Sket i lydnaden och kastade oss in i uppfostrans värld

Då även min träningskompis Ebba var hemma för att hon var sjuk, så möttes vi upp på min gräsplan. Tanken var ju att få hundarna trötta, med minsta ansträngning från våran sida. Charlie fick göra några rutskick - då springer han men jag står still! - och jag är jätte nöjd.

Sedan sket vi i lydnaden och gick totalt in i uppfostrans värld. Både jag och Ebba har haft problem med att när våra hundar leker med någon annan, så slår de dövörat till. Jag har haft enorma problem med det, och kan ärligt säga att jag aldrig lyckats bryta Charlie när han lekt med någon annan tidigare. Men någon gång ska vara den första, och det hände idag!

Vi utmanade hundarna extremt mycket - där är vi så jäkla bra på - och jag kan inte riktigt förstå vad som hänt med min hund. Men han var hur lätt som helst att bryta! Vad som än hände var det bara att ropa hans namn, så vände han direkt och kom studsande på sina raka ben - som bara han kan - och såg helt överlycklig ut. Kul - och coolt - att se hur två dominanta hanhundar kan springa efter samma leksak, och deras mattar lätt kan styra vem som får ta och vem som ska backa, på långt avstånd, med helt normala toner i rösten.

För första gången klarade Charlie alla förbannade inkallningsövningar man har fått uppleva på valp- och allmänlydnadskurser. Nej, vi har aldrig fixat dom innan. Ni vet där hundarna ska kallas in bredvid varandra samtidigt, eller ännu värre, mötas och kallas in MOT varann. Men idag fixade han det med bravur. Hur fjantigt det än låter, så är jag så glad och nöjd!

Våra hundar var verkligen hur duktiga som helst idag, och jag är säker på att den positiva energi vi fick av våra fyrbenta, kommer att göra oss friska snabbare!

Träning från soffan

Ibland får man försöka vara kreativ, trots att man inte kan göra värst mycket. Så idag blev det 12 minuters platsliggning med matte på soffkanten - skulle svimma om jag stod upp så länge! - vilket den lille skötte med bravur. Inte ett ljud och bjöd självmant på hakan i backen från början till slut!

Han är hemma igen!

Jag är fortfarande sjuk, och har idag mått om möjligt ännu värre än igår. Kan verkligen inte minnas när jag var så här dålig senast alltså... TUR för mig att jag har världens snällaste pappa. Han har idag kört hela vägen från Karlstad till Göteborg, tur och retur, för att lämna tillbaka den lille - totalt 60 mil - och det är inte att vara lite snäll, det är att vara extremt snäll.

Så den lille är nu tillbaka och det är så skönt att ha honom hemma igen. Jag har dock varit väldigt tråkig och sovit hela eftermiddagen, men som vanligt nöjer sig Charlie med att bara få vara nära.

Sover du, sover jag

Förhoppningsvis är jag pigg till helgen så vi kan ut och härja med både lydnad och spår!

Vad skulle du ge den här tjejen för råd?

Det här med fokus är väl något vi alla arbetar med för att förbättra hos våra hundar, oavsett vilken gren vi håller på med, och även vilken nivå vi är på. Jag har nu under min andra dag med soffläge - tyvärr lär det bli en till imorgon - kollat igenom gamla filmer på datorn. Jag fastnade specifikt för en som jag spelade in på GMBK i slutet på augusti förra året.

Om ni tittar på filmen, vad hade ni då gett för råd till den tjejen med sin hund? Titta på filmen och fundera på det en stund innan du fortsätter läsa.



För de råd jag då stött på var framför allt att jag måste bli roligare och belöna mera. Tittar man på filmen så belönar jag ofta. Jag har klickern som förstärkare för att få Charlie att jobba för mig. Jag belönar med godis hela tiden. Ser Charlie glad ut? Inte det minsta. Han ser ut som han snart ska dö. Svansen viftar knappt - den rör sig, men bara för att den naturligt gör så då den här fortfarande är lååång -, han är slö och han är totalt oengagerad. När jag löser upp honom genom att sätta ut armarna, så blir reaktionen: INGENTING. Han blir verkligen inte det minsta glad. Men visst är det konstigt? Jag har klicker, massor av godis, en ryggsäck fylld av leksaker för tusentals kronor. Men ändå har min hund tråkigt. Riktigt tråkigt till och med.

Två månader senare får jag möjligheten att träna för Rose. Under det själva träningstillfället var fria följet ingen dröm. Både jag och hund fattade inte riktigt vad vi skulle göra. MEN jag gick in i det hela med totalt öppet sinne. Jag hade ändå någonstans på vägen förstått att jag gått åt fel håll. Trots att jag var den roligaste matten i hela världen - med de finaste och dyraste leksakerna - så var det ändå inte nog för min hund. Så jag tittade på filmerna från träningen med Rose flertalet gånger, jag kämpade som en tok och framför allt så visste jag att det här var min sista utväg, så det var bara att gå "all in".

En månad efter det träningstillfället så hade jag filmat den här träningen. Jag har fortfarande svårt att lägga krav min hund, men jag gör det, och kolla in skillnaden. Svansen går som en propeller, man ser att min hund tycker det är skit kul då han har en helt annan intensitet och framför allt, han blir glad när jag blir glad!


Jag åker till Stockholm och bor hos Rose i två dagar. Någon månad senare ses vi i Halmstad igen. För mig gick inte detta på ett tillfälle, jag ramlade tillbaka i gamla mönster och jag vågade inte gå hela vägen. Men Rose, Hanna och Jeanette gav inte upp hoppet om blondinen. De stöttade på och coachade mig varje gång vi sågs. När jag var nere i Halmstad och tränade med Hanna i maj, klarade hunden som tidigare var tvungen att vara själv på gräsplanen denna ordentliga störning.


Det har varit lärorikt att gå igenom gamla filmer, och jag ser verkligen vilken utveckling vi haft. Nu ser träningen ut som på filmen nedan, och där är ju inget att klaga på. En hund som tycker fria följet numera är det absoluta favorit momentet, svansen viftar hela tiden och man ser att han tycker det är kul! För egen del behöver jag inte ens tänka på belöningar längre. Jag kan träna honom hur länge som helst och bara berömma med rösten, han älskar det. Vi har kvar de dyra leksakerna, och vi använder dem naturligtvis. Men de är inte nödvändiga längre.


Vilken tur tjejen på första filmen hade som fick möjlighet att träffa rätt personer. Sedan är hon rätt duktig själv också. Den där tjejen är faktiskt rätt tuff. Hon vågade släppa allt hon lärt sig under 3 år och vågade gå en ny väg. Självklart fick hon massvis av stöttning av helt underbara människor, men det krävdes ändå mod av den där tjejen att våga. Måste säga att jag riktigt stolt över henne!

Vad vill jag då säga med det här inlägget. Att alla ska börja träna som jag gör? Absolut inte. Jag vill bara försöka få fram att det finns flera olika sätt att träna på, och i hundvärlden är det många som snöat in sig på bara ETT sätt. Så försök vara lite modiga, våga prova olika sätt och våga gå mot strömmen ibland. För vem vet, det kan vara det bästa du gjort!

Charlie har världens bästa morföräldrar!

I onsdags mötte jag upp Pappa, där tanken var att vi skulle köra halva vägen var. Men då jag har en grymt snäll pappa, så började han köra mycket tidigare än mig, vilket innebar att jag bara behövde köra ca 16 mil - medan han körde runt 35 mil...  Det var riktigt jobbigt att pussa den lille hejdå, speciellt då just ordet "hej då" är det värsta ord han vet. Men trots det, så hoppade han direkt in i backluckan på pappas bil. Där får man ju åka UTAN hundbur, och det är lyx enligt min lille.

Han ska vara i Karlstad i en vecka, främst då vi spenderat helgen i Stockholm. Men han får vara där några dagar innan och efter helgen, just för att han har det så himla bra hos mormor och morfar. Han behöver inte vara ensam en sekund, och han får långa promenader utan koppel varje dag. Han blir behandlad som en kunglighet, och ni som träffat min hund vet att han gärna tar på sig den rollen!

Trots ett dataskrivet dokument med olika regler och föreskrifter togs den lille emot med öppna armar. Från första dagen med egen häst har mina föräldrar varit lika noggranna med mina djur som jag är. De har aldrig hamnat i skymundan, och jag är så himla tacksam för det! Så därför är jag totalt trygg med att lämna bort honom, för jag vet att mamma och pappa sätter Charlie först, precis som jag gör. Ni är bäst ❤

Den lille har även lyckats med bedriften att bli magsjuk, trots att han bara äter sitt foder. Men han har antagligen druckit i nått vattendrag på någon av promenaderna. Så i helgen höll han mamma och pappa vakna nästan hela natten genom att kräkas i både säng och på heltäckningsmattan.

En blick säger mer än tusen ord. Man riktigt ser att han inte mår helt bra...

Idag är jag väldig tacksam för att den lille inte är hemma. Jag däckade direkt vi kom hem från Stockholm igår, och sedan dess har jag varit sängliggande. Feber och skit ont i halsen. Feber innebär sängläge för mig, för annars svimmar jag. Så då är det väldigt skönt att inte behöva kämpa sig ut på promenad med vovven. Charlie har fått sitt stora medicinska bad ikväll och jag fick den här bilden skickad när de var klara: 

Allt enligt föreskrifterna... :) 

Nu hoppas jag på att jag är frisk tills på onsdag, så jag kan gå till jobbet och hämta Charlie efteråt. Han är sjukt saknad. Sedan har jag också fått hjälp med hur jag ska lösa problemet med ljud på platsliggningen, så jag är grymt taggad att sätta igång. Får jag bara ordning på det, så känner jag att vi är redo för tävlingsbanan igen! 

Dags för lite skryt

Det går så fruktansvärt BRA just nu och dagens lydnadspass var helt fantastiskt. För det första så regnade det inte - äntligen ett pass utan regnkläder - och för det andra så är Charlie helt underbar att träna med. Han bjuder verkligen till och vi har så roligt under passen så det är helt otroligt. Även om saker självklart kan gå fel, så beror det inte längre på att han ger mig fingret. Han jobbar verkligen och vilken skillnad det är att träna när man har en hund som anstränger sig för att göra sitt bästa!

Han var grym med rutan idag, och jag börjar verkligen se att poletten trillat ner. Han söker koner på väg bort från mig och han söker mittpunkten i rutan när han väl är där. Så kul att se! Vi nötte apportering, och då främst gripandena eftersom att det är ett problem. Han vill ju helst sätta tassarna på apporten så den flyger iväg - han lägger själv in ännu mer jakt än det redan är från början - och han tycker det är skit kul. Tyvärr inte rätt, så där arbetar vi med att få honom att förstå att det är lydnad vi håller på med och inte jaktidioti. Jag lyckades bra idag, och det gäller att gå "all in" varje gång man tränar min hund. För går man "all in" med känsla, så får man ett lyckat resultat med sig, varje gång.

Vi fortsatte sedan med ordförståelse, där jag la apporten 5 meter från rutan och varvade kommando. Inte lätt att vara låst på apporten och få kommando "rutan". Men eftersom att han kopplade på hjärnan så löste han uppgiften fint, så fint att jag skrek av glädje.

Avslutade med ett långt fritt följ, där jag nynnade på Pippi Långstrump, och där fanns inget att klaga på. Verkligen ingenting alls i min värld. Jag är så nöjd, och jag kan skryta ihjäl mig om hur duktig Charlie är just nu.

Sjujäkla fart i spårskogen!

Veckans spår la vi denna gång vid Sisjön. Jag la ut ett spår på 640 meter, flertalet vinklar och 6 apporter. Det var rätt jävlig terräng och jag drog mig i backen rejält vid utläggningen en gång.... Spåret fick ligga till sig medan jag och den lille tog en promenad runt sjön. Husse fick snabbt avvika för att fixa med våra biobiljetter, vilket gjorde att när det var dags att gå spåret var jag den enda tvåbeningen som var närvarande. 

Kollar in dykarna som bubblar upp i mitten på sjön

Så idag var det jag som fick hålla i linan bakom den duktiga spårvovven. Charlie spårade jätte fint, MEN han gör det så sjukt fort. Vi missade första apporten då jag de första 150 metrarna var i full chock. Jag hann inte alls med och jag hade ingen aning om att han låg på så mycket. Så det blev mest rörigt och då jag tappade linan helt så tuffade Charlie iväg själv - klockrent i spåret såklart! Jag trodde jag skulle hinna ikapp, men då jag höll på att slå ihjäl mig fick jag kraxa "stanna" istället, vilket han snällt gjorde. Han vände då tillbaka till mig för att kolla om jag höll på att dö - vilket jag nästan gjorde - och då blev det lite rörigt. Men efter att ha samlat ihop mig och lagt linan runt bakom ryggen för att kunna bromsa med kroppen, så fixade vi resten galant! 

Dagens spår

När mörkret fallit tog jag och Charlie en löprunda, vilket var precis vad jag behövde. Finns det nått bättre än att springa när man grubblar på saker? Lovley. Så även denna söndag har min lille fått aktivering av både kropp och knopp. Han sover nu sött i sin säng, och vi tvåbeningar väntar på Solsidan!

Att tycka synd om sig själv - film

Det gäller att göra sin röst hörd och visa vad man tycker om det man blir utsatt för. Fråga Charlie, han är expert i ämnet. Idag beslöt han sig för att nu får det vara nog med allt det här badandet. Han ska stå i minst tio minuter med schampot på kroppen, och idag lät det så här HELA tiden. Livet är hårt!

Det börjar sippra ut lite will-to-please

I förmiddags tränade vi lydnad med Hanna och Freja på Kallebäcks BK. Kladdigt och geggigt, MEN inget regn! Vi började med gruppmomenten som gick bra. Som vanligt ligger han där jag lagt honom, och han sitter där jag satt honom. Sedan kom det något ljud, och det är ju den osäkerheten vi håller på att arbeta bort. Det är inga skall, utan det är ljusa gråtljud.. Det blir bättre och bättre hela tiden, så jag känner mig trygg i min träningsmetodik i momentet.

Nästa moment för vår del var den älskade rutan. Jag är så överlyckligt glad över träningen idag! Ny plan, folk runtomkring och jag sköter ändå mitt jobb. Tre tillsägningar vid skall och sedan höll han snattran. Han jobbade skit fint, och utförde en klockren ruta flera gånger. Wiiie!

Sista momentet för dagen fick bli apporteringen. Hanna såg en skillnad på utförandet jämfört med tidigare, vilket var kul att höra. Idag fick Hanna lägga ut apporten - för att minska på jakten - och han gjorde jätte fina gripanden.

Han är just nu helt underbar att arbeta med min lille kille, och jag vågar nästan påstå att det börjar sippra fram lite - eller ganska mycket - will-to-please ur kroppen på honom. Det mina vänner är stort!

Äntligen helg

Tänk vad glad man blir när helgen är här!

Premiär för metallapportering

I somras någon gång så fick Charlie prova metallapporten, det var dock en stor och han tyckte den var rejält äcklig. Jag fick honom då att lyfta den lite från marken, men vi tränade bara någon minut. När jag var på klubben igår så låg det en liten metallapport vid ett av hindrena. Det är ju inget vi behöver träna på än, men det är ju alltid bra att ha introducerat den iallafall. Jag trodde det skulle bli problematiskt eftersom han var så skeptisk senast. Men han köpte den snabbt och kunde även hoppa över hinder med den i munnen!

Dock visar bilderna jag tog en något mer skeptisk vovve än jag upplevde ;)

Charlie hävdar dock att han på första bilden kämpade med att inte ta omtag, och att han på andra bilden faktiskt fick en regndroppe i ögat!

Rutan utan ljud på klubben

Det var utlovat uppehåll hela dagen, men några minuter innan jag slutade jobbet så började dropparna från himlen att falla. Suck och stön, ska vi aldrig få träna utan regn? Det blev som vanligt full regnutrustning, för inte viker vi ner oss för väta inte. Så full spätta ut till GMBK för lydnadsträning!

Planen idag var att fortsätta med rutan, där vi slutade sist. Samma tankar och samma träningsupplägg. Jag kan med stolhet säga att det gick så JÄVLA bra! Inga skall, bra fart, snyggt ställande och sökte mitten på rutan. Total lycka!

Jag är så himla nöjd med dagens träning. Samarbetet var verkligen på topp och han brydde sig inte om enda störning! Fria följet var super härligt, svängarna var felfria, MEN jag fick lägga krut på halter efter sväng. Han hamnade lite snett och långt fram där, så det jobbade vi lite med. Tänk vad alla moment är levande hela tiden, så fort man löser en del, så upptäcker man något annat man vill förbättra! Vi tränade vidare med att köra igenom alla momenten i tvåan och tränade sedan på det som behövdes.

En härlig genomkörare i regnet där vi fortsatte våran resa viiiiidare!

De ska va gött å leva..!

Det finns nån i den här familjen som är fruktansvärt bra på att njuta av livet. Vem? Här kommer en ledtråd...!

Träning när den är som bäst!

Imorse mötte vi upp Ebba och Pelle på våran gräsplan för lydnadsträning. Jag och Charlie började med att köra igenom hela tvåan, vilket var väldigt längesedan vi gjorde. Allt gick fint fram tills rutan, då det kom skall och Charlie flamsade istället för att jobba. Det fortsatte på apporteringen, men han avslutade med en fin fjärr. Det jag är mest nöjd med är fria följet!



Andra passet tränade vi på rutan, där Ebba kunde bekräfta vad jag känt hela tiden. Charlie KAN rutan. Men han fjantar och trotsar bort det för det mesta. Vi tog tag i det problemet och efter 4-5 tillsägningar, så hade han en super fin ruta! Jag har hela tiden vetat hur problemet ska lösas, men det är inte alltid så lätt i alla situationer. Men tack vare Ebbas stöd så vågade jag, och resultatet kom på en gång. Ebba hjälpte mig även med en plan på hur jag ska fortsätta träna, och jag ska se till att hon är på mig varje träningspass så att jag inte släpper igenom saker jag inte vill ha.

Ett riktigt bra pass där vi båda arbetade igenom våra hundar. Träning när den är som bäst!

Frusen liten vovve

Eftersom Charlie var svart av gegga efter våra två timmar i skogen, så fick han ta det sedvanliga medicinska badet idag istället - brukar köra onsdag + söndag annars. Av någon anledning glömde jag sätta på honom svettäcket efteråt. Han låg så gott i soffan och sov, så jag tänkte helt enkelt på det. Men när jag slängde en blick mot honom, så såg jag att han låg ju där och skakade. Han är så extremt frusen av sig min lille vovve.

Men då vi haft trevligt nattbesök - Karolina och Frode - så låg ett täcke kvar i soffan. Han frös inte mer sen kan jag lova :)

Han sov där under i två timmar, så jag tvivlar inte på att han tyckte det var underbart.

Spåret gav mig gåshud

Helgen är här och vi åkte ut till Ängårdsbergen på förmiddagen. Grabbarna gick en promenad medan jag la ett spår. Det blev ett klurigt spår då jag tappade bort mig och att skogen på vissa ställen var omöjlig att gå igenom - sjönk ner med foten i ett kärr bland annat. Spåret blev 610 meter långt, 6 apporter utlagda och 3 skarpa vinklar, samt att det vid 4 tillfällen korsade ridvägar. Det tog hela 25 minuter att lägga ut spåret, då terrängen var skit svår att gå i.

Innan spåret så bestämde vi oss idag för killarna var på jakt. Det fanns 6 pinnar gömda i skogen, och alla skulle plockas in och ges tillbaka till mig. Jag visade spårstarten och sedan fick dom ingen mer hjälp av mig - jag har ju en förmåga att lägga mig i annars... Daniel hade självklart snitslarna han kunde tjuvkika på, men de är inte alltid så lätta att se. Daniel trodde vid ett tillfälle att den lille var fel - då han omöjligt trodde att jag knatat igenom den terrängen - så han tittade bedjande på mig, men då fick han bara höra: LITA PÅ HUNDEN! Och det gjorde han, och killarna satte spåret som ett smäck! För första gången fick jag gåshud när jag såg min hund spåra. Jag trodde faktiskt inte han kunde spåra så noggrant och snyggt som han gjorde!

Redo för att leta upp de pinnar matte tappat bort i skogen

Charlie spårade som en gud idag. Vi var helt i extas när han tog sista apporten! Han smekte snitslarna perfekt över nästan hela spåret. Han tappade bort sig vid två tillfällen, men sökte av marken sjukt bra och hittade tillbaka på ca 10 sekunder. Den ena gången var när vi korsande en ridväg, med de andra övergångarna - 3 stycken - klarande han perfekt!.Det enda man skulle kunna klaga på är väl tempot, det går i en rasande fart och jag skulle inte kunna hänga på där bak. Det går ju när terrängen är bra, men när det är branta backar mm så är jag för feg för att flyga fram. Men husse har ju inga som helst bekymmer med att hänga med. Kul att mina grabbar är så duktiga i skogen!

Att vara nära

Senaste veckorna har Charlie varit EXTREMT mammig. Han har alltid velat vara mycket nära, men nu ska han helst in innanför skinnet på mig. Så när det blir häng framför tv:n, så ser det alltid ut så här.

Mammas lille ❤

Bra kläder gör det iallafall möjligt att träna denna höst

Varje dag den senaste tiden så har det varit uppehåll på dagen. Men runt 15-tiden så börjar regnet falla, och lagom tills man kommer hem från jobbet så öser regnet ner och det är kolsvart ute. Tack gode gud - eller tack mig själv! - som lagt så mycket pengar på flera uppsättningar bra träna-hund-kläder, som gör att jag faktiskt inte kan skylla värst mycket på vädret. 

Älskar min jacka!

Självklart regnade det när jag kom hem från jobbet idag, men vi traskade ut till den lilla grusplanen här utanför och tränade i ljuset från affärerna och en gatulampa. Ett härligt lydnadspass i ösregnet och vattnet rann om oss när vi kom in igen, MEN självklart var jag helt torr under :) 

Inomhusträning med träningsgruppen

Igår hade Boel ordnat så att vi hyrt in oss i Kungliga Hundars nya lokaler på Åskvädersgatan. Vi hade tillgång till den lilla hallen, men den var inte alls liten, utan alldeles lagom för vår lydnadsträning. Upplägget var bestämt sedan innan, allt för att vi skulle kunna utnyttja våra tre timmar så bra som möjligt!

Vi började med gruppmomenten. Där fick Charlie ligga mellan Pelle och Freja med ca 50 centimeters mellanrum. Jag lämnar för tillfället bara ca 10 meter, eftersom han blir så ängslig och börjar ljuda annars. Så vi bygger trygghet igen. Att han nästan ligger på andra hundar spelar ingen roll, det är att jag lämnar honom som är kruxet i hans värld. Körde även sitt i grupp, och där känns lillen riktigt stabil!

Vi fick alla disponera totalt ca 30 minuter, och de fick man dela upp hur man ville. Under vår första kvart körde vi igenom fria följet. Började med kortkoppel och ville ha tävlingslik störning till att börja med. Hanna agerade lite jävlig tävlingsledare och de andra publik. Charlie var jätte duktig och trots att Hanna var - extremt - närgången så bibehöll han fokus! Sedan gav de andra sig in i leken och försökte störa ut Charlie. Målet med träningen var att förstärka betydelsen av mitt fot-kommando, och det gick grymt bra! Fick även påbackning - än en gång - om skillnaden när jag sträcker på mig och verkligen kör ut tuttarna. Gjorde det automatiskt under långsam marsch och han gjorde den dösnyggt. Charlie reagerar på så minimala känslor hos mig, så det är verkligen det jag arbetar mest med. Känslorna är så små att jag knappt kan kontrollera dem, men de gör skillnad mellan ett bra fotgående och ett sjujäkla bra fotgående. Sjukt rolig träning!

Hanna är störig tävlingsledare! 

Men Charlie låter sig inte luras!

Boobisarna ut, sträck på ryggen och ANDAS med magen

Bak med axlarna va det ja!

Boel var en mästare på att få fram konstiga ljud

Vi tränar väldigt mycket störningsträning med alla hundarna i vår träningsgrupp, och ALLA hundarna är numera riktigt grymma på det! Det har inte bara varit Charlie som varit extremt störningskänslig innan, utan absolut fler hundar i gruppen. Men nu får man gnugga geniknölarna för att störa ut dem. Kul att se att alla utvecklats så otroligt mycket sedan vi började träna allihop tillsammans!

Under vårt andra pass ville jag störningsträning DELUXE! Och med samma tänk som förra gången. Charlie ska få jävliga situationer där han får möjlighet att själv välja rätt beslut. Det visade sig att det inte bara var bra träning för oss, utan alla hade hur kul som helst. Det är lite svårt att beskriva hur denna träningen går till. Men alla försöker med sina hundar störa ut Charlie, och få honom att slå på stressen och spela över. Men han var så himla DUKTIG och tog rätt beslut hela tiden. Bland annat så går jag bara runt medan de andra härjar med sina hundar, och målet är att Charlie ska ignorera de andra och bara naturligt följa mig. Även om han sjukt gärna vill dra iväg och leka med de andra, så måste han få träna på att behärska sig och använda hjärnan. Sedan tränar vi olika moment med hundarna i princip på varann. Fjärr där vi knör ihop hundarna så det ligger precis bredvid varandra, inkallning mellan två hundar där Charlie nästan var tvungen att hoppa för att komma igenom, ettans hopp med Charlie och Freja SAMTIDIGT, fotgående där vi går så tätt att hundarna knappt får plats, fotgående där vi går bredvid varandra - som kadrilj om du är hästmänniska -, platsliggning där en hund hoppar ÖVER den hund som ligger. Allt detta sker bara eftersom och det är inget som planeras. Alla hittar på så sjuka grejer som möjligt, men hundarna måste hålla fokus på sin förare!

Mitt i platsliggningen kom en kon framför näsan

Att Charlie som för drygt ett år sedan - det var i september förra året vi träffade Rose första gången - inte kunde tränas på klubben om vi inte var ensamma. Jag fick åka på förmiddagen och kom det någon när vi tränade var det bara att åka hem. Nu utsätts han för EXTREMA störningssituationer, men han fokuserar och jobbar. Han ÄLSKAR den här träningen och det bara lyser om honom. Han tycker det är så fruktansvärt roligt och det är så himla kul att vårat samarbete är så fint! Gud jag blir alldeles tårögd... Lycka!

Den härliga känslan från det här träningspasset ska jag leva på ett bra tag! 

Pälsvård i timmar

Har trimmat Charlies päls ordentligt idag. Använde maskin på hela bröstet och under öronen och tog resten med effileringssaxen. Jag har ju en maskin från Ullared för 129 riksdaler, och det är helt sjukt att den är så bra. Jag trodde den bara skulle hålla någon gång, men den har hållt i ett år nu, och klipper fortfarande lika fint. Inte klokt eftersom den nästan var gratis!

Eftersom att han under hela vintern ska badas 2 ggr/vecka så känns det självklart att klippa ner honom så gott det går. Att det sedan är praktiskt - och snyggt - gör ju saken bara ännu mer självklart! Idag var det även dags för medicinska badet nr 3. Men då det alltid är mycket lättare att stoppa ner en skitig hund i badkaret än en helt ren, så åkte jag och den lille bort till Ängårdsbergen innan. Det blev en lång promenad, mycket längre än vad som var tänkt, då jag gick helt vilse... I början av promenaden lyckades jag med bedriften att ramla också... i en nerförsbacke som var en total lervälling. Jag snubblade på en sten och föll handlöst framåt. Blev totalt geggig och fick rätt ont, men svensk som man är, så flyger man ju upp och traskar vidare. Det viktigaste är ju alltid att ingen såg en liksom... Men bara jag kommit några meter så fick jag gå ut i skogen och tvätta av mig i ett vattendrag!

Charlie ordnade snabbt så han blev skitig, halva hunden var helt svart när vi kom hem, och det blev ett bad. Det är tidskrävande då det ska masseras in schampo och sedan ska det väntas. Sedan på med balsam, och ännu mera väntan. Det är inget man gör på några minuter överhuvudtaget. Men som sagt, det är ju bara att göra! Tur den lille är så snäll och har så gott tålamod som han har.

Nu ligger lillen och sover mot en kudde i hörnet på soffan, och husse har en kudde på hunden och sover lika gott han.

Förlorad plats återfås ej!

Det gäller att hålla hårt i sin plats vid bordet, för reser man sig är det någon som tjyvar den direkt!

Fisförnämd stadshund ner i geggamojjan!

Regnet fortsätter att ösa ner, men vi tog med mina föräldrar till Änggårdsberget ändå. Träden skyddade mot regnet som föll, men stigarna var pisseblöta och extremt geggiga!

Charlie njöt av friheten och bytte skepnad från fisförnämd stadshund till geggamojje älskare! Han tog både ett och tre mjukgörande lerbad...!

Nu har han fått sig ett bad och vad skönt det är när han tömd på all energi.

Vi tvåbeningar taggar nu upp för en kväll på Rondo!

Nån är väldigt nöjd med att mormor och morfar är här!

Djävulen på två ben som också kallas för matte

En timme i spöregn på hundklubben med lydnadsträning. Då vädret var så katastrofalt oskönt att vara ute i, så ändrade vi upplägget mot vad vi brukar göra. Nu körde vi alla egenträning, men utnyttjade i slutet varandra till extrem störning.

Jag är gör nöjd med Charlie. Vi körde fritt följ, fjärr och apportering. Gripandet i apporteringen var hundraprocentigt idag, jippie!! Grusplanen var ju en som stor vattenpöl, och jag valde att inte bråka om att sätta ner röven i det kalla vattnet. Så därför körde vi alla moment från stå, vilket innebar att fjärren idag blev ligg-stå! Något han egentligen inte kan, men som han utförde klockrent idag. Sötnöt! Grym attityd i fria följet och vi börjar få till svängarna riktigt bra. Härlig känsla genom alla moment, och riktigt kul att apporteringen gick så himla bra idag.

När vi kört klart den egna träningen så släppte jag på kontrollen, och då passade Charlie på att springa fram till Freja för att pussas. Inte ett helt klokt beslut, vilket han blev varse om illa kvickt. Där och då drog vi igång den extrema störningsträningen. Charlie lyckades med att välja fel beslut några fler gånger, vilket var perfekt, för då fick vi tillfälle att träna på vad som är rätt och fel. Här tränade vi på att bara vara, alltså han var inte under något kommando, utan jag vill att han utan min påverkan ska ta rätt beslut. Han tyckte situationerna han försattes i var fruktansvärt jävliga, eftersom att hans hjärna brottades mellan att lyssna på djävulen uppe på hans egna huvud och djävulen på två ben som också kallas matte. Men han var riktigt duktig och jag är så nöjd med min lille!!  Hans underbara svansviftande och söta uttryck när man berättar för honom att han är bäst i hela världen, slår allt i min värld.

En bra timmes träning i regnet, där vi bland annat gjorde fjärrträning med tre hundar precis bredvid varandra, fotgående där hundarna pressades så nära varandra att de knappt fick plats och platsträning nära varann. Jätte rolig träning, och framför allt väldigt nyttig.

Nu myser vi resten av kvällen, det är något vi är grymt bra på.  Mammas lille!