tisdag 23 augusti 2011

Lydnadskurs start med AHA-upplevelse x flera

Igår var det dags för kursstart på lydnadskursen. ALLA som var med i våras är med nu igen vilket är riktigt kul! Det är dock en förändring på instruktörssidan så nu har vi en instruktör från sist samt en ny och dom är SÅÅ bra. För mig är det viktigt att ha instruktörer som jag verkligen tror på, så att jag köper det som de säger, och det gör jag med bägge dessa så det känns lovande.

Vi började inomhus med teori och här fick jag min största AHA-upplevelse. En instruktör pratade om träningsupplägg, belöningar mm. Och jag inser att jag belönar Charlie för vad han än gör när vi tränar. Oavsett om han utför momentet perfekt eller riktigt dåligt, så får han belöning. Varför gör jag då detta? Jo, för att han inte tycker att lydnad är super skoj och då är jag rädd att han ska tröttna om han inte får belöning... " Det kanske är därför han tycker lydnad är tråkigt" som en vis kurskamrat sa. Ribban måste höjas, jag måste bli tydligare med vad jag vill att Charlie ska göra. Hur ska han fatta vad han ska göra om han får belöning bara för att finnas?!

Sedan fick vi tips på förberedelser inför moment - vilket jag inte har - men som jag nu ska träna in. Sedan ska även ett slutord läras in - kanske ordet bus - då Charlie ofta slutar jobba när han får "bra".

Den praktiska träning bestod idag av att först kolla av om Charlie verkligen försår vad ordet fot betyder. Han fick sitta 1 meter framför mig och fick sedan kommandot. Han vet vad han ska göra men positionen är inte helt självklar. Får han inte beröm direkt börjar han trampa runt och bli osäker. Jag gick tillslut tillbaka till ruta 1 och visade med handen för att få exakt den positionen jag vill ha, och härifrån ska vi nu fortsätta.
Samma sak med fotgående rakt fram, vi börjar helt om och tränar 1-2 steg med kontakt från första början.

Vi övade även gruppmoment - platsliggning samt sitt i grupp - vilket gick SKIT bra! Vilken jäkla stadga min vovve har! Platsliggningen var GRYM, vi har inte legat plats under hela sommaren men den såg lika fin ut som vanligt. Hakan i backen från sittande position - damp ner - och sedan låg den där. Lyfte någon gång men kom snabbt på sig själv igen. SÅ jäkla duktig vovve! Sitt i grupp var inga problem det heller.

Sedan fick vi göra olika inkallningsövningar där de andra hundarna fick träna stadga. Stadgan var inga problem för Charlie, han sitter säkert, men våran inkallning var lite svår. Alla stod och bildade en korridor med sina hundar. Sedan fick vi stå 2 st bredvid varanndra och jag fick lämna Charlie för att kalla in. Det tyckte han var jätte svårt då han hade en hund väldigt nära och de andra skulle han springa förbi. Han smög de första stegen och då vände jag på klacken och sprang allt jag kunde åt andra hållet och då fick han upp farten. Osäkerheten hos min lille syntes väl och vi ska få göra mer såna här övningar för att stärka hans självförtroende.

Såna här småsaker som att Charlie kan vara lös under hela kursen och att han inte har en tanke på att sticka gör mig så glad så jag nästan blir gråtfärdig när jag tänker på det.... Igår hjälpte jag en kurskamrat när hon tränade och då la jag Charlie på sidan av planen, lämnade honom en bra bit och hjälpte min kurskamrat. Det var fullt ös på klubben igår men jag var aldrig orolig för att när jag väl vände mig om mot Charlie igen att han skulle vara borta. Han ligger där jag lagt honom och det är så skönt! Minns när Hanna hjälpte mig en gång på Oskarströms BK och hon kunde göra så med sin hund och jag tänkte avundsjukt att så där kommer jag aldrig kunna göra, DET KAN JAG NU!

Jag har märkt att det spelar faktiskt inte så stor roll VAD det är jag och Charlie tränar. Att gå tillbaka rill ruta 1 är precis lika kul som allt annat. Den där underbara känslan som man får när man samarbetar med sin hund - det är därför man håller på med detta då känslan är oslagbar - är lika stor oavsett vad man gör! Det VIKTIGASTE jag tar med mig från kursen var att jag måste höja ribban och bara belöna det beteende jag verkligen vill ha. Vi ska idag gå ut på gräsplanen och träna in slutordet "bus" samt fortsätta med ingångar.

Älskade vovve!

4 kommentarer:

  1. Får bokstavligen PYTTESKINN när jag läser dit inlägg. Är grymt stolt över eran utveckling :)

    SvaraRadera
  2. Welshen är som bäst när dom mognat ;) jodå, visst var det mig som Daniel träffade på Donsö. Eller rättare sagt så var det jag som kom som en ångbåten genom folkmassan för att hälsa på den snygga welsh springer spanieln. Förstod snart att det var ni ;) fast Daniel inte var helt säker på vad Charlie hette på stamtavlan ;). Har varit inne på din superbraiga blogg många ggr. men har tidigare haft lite problem att lämna en kommentar. Hoppas det går bra nu. Sidney är mycket riktigt Lisabets son och S.brorsa bor oxå här på Styrsö hos vänner till oss. Sidney är "hane 3" i valpkullen och den med mest rött på. Välkomna till Göteborg! själv jobbar jag i egna företaget och på Distriktet i södra skärgården som syrra ;)

    SvaraRadera
  3. Härligt när det känns rätt!

    SvaraRadera

Om du inte har en egen blogg så klicka i anonym.
Men glöm inte att skriva vem du är i kommentarsfäletet!