Jag har kanske varit lite oklar med hur min träning sett ut den sista tiden vilket lett till att folk spekulerat i vad jag gör -
slår min hund mm. Vad jag skrivit är att jag blivit mer bestämd och tydlig med vad jag vill. Jag ställer helt enkelt krav på min hund att utföra vissa saker och lyssnar han inte på mig så kan jag använda ordet "
nej" eller kanske lyfta honom kort i nackskinnet.
Jag slår honom inte!
Först och främst har jag ägnat mig åt uppfostran, för att vi inte haft någon sådan innan, utan
Charlie har gjort exakt som
HAN kännt för. Idag gäller istället att säger jag exempelvis sitt, då sätter man sig på första kommandot och man sitter kvar tills jag säger någonting annat. Lyssnar han inte på första kommandot så tjatar jag inte på honom tusen gånger utan jag tar bara tag i honom och sätter honom ner. Ingen ilska, inga elakheter, utan helt enkelt fysisk kontakt.
Jag har nu tränat med
Charlie i drygt 3 år och aldrig tillrättavisat honom. Hur har det gått? Inte bra alls. Vi har stampat på samma punkt i 3 år. Då kanske ni förstår att den metoden jag använt tidigare inte fungerat, dvs att ignorera felbeteenden och belöna när han gör rätt. Jag har inte haft ett fungerande "
nej"-kommando då han snabbt lärt sig att om man inte lyssnar så händer det ändå ingenting, så varför då lyssna?
När jag får barn kommer jag ställa en massa krav på dom.
Hör och häpna, mina barn kommer inte få skrika fula ord till främlingar, dom kommer inte få slå andra barn, dom kommer inte få skita i skolan, dom kommer behöva städa hemma, dom kommer behöva säga tack efter maten, dom kommer behöva uppföra sig... Dom kommer få krav på sig helt enkelt. Precis som med hästen, klart den måste uppföra sig för vem kan hantera en klump på 700 kg som inte lyssnar på sin ryttare?
Men varför får man inte ställa krav på sin hund? Jag måste säga att jag inte förstår mig på hundvärlden överhuvudtaget. Om någon skulle lära mig någonting och bara säga bra när jag gjorde rätt men aldrig visade mig vad jag gjort fel, så skulle jag bli alldeles tokig. Jag hade blivit stressad och väldigt försiktig, för jag skulle ju aldrig riktigt veta vad som var fel. Jag tycker inte och kommer aldrig att tycka att man ska skada sin hund, det är inte alls det vi pratar om, men varför är hunden den enda som inte får höra ordet "nej"?
Varför är vi så rädda för att hunden ska tycka att det är tråkigt att träna om vi säger att den utförde något på fel sätt?
Så hur ser nu min träning ut? Jo, jag cochar min hund till rätt beteende. Jag stöttar honom genom att visa vad jag vill att han ska göra. Har jag sagt att han ska gå fot så är det inte tillåtet att gå iväg och kissa. Har jag sagt ligg så är det inte okej att gå 10 meter till och sedan lägga sig. Har jag sagt fot så är det inte tillåtet att titta åt ett helt annat håll och inte lyssna. Och vad gör jag då om han inte lyssnar?
Jo, jag stöttar honom med ett nej-ord eller med ett dovt morrljud. Så fort han gör rätt så växlar jag över och berömmer honom och belönar. Allt för att vara så tydlig som möjligt med vad som är rätt beteende, men samtidigt stötta med vad jag inte tillåter. "
Nej" för oss betyder inte "
din jävla hund nu ska du få stryk för du gjorde fel" utan det betyder "
nu vart det fel, försök igen".
Jag använder fortfarande massor med beröm -
faktiskt mer än innan - och vi leker mesta delen av tiden när vi tränar.
Charlies svans går som en propeller för att han tycker att det är så kul. Han har en härlig attityd och han anstränger sig för att göra rätt, för han tycker att är
KUL. Attityden är väldigt viktig tycker jag och det är just den som förändras så genom att jag blivit en schysst hundförare.
Går han upp i stress på grund av olika störningar -
vilket han har väldigt lätt för att göra - så får jag ta honom i nackskinnet och berätta att det inte är OK. Det innebär inte att jag släpar runt honom i nackskinnet utan jag behöver bara försiktigt ta han i nacken för att han ska förstå. Då slappnar han av och han lyssnar på vad jag vill istället. Sedan jag började ställa krav på min hund och tydligt visa honom -
på ett sätt som han förstår - hur han ska uppföra sig så har hans stressnivå gått ner med minst 95 %. Och om han börjar gå upp i stress så får jag bort den direkt.
Charlie är en
MYCKET gladare och tryggare hund och det räcker för att visa mig att det här är rätt väg att gå. Hur andra gör med sina hundar bryr jag mig inte om ett dugg. Jag känner min hund bäst och tänker gå den vägen som passar just honom. Jag är bara så lycklig över att jag äntligen hittat vår väg och att vi nu kan träna med glädje och där framsteg är en del av varje träningspass.
Jag vet inte varför man är så rädd för att ta i sin hund eller för att säga till sin hund att den gjort fel. Kanske för att man förr i tiden var riktigt hård mot sina hundar och ingenting handlade om glädje. Istället för att hitta en balans så slog man över åt det andra hållet, där man istället bara får berömma sin hund och inget annat. Inom hundvärlden är det dock helt tillåtet att tillrättavisa hunden genom utebliven belöning. För en belöningstokig hund så skapar det väldigt mycket stress och frustration. Det tycker jag är att vara elak mot sin hund, istället för att på ett
schysst sätt visa vad som är rätt och vad som är fel.
Jag har verkligen nytta av att komma från hästvärlden där jag under hela min livstid fått träna på att kommunciera med ett djur och få det att förstå vad jag vill samt att få djuret att vilja jobba för mig! Så när jag bara fått påminnelse om att hunden också är ett djur så blir allt helt plötsligt så glasklart. Det är faktiskt inga konstigheter alls. Det handlar om att jag och hunden är ett team och vi ska jobba tillsammans. Ibland måste jag berätta för min hund att nu ska du jobba och inte om en timme. Precis som med hästen, vissa dagar kom allt gratis och ibland fick man jobba för att komma dit man ville.
Sedan behöver du som läser inte tycka samma som jag. Du får gärna tycka olika och du får gärna säga det till mig. Jag tycker att vi alla ska lära av varanndra, men bara för att detta fungerar på min hund så kommer jag aldrig säga att det fungerar på din. Jag är ingen instruktör och jag är inte bra på att läsa andra hundar.
Men med mig egna hund sitter jag på första parkett och jag ser vad som fungerar!
Charlie mår bra av tydliga regler och han mår bra av att veta vad som förväntas av honom.
