1 hopp)
* 5 nollade lopp
* 3 diskade lopp
* 5 lopp med fem fel
* 2 lopp med tio fel
* 1 VINST
* 3 pallplatser

En riktigt bra skörd tycker jag, och nu ska vi bara få den där sista pinnen i hoppklass, så kan vi sedan gå upp i klass två! Vi har varit sååå nära i många lopp, och det är inte ett enda lopp som gått käpprätt åt skogen, utan det är mini-missar som gjort att vi inte tagit det hela vägen. Men nästa år så!!

Vi har även tävlat lite i nybörjarklass i rallylydnad, där vi med tre godkända resultat: 84 p + 94 p + 97 p, fick med oss titeln RLD N. En bra tävlingsform för Charlie där vi kan köra lite lydnad, men han taggar inte igång så mycket så han går ur hand, som i den vanliga tävlingslydnaden.

Ett MYCKET lyckat år med min älskade lille ♥

Hon gör allt på samma gång

Lydnadsträningen med Tyra är inne i en liten speciell fas just nu. Ni vet när man i vissa moment lämnar inlärningsfasen och nu börjar ställa lite högre krav, där är vi nu. Det är kul, men samtidigt en rejäl utmaning. Tyra tycker träningen är fantastiskt rolig, och hon har en ambition om att göra väldigt många saker, på så kort tid som möjligt.

Igår kväll var vi ute på gatan utanför mina föräldrars hus och tränade lydnad i tio minusgrader. Tyra gav som vanligt allt och lite till! Fotgåendet är jag super nöjd med, och så även tvåans fjärr på 2,5 meter. När jag ökade avståndet ytterligare lyfte rumpan på uppsättandet, så där nöter vi vidare. Vi tränar mycket ordförståelse på sitt/ligg/stanna och det börjar bli riktigt bra. Det är en ganska svår grej när hunden är snabb i både tanke och ben.

Satsar alltid 100%

Passets höjdpunkt var lätt när vi ska göra fjärrskiftet ligg --> stå. Tyra ligger alltså ner, jag ger henne ståkommando varpå hon ger mig ett stå MED hakan i backen samtidigt. Synd man inte hade mobilen i fickan, för det hade varit en tydlig bild av hur Tyra är att träna just nu. Hon vill göra ALLT på samma gång :)

Inte glömma att öka svårigheten - sökträning

Igår - på självaste julafton - åkte jag och mamma ut till skogen vid stugan.  Tro det eller ej, men det blev träning med dummies IGEN! Tyra fick vara först ut, och vi började med markeringar. Mamma agerade kastare och vi såg snabbt att första markeringen va lite svår. Jag blev varse att jag tränat Tyra på samma avstånd varje gång tidigare, vilket var en bra lärdom. Nu hamnade dummien 15 meter längre ut än vi tidigare tränat på, och Tyra letade överallt, utom att gå längre ut. Gick med henne ut en bit och tillslut fick hon in den. Vi körde två lättare markeringar, där vi ökade avståndet lite varje gång, vilket gick bra. Hon fick sedan ett sök med två dummies och sedan ytterligare några markeringar som hon tog jätte fint.

Vi kör fortfarande bara med mini-dummies. Hon kan omöjligt hitta dom med ögonen, och det är det jag vill åt. Om det är en tanke som är rätt i jaktsammanhang har jag ingen koll på, men i mitt huvud känns det helt rätt. Sätter hon alltid på näsan så hon kan hitta nått så litet, så kommer större dummies bli enklare! 

Våra mini-prinsess-dummies

När det var Charlies tur så vallade jag och mamma av en uppletanderuta på ca 25x35 meter, där vi sedan gömde fyra mini-dummies. Vi tog ut Charlie och åh vad glad han va. Skickade ut honom i rutan och tre stycken kom in snabbt som blixten. Den fjärde letade han lite längre efter, och det var tur, för vi ville ju han skulle få jobba lite. Han fullkomligt älskar att få jobba med nosen, och han gör det bra. Han fick ju inte se när vi förberedde något, utan jag satte honom bara mitt i skogen och sa "sök", men han hade stenkoll på läget. Målet är att Tyra ska bli lika säker på sök-kommandot som Charlie är, för då har vi en rejäl grund att stå på. 

God jul!

Tack för att du läser om våra med- och motgångar i både träning och tävling.

Vi önskar alla läsare en riktigt god jul!

Resume 2014 - TYRA

När året började var Tyra bara drygt tre månader gammal. Man kan därför - nästan - säga att denna årsresumé handlar om hela hennes liv.

Året började med att vi gjorde ingenting! Vi gick skogspromenader varje dag och prinsessan fick lära sig att Tyra var hennes namn. Det var i princip det enda hon kunde under en ganska lång tid i sitt liv. Vi gick även en kurs i valpagility, men vi tränade ingenting emellan kursomgångarna, utan den träning som blev var den under timmen på kursen. Det var först inför kennellägret i maj som vi började träna på något, och eftersom att lägret skulle avslutas med utställning, så tränade vi på att stå och att springa i koppel.

Kennellägret hos BlåGul var jätte kul och då mitt liv var lite speciellt vid den tiden, så var jag bara så himla glad över att jag orkade vara med hela helgen. Tyra fick apportera fågel - och sprang direkt till mig med den - och hon fick göra sitt första sök. Häftigt att se hur hon fattade vad hon skulle göra, trots att det var första gången. Helgen avslutades som sagt med utställning, och prinsessan slutade på tredjeplats och fick sitt livs FÖRSTA rosett! Bäst av allt var dock hur hon uppförde sig. Hon gjorde precis som vi tränat, brydde sig inte om domaren alls och det vi främst fick beröm för var hur välvisad hon var.

Sommaren kom och nu började vi träna på lite olika lydnadsmoment. Tyra visade sig ha en fantastisk attityd till träning, och då jag ville att hon skulle få känna på tävlingsmiljön ganska tidigt - utan krav - så startade vi på vår första lydnadstävling den 23 augusti. Det blev ett förstapris på hela 182 poäng, och jag är så nöjd med våran prestation den tävlingen! Grym känsla. Vi körde sedan på ganska tätt med två tävlingar och det blev två förstapris till. Så vid redan 13 månaders ålder hade Tyra fått titeln LP1. Helt otroligt när man tänker på vad sent vi började träna något överhuvudtaget!

Samtidigt som vi var ute på lydnadstävlingar så tränade vi även lite valpagility. Det blev ganska sporadiskt med träning, men första i helgen i november åkte vi på ett härligt agilityäventyr i Hässleholm tillsammans med Elin och hennes hundar. Helgen avslutades med en blåbärstävling där vi startade i hoppklass i storlek medium - eftersom Tyra inte får hoppa ännu. I första klassen blev det disk, men i den andra klarade vi oss med tio fel. Så kul att min unga hund går in i en inomhushall full med publik och en nervös matte och bara gör! Tyra tycker agilityn är sååå rolig, så vi kommer absolut fortsätta med det.

Utställning
3:dje plats i Puppy II - Skottorp

Lydnad klass 1
182 poäng, första pris - Torslanda
163 poäng, första pris - Göteborg
162,5 poäng, första pris, LP1 - Forshaga

Agility inofficiell
Hoppklass medium - disk
Hoppklass medium - tio fel, 5:e plats av 15 starter

Eftersom detta varit vårt första år tillsammans har det främst varit ett år där vi lärt känna varandra. Tyra har visat sig vara en fantastisk träningskamrat, samtidigt som hon är en underbar familjehund. Även fast vi tagit det otroligt lugnt träningsmässigt, så har det visat sig räcka. Min prinsessa har levererat med råge, och jag är så stolt över våra fina prestationer detta året.

Vi har nu ett superspännande år framför oss, då vi ska klämma in både lydnad, agility och jaktträning. Tyra är ett riktigt lyckopiller, och trots att vi ska fortsätta skynda långsamt, så kommer vi hitta på massivs med skoj framöver! Jag är så glad är det var just hon som hamnade i vår familj ♥

SÖKTRÄNING - glöm inte halsbandet

Hundarna och jag har tagit en långpromenad i skogen ute vid stugan. Innan vi åkte hem stannade vi till så att Tyra fick lite sökträning. Gick ut i skogen och gömde en mini-dummie, tog Tyra ur bilen och sedan fick hon således testa ett dolt sök. Hon var såå duktig. Hon har förstått vad det handlar om, och hon sökte i området framför mig. Tyvärr glömde jag att ta av henne halsbandet, och idag fick jag se vad viktigt det är att faktiskt göra det. Tyra fastnade i en pinne som snurrade sig ett varv i halsbandet och hon blev rädd. Jag såg bara att hon fick nått sorts ryck och tänkte att "herregud, det kan inte vara möjligt, hon som sprungit så mkt redan", men såg rätt snabbt att hon försökte springa ifrån den enorma gren som satt fast i henne. Som tur var sprang hon till mig direkt så jag kunde hjälpa henne. Vi tog snabbt av halsbandet och jag skickade ut henne på "sök" på en gång, så att hon inte skulle börja tveka för att hon blev lite skraj där ute. Hon började söka direkt och hittade den lilla dummien på ungefär en minut.

Nästa grej vi gjorde var att jag satte henne och sedan gick jag ut i två hörn sett från hennes håll. Som en triangel, där Tyra satt i spetsen och jag kastade två dummies i hörnen på baslinjen. Dessa fick hon ju då se när jag la ut. Den första norpade hon på direkten, medan hon sökte lite längre efter den andra. Hon har ganska mycket spring i benen, men ser man vändningen när hon får vittring på dummie nr 2 så MÅSTE det betyda att trots lite fart i benen så använder hon näsan.



Tack vare bloggen kan jag se att det är 6 veckor sedan hon fick sån här träning. Så som jag skrivit tidigare, vi gör den här typen av träning alldeles för sällan. Men vi får glädjas åt gångerna det händer, istället för att se det negativa. Förhoppningsvis kommer vi iväg på ett jaktläger i vår, och med lite mer kunskap i ryggsäcken, så blir nog träningspassen fler.

Hopp över hinder - skitpass som leder till nått bra

Idag var det dags för lite lydnadsträning i trädgården. Hade en stund kvar med ljus ute när jag kom hem från jobbet, så efter en snabb rastning gick jag och Tyra ut. Tanken var att börja träna tvåans hopp över hinder. Det sket sig rätt rejält kan man säga! Tyra fattade inte vad jag menade, vilket ledde till att jag blev frusterad. När jag blir frustrerad försöker hon göra allt för att göra rätt, och då mina vänner kan jag lova att hon gör saker fort :) Det här var faktiskt vårt första skitpass tillsammans, men som tur var höll det bara på i några minuter innan jag bröt och vi gick in istället.

Nästa gång vi ska tävla är ju i tvåan, så nu ska vi försöka lära in de momenten och samtidigt småpyssla lite med momenten i de högre klasserna. Hopp över hinder har jag medvetet väntat med då jag tänkte att det blir ju inga problem. Vi har ju tränat en del agility så hon kan ju hoppa och hon kan ju sitt. Men så enkelt va det såklart inte. Men eftersom det sket sig i början, så fick Tyra gå in och sova - att träna direkt efter en dag i hundgård går inte, hon måste få pausa först - och medan hon vilade, så fick jag tänka ut en plan.

Det jag vill prioritera kring "hoppet" är att man alltid ska ta hindret när man har det framför sig. Tyra har inget naturligt sug på hinder, så jag känner att det är där vi ska lägga krutet, man ska alltså ALLTID ta hindret, även om man kommer lite snett. Jag kommer inte lägga allt för mycket krut på sättandet som är i tvåan, för det är bara i den klassen, och sedan försvinner det. Utan om vi får till en härlig känsla där Tyra jobbar för att ta hindret ut och sedan - framför allt - att även ta hindret på tillbaka vägen, så har vi en bra grund att stå på.

Sänkte hindret till ganska lågt, vill inte att hon ska hoppa högt när vi gör ett par skutt i rad, inte än i alla fall. Under första passet kastade jag leksak när hon var mitt över hindret. Eftersom hon var trött i huvudet från början och att jag sedan började kasta leksak, så kan ni ju ana hur det blev... Så vid pass två tog vi klicker och godis, och där var det skillnad. Hjälpte henne i början och sedan gjorde hon både fina uthopp och fina tillbaka hopp.

Skitpass är jobbiga när man är mitt i dom, men vågar man bara bryta och tänka om, så leder det istället till utveckling!

Sättande under gång - vilket kommando?

Efter en löprunda i förra veckan blödde Tyra från ena tassen. Hon hade fått en reva i ena trampdynan, som förvisso slutade blöda direkt, men hon känner av den ibland när hon går på hårt underlag. Så hon får ta det lite lugnt och gå på mjukare underlag tills tassen är helt okej. Idag när Daniel och Charlie gick ut för konditionsträning, så stannade jag och prinsessan hemma och tränade lite lydnad i vardagsrummet.

Det blev lite fjärr med sitt/ligg, vändningar i fotgåendet, hakan i backen samt lite introduktion på Zätat där hon fick testa på hur jag kommer att gå när hon gjort sina skiften. När vi tränade detta så började jag fundera på sättande under gång. Det har vi inte börjat med än, men OM jag skulle börja så vet jag inte vilket kommando jag skulle ha. Går vi fot och jag säger "sitt" så ställer hon sig. Det låter ju väldigt lika i början av ordet, dvs sssss. Frågan är om hon kommer kunna skilja på det bra om jag bara tränar in att kunna sätta sig medan vi går, eller om jag ska välja ett annat kommando.

Charlie har jag sitt, stanna och ligg på och han gör till 99 % aldrig ett felskifte. Men jag tror att Tyra kan ha mer benägenhet till det, eftersom att hon är snabbare i tanken samt vill göra allt så fort. Så kanske borde jag välja ett kommando som är totalt olikt, för att undvika att hon reagerar redan på s:et i början på ordet. Men då är frågan VAD ska jag säga?!?!

Min hjärna vill ju gärna ha något logiskt, men samtidigt spelar ju det ingen roll eftersom att Tyra inte tänker på samma sätt. Så det kan lika gärna vara ett roligt kommando, men jag kommer faktiskt inte på nått bra. Har du nått bra tips?

Apportering - hitta svagaste punkten och belöna den

Om det är något Tyra tycker om här i livet så är det att bära något i munnen. Vi har ju tränat apportering till klass 1, där vi tränade på att plocka upp en apport från golvet och lämna i min hand och sedan att kunna sitta och hålla en apport ett par sekunder. Hon kan båda sakerna, men när hon suttit med en apport i munnen har hon TUGGAT - ja med stora bokstäver. Dock har jag ignorerat det och valt att låta henne göra det, med tanken att jag vill inte skapa någon konflikt till apportbocken och att vi löser det längre fram.

Vi har nu börjat titta på apporteringen där jag kastar en apportbock. Eftersom att själva gripandet och bärandet är något som Tyra älskar, är min tanke att främst belöna upp delen där hon springer in med apportbocken till mig. Vi har tränat med hennes favoritbelöning - kamp - där jag försökt lära henne att griper du snabbt och springer fort till mig, så får du kampa. Idag var pass fyra, och jag provade att stå helt still för att se vad hon gjorde. Hennes naturliga val var att studsa in i fotposition, och sitta med apportbocken i munnen helt STILLA - lycka!




Om hon inte griper bra ute vid apportbocken så får hon felkommando och jag möter henne och tar apporten och vi gör om. Hon får inte spotta apporten på eget bevåg, utan bara när jag säger "varsegod". Skulle hon spotta får hon samma felkommando och vi gör om.

Vi tränar även med metallen och där får hon gripa den och sedan stolt visa upp den. Hon har inte alls diggat metallen från början, så där har jag utnyttjat hennes stolthet när hon bär. Hon har fått svassa runt mig och jag har berömt henne rejält och klappat henne över ryggen som hon älskar. Än så länge har det fungerat bra och hon tar den fint just nu.

Fjärrskiften - fortsättning från igår

Är så förtjust i min rosa mobilhållare som gör att det är lätt att filma träningen. För mig passar det väldigt bra att bli filmad, då jag bara ser fördelar med det och inte har nått ont av att se mig själv - och inte av att visa er heller. Som ni vet så filmade vi fjärrskiften igår, där jag såg att jag måste även lära Tyra HUR jag vill att hon ska lägga sig från ställandet. Det har vi idag tränat på, och då la jag även till att hon får stå på matta för att undvika att hon halkar - tack Boel!

Började med att med hjälp av handen visa hur hon skulle lägga sig, och sedan varierade jag med att banta ner hjälpen och att fortsätta använda den, och hon klarade flera fina skiften utan nästan någon hjälp. Nu fäller hon sig istället helt bakåt, och lägger sig i betydligt lugnare tempo, så att hon hinner tänka på vad hon gör. Hon lyfter ena baktassen pyttelite uppåt ibland, men hon rör sig inte framåt - eller bakåt - och det tycker jag duger gott just nu. Nästa pass kommer vi jobba ännu mer med bara frysta tassar, men i början får hon belöning för rätt teknik med kroppen. Jag tror jag ska försöka dra ner tempot ännu mer, men det är inte lätt när man har en prinsessa som vill göra allt übersnabbt :)

Som med all hundträning får man anpassa sig hela tiden, och det är inte alltid hunden uppfattar det jag tänkt mig. Bara för att jag lägger ut filmer där vi inte lyckas till 100 % betyder det inte att jag är dum i huvudet. Har förstått att det är bäst att klargöra det!

Här kommer dagens pass från början till slut. Fortsätt komma med härliga tips alla goa hundvänner!

 

Fjärrskiften - det ena bra, det andra dåligt

Idag bad jag Daniel filma när vi tränade fjärrskitet stå-ligg. Vi har inte gjort många pass på detta ännu, men jag tycker skiftet från ligg --> stå är jätte fint. Det var idag tredje gången vi tränade på att hon ska ha låsta bakben, och här är jag extra nöjd med våran grundträning då jag enkelt kan förklara för henne när hon gör fel, vilket gör att hon förstod det här med låsta bakben rätt fort.

Jag har varit nöjd med skiftet åt andra hållet - allstå stå --> ligg - men såg idag på filmen att det ska jag ju inte alls va! Jag har bara sett att hon fäller sig fint bakåt och varit nöjd med det - även om jag sett att hon rört på bakbenen -, men man ser ju tydligt på filmen att samtidigt som hon gör det så flyttar hon bakben nästan 10 cm framåt...! Inte alls så som vi vill ha det framöver! Så nu får jag tänka till så att jag kan visa henne hur jag vill att hon ska göra med kroppen även åt andra hållet.

 

Tänk vad bra det att få träningen filmad ur en annan vinkel. 

Elektrisk spökålder

Alla går vi genom olika faser i livet, och Tyra hon passerar just nu en riktig spökfas som även innehåller en överdos av energi. Det är ganska mycket saker som är läskiga just nu, och reaktionen hon bjuder på är rest ragg och ett enstaka dovt skall. En ny upplevelse då Charlie aldrig någonsin rest ragg!

Hon litar ändå bra på mig och vi går alltid fram till det som varit läskigt, om det inte är en mötande hund då förstås. Då får hon bara uppföra sig, helt enkelt. Överlag tycker jag inte hennes reaktioner är nått att bry sig om. Hon hade en liknande fas när hon var liten, och den lät vi också bara passera utan att bry oss om den. Hon reagerar på vissa saker, men hon släpper det direkt och hon tar alltid stöd hos oss om det behövs. Eftersom jag eftersökte en hund utan ett psyke av sten, så är jag faktiskt bara nöjd med den här spökperioden.

Massor av spring i benen!

Hennes energi har senaste veckorna också legat på topp. Att gå med henne i koppel är ingen avslappnade promenad precis, utan man får vara på henne rätt mycket. När hon går fint i kopplet - och alltså inte drar - så steppar hon till tusen. Benen går som trumpinnar och hon har så mycket spring i benen! Om man råkar ge henne en klapp så är hon nästan elektrisk av energi. Kul att se hur sånt här kan gå i vågor med unghundar.

Att lära in vittringen

Varje träningspass så lägger vi in lite vittringsträning just nu. Vittringen är ett moment jag själv tycker är väldigt svårt, och vi har haft pausat två gånger i träningen pga att jag känt att vi kört fast. Började med att lägga pinne under gräs som hon fick söka, samt att hon fick söka efter pinne som var gömd i buske. Det gav henne grym förståelse för att sätta på näsan, men hon förstod inte att det är pinnen med min doft som ska in.

Nästa steg var att testa en ny metod för mig. Att lägga en hög med pinnar och sedan kasta en hand med godis över. För att få henne att koppla ihop pinnar med att sätta på näsan. Det lyckades vi med, hon drar igång nosen direkt hon är framme vid pinnarna MEN hon fattade verkligen inte att det var min pinne hon skulle leta efter.

Nu tränar vi längs med häcken för där ligger en massa löv, vi har dvs gått tillbaka med det vi började med. Jag gömmer en pinne under löven som hon får leta efter. Vi har kommit till att det kan ligga två ovittrade pinnar uppe på löven - den hon ska hitta ligger gömd under. Jag blir så lycklig varje gång hon nosar av de ovittrade pinnarna och väljer att fortsätta leta! Igår hade vi bakslag då hon ville komma in med de ovittrade, men då får hon felkommando och får prova igen.

Vi kör ungefär 4-5 repetitioner per pass och min tanke är att fortsätta träna så här så länge löven ligger kvar. Sista två passen har varit riktigt lyckade tycker jag, så jag tror att poletten snart kommer trilla ner ordentligt!

Vinst i agilityklassen!

I helgen var vi hemma i Karlstad och på söndagen passade vi på att klämma in årets sista agilitytävling. Hopploppet gick jätte fint, det var en knepig start, men vi fick till det som jag ville utan att gå i tunnelingången som låg som en fälla. Tyvärr en rivning senare i loppet, där Charlie råkade hoppa av ca 3 meter innan hindret, så pinnen uteblev.

I agilityloppet klarade vi oss utan rivning och vi hade faktiskt en bra tid. Av alla som kom i mål - även de med fler fel alltså - så hade vi totalt bästa tiden. Det har nog aldrig hänt förut faktiskt! Domaren gav oss en femma på balansen först, men ångrade sig precis när vi gått i mål och tog bort den. Med våran nolla, så VANN vi klassen och fick ännu en agilitypinne :)

Jag är supernöjd med Charlie i båda loppen. Han är en fröjd att tävla just nu. Allt runtomkring är så enkelt och det njuter jag bara av! Att det sedan även går grymt bra inne på banan, det är såklart också väldigt roligt.