Charlie har bara fått lära sig ettans apportering - sitta i fotposition och hålla apporten i 5 sek - men sedan har vi aldrig vidareutvecklat det. Visst han kan hämta grejer - även en apportbock - och komma in i fotpostion, men då är det bara för att han gillar att springa och hämta saker som jag kastar.
Idag behövde vi lite hjärngympa och då tog vi tag i apporteringen inomhus. Charlie hade ingen aning om att ordet "apport" betydde att man skulle plocka upp något från marken - vilket jag trodde att han visste.
Han plockar för visso upp det om jag hetsar honom till det men det är inte i närheten av den lydnadsapportering jag vill ha.
Började på mattan i hallen med en vittringspinne då jag vill få honom att förstå att "apport" betyder att man fint plockar upp föremålet - utan att dänga till den med tassen eller slida rätt in i föremålet. Fick påtala detta ett par gånger och sedan gjorde han det så fint. ´
Jag kommer fortsätta med pass inomhus med tydliga riktlinjer om hur jag vill ha det innan vi går utomhus. Han har en stor jaktlust vilket får honom att hämta in det jag kastar men jag vill ha det rätt från början då det förenklar så mycket för den lilla welsh-hjärnan.
Charlie fullkomligt älskade träningen och han ansträngde sig till det yttersta för att ta pinnnen på rätt sätt.
Nu ligger den söte och sussar gott i sin säng!
Där är ett smart tips att låta han gripa den ur handen på dig till att börja med, sen sänker du handen rätt snabbt mot marken så hunden lär in rörelsemönstret att böja ned huvudet och gripa. Lägg ifrån dig apporten framför din hand på marken i slutet av passet när han fint kan ta den. Så slipper du tillsägningar och negativ energi i momentet.
SvaraRaderaTack för tips!
SvaraRaderaMen när jag tydligt talar om för Charlie vad jag vill att han ska göra så blir det så mycket lättare för honom. Den nanosekunden av "negativ energi" betyder bara: Nope, det var fel, försök igen.
Andra kanske använder utebliven belöning men det gör att Charlie blir fruktansvärt frustrerad (som innebär mer negativ energi för hans del) eller att han inte bryr sig alls.
Jag ser det som att jag coachar honom till rätt beteende. Det handlar inte om att jag ägnar ett träningspass åt bestraffning. Jag coachar och ett nej betyder inte "jävla hund" utan "det var fel, försök igen".
Idag började vi med apporten precis bredvid mig och när han klipper till den med frambenet får han ett nej. Han provar igen och tar den perfekt och får då massvis med beröm. Efter sådan stöttning vet han precis vad jag är ute efter och han behöver aldrig känna sig osäker!
Bra beskrivet Linda! Körde samma ska på vittringen idag och det ledde till noggrant arbete, fin hantering av pinnen och en glad hund :)
SvaraRadera