Sista chansen innan debuten

Då har vi kört sista passet innan våran debut i tvåan. Började med platsliggning, där min förhoppning var att ljudandet från igår skulle vara borta. Tyvärr var det inte så och nervositeten gav ifrån sig en spark i magen. Samma problem vi hade för några månader sedan, och det löste sig ju snabbt - den gången. Så gjorde på samma sätt igen, där jag börjar på kort avstånd och belönar rätt ofta och varje gång lämnar jag honom längre. Kom till ca 30 meter och han lågt tryggt, avspänt och TYST!

Gick sedan igenom programmet, med belöning efter varje moment. Det finns saker att slipa på, och hur det kommer gå imorgon har jag verkligen ingen aning om. Gör han allt som han kan, så kan det gå riktigt bra. Men OM han gör det, vet man aldrig! Men jag har idag memorerat hur jag ska betee mig, och vart jag ska vara beredd med DK:n om han behöver stöttning.

Favoritställning 

Tog igenom några moment efter tävlingsgenomgången. Inte så mycket man kan ordna nu, utan mer att se till att vi gör det bästa av det vi har :) La en platsliggning till och lämnade ca 50 meter, och han låg fortfarande fint. Så nu hoppas jag att han kommer ihåg detta positiva tills imorgon och är tyst :) 

Är dock inte värst nervös inför morgondagen. Jag känner just nu ingen press från mig själv, men jag vet att jag - med min vinnarskalle - kommer tagga till, så tävlingsnerverna kommer garanterat imorgon. Och tur är väl det, för utan dom skulle det aldrig gå bra!

En totalt GALEN lydnadshund!

Idag hade vi en träningsträff med Ebba, Boel och Hanna på GMBK. Jag jobbade sent idag och sladdade in på klubben 18.10, så jag var nåt fruktansvärt snabb ändå :) Charlie fick sitt pass som hund nummer 3, då jag kände att jag ville landa lite efter att ha stressat så. När det var våran tur var han så taggad att han höll på att explodera. Han fick ladda ur lite genom att hämta sin favorit leksak några gånger, då det brukar hjälpa när han håller på att spricka av energi. Dock var det inget som hjälpte idag.

Började med rutan, där jag fick god hjälp av tjejerna med hur jag ska göra på tävlingen. Om jag säger stanna precis när han kommer in i rutan, så hamnar han utanför till höger - hamnar i gamla spår alltså. Så jag kommer istället att vara tyst, för då håller han sig i rutan och när han vänt upp mot mig, kan jag säga stanna-kommandot. Får träna vidare på detta framöver, för att få till det som jag vill ha det, men nu finns ingen tid kvar så vi gör det bästa av det vi har så här långt. Charlie var totalt galen hela tiden, och istället för att springa till rutan ,så KUTADE han som att det gällde livet. Hela hunden vibrerade av galenskap! 

Gick vidare med apporteringen, där han dödade apportbocken hela tiden. Fick tips att dra ner förväntan genom att själv hämta apporten ibland, så att Charlie inte tänder till så. Ska fortsätta med det imorgon, men även fortsätta med att påminna honom om att det inte är en lek, utan jobb. Provade sedan en fjärr med tävlingsledare bakom och det är inga problem. Fick där tips om att akta så att mitt handtecken på sitt inte blir för långt - för då blir det poängavdrag -, så det ska jag se till att komma ihåg.

Blev sedan kommenderad i ett fritt följ, och här fortsatte vibrationen av galenskap! Han går bra, men det är inte perfekt. Han var så taggad, så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det... :) När alla tränat klart, fick Charlie ett pass till. Jag bestämde mig för att köra ett fritt följ tills han blev trött. Efter 10 minuter började man märka att han tappade galenskapen något, men han var fortfarande het. Han har aldrig fått gå ett sådant långt fotgående tidigare, och trots att jag kan bli galen på hans intensitet, så är det sjukt häftigt. För mindre än ett år sedan klarade han av max 30 sekunder med fokus, nu snackar vi 10 minuter!

Han var verkligen sjukt intensiv idag, och han gjorde allt till 150 %. Han gjorde ingenting normalt utan körde efter devisen snabbt, kraftfullt och helt jävla galet! Han har legat hemma hela dagen - frånsett långpromenad imorse samt med hundrastaren - och sedan var det snabbt ut till GMBK, där han fick ligga länge och titta när vi körde igenom 2 andra hundar. Så det taggade tydligen igång honom alldeles för mycket, och energin tog aldrig slut. Men jag väljer faktiskt att se på positivt på den här galenskapen! Han vill, och han fullkomligt ÄLSKAR att få träna lydnad! Jag vägrar att se på det som ett problem faktiskt :)

Vi var på klubben i nästan 3 timmar denna kväll. Alla fick köra igenom sin hund precis så länge man ville, och vi andra hjälpte till och kom med tips. Grymt när man är så många, för alla kommer med olika lösningar, och den som får tipsen kan själv välja vilket man vill gå efter, och sedan skapa sin egen väg. Skit kul att diskutera olika strategier och jag lär mig massor av att få träna med dessa tjejer.

Nu får vi hålla tummarna för att Charlie kommer vara jävligt morgontrött på lördagens tävling :P

Stomax har gjort underverk på känslig mage

Charlie har hela sitt liv varit känslig i magen, och det tog ett tag innan vi hittade ett hundfoder som fungerade på honom. Nu äter han Eukanuba Wild Life Salomon, och äter han bara det så håller sig magen finfin. MEN nu är det så att jag vill belöna honom när vi tränar, och då med någonting han tycker är gott. Han spottar ut det mesta, då han är precis som mig - extremt kinkig alltså - men det finns vissa saker han gillar. Och resultatet av det blir tyvärr en dålig mage. Det enda som funkar är levergodis, men då jag ofta kastar godisen till honom - lägger på lite jakt på matbelöningen - passar det bättre med mjukt godis, exempelvis Frolic, vilket försämrar magen på honom.

Upptäckte sedan att Stomax fanns, och beslöt mig att prova. Han åt först en kur för några månader sedan och det blev en stor förändring på magen - bajset blir alltså bra - och han fick pulvret i maten morgon och kväll. Han tycker till och med att det är gott, och det är inget dåligt betyg när det gäller ers höghet himself. Sedan provade vi ca 2 veckor utan pulvret och magen blev sämre ganska omgående. I de allra flesta fall räcker det med en kur någon gång då och då, men vissa hundar får äta det jämt för att få ordning på matsmältningen. Vi har bestämt oss för att köra på pulvret en rätt lång period framöver, då Charlie antagligen behöver fibrerna för att matsmältningen inte ska gå för fort.

Stomax fungerar verkligen, och resultatet kom snabbt. Så jag kan verkligen rekommendera att prova det om man har en hund med känslig mage, som jag har.

Inplanerad tävling ger skarp träningsmoral

Regnet öste ner när jag kom hem från jobbet, men i träningskalendern stod det lydnadsträning och det kan inte dåligt väder ändra på. När tävling är inplanerad går det inte att hitta på några ursäkter, utan det är bara att tuta och köra. Charlie är totalt döhäftig att träna just nu och varje träningspass ger så mycket energi, så det är nästan som en drog!

Idag gick vi igenom fria följet, rutan, apportering och fjärren. Idag gjorde han bland annat en klockren fjärr på 15 meter! Jobbade i fria följet med oväntade svängar - går bakåt, snurrar, går i sidled - blandat med helt vanliga rörelsemönster. Det funkar verkligen, då han är mycket mer uppmärksam. Med rutan fortsatte vi som tidigare, men stod på tvåans avstånd idag. Han hittar alltid rutan - vilket känns skönt - men han får leta position tills han hittar mitten, och då smattrar klickern!

Trots att regnet öste ner så märkte varken jag eller hund det. Jag tränar honom numera precis på samma sätt - och med samma känsla - som jag tränade min tävlingshäst i alla år, och det har gjort ENORM skillnad. Moralen är på topp, inget stör ut honom längre - vart tog den extremt störningskänsliga hunden vägen? - och han har en glädje när vi tränar som är total. Inte illa, inte illa!

Han fick avsluta med att träna lite linjetag, och nu kan leksakerna ligga rätt nära varandra, men han lyssnar på min styrning och springer rakt ut. Det här tränar vi bara för att Charlie tycker det är kul, han får springa av sig och det är kul att kunna styra honom ut dit jag vill :)

Blir han trött, eller är han bara lat?

Har gjort första dagen på nya jobbet - känns kanon- och Charlie har fått träffa sin hundrastare under en timme mitt på dagen. Allt har gått bra, för oss båda :) Efter en snabbvisit hemma åkte vi iväg till poolen, då det var dags för våran första simträning på egen hand.

Charlie fick idag köra 12 min + vila 1 min + 10 minuter. Växlade som vanligt mellan olika övningar. Jag tycker dock det är svårt att veta hur TRÖTT han egentligen blir. I slutet på varje pass så tappar han rumpan lite när han simmar, så rumpan kanske är ca 1-2 dm under vattnet, och det kan man ju tolka som trött. MEN han flåsar knappt alls, vilket tyder på att han inte är så trött... Så han kanske bara tappar rumpan av lathet? En fördel är att han har en jävla vinnarskalle. Så att tävla med honom om en leksak funkar utmärkt! 

Men det tål att funderas på om jag måste köra honom längre än jag gör, eller om man kan höja intensiteten på något vis.  Han är ju den typen av hund som ALDRIG vill visa sig slagen - oavsett vad det gäller -, så det är inte alltid så lätt att veta när gränsen EGENTLIGEN är nådd. 

Igång med fysen igen och 198 poäng var det visst!

Fysträningen har legat lite på is drygt senaste veckan. Jag hade först halsfluss och efter det en jävlig förkylning. Vi har kört på med lydnaden, så hjärnan har fått sitt, men kroppsligt har vi bara kört 2 pass med balansbollen. Idag kände jag mig dock fit for fight, så vi tog oss en löprunda. Riktigt skönt att vara igång igen!

Charlie har fått träna lydnad 14 dagar i rad, och därför står det VILA för hjärnan på schemat idag. Vi har kört slut på kroppen, men knoppen får vara ifred. Imorgon kör vi på samma tema. Men sedan blir det fullt med träning veckan ut.

Kan också berätta att gårdagens poängrekord blivit ännu bättre. Man hade räknat fel på mina poäng, så det rätta betyget visar 198 poäng. Så det spetades till ännu lite mer och blev, om möjligt, ännu lite häftigare :)

Klubbmästerskap - med en twist jag inte var beredd på

Charlie genomförde ett härligt lydnadsprogram och fick strålande poäng på klubbmästerskapet för Welsh Springer Spaniel. Domaren öste lovord över oss och vi fick kommentarer som: helt perfekt, synd att man inte kan ge högre betyg än 10 och att matte förde sin hund med en perfekt korrekthet genom programmet. När vi kom av plan fick jag veta av Daniel att vi fått tior på allt, utom inkallningen där Charlie nosat lite när jag gick ifrån honom och vi fick en nia!!! 197 poäng totalt och snacka om poängrekord.

Vi tittade på de andra ekipagen i både ettan och tvåan, och ingen var i närheten av våra poäng. Därför trodde jag att segern var klar. Döm om min förvåning när jag blir uppropad på 4:e plats... Då får jag veta att dom tagit mina poäng x2, medan de tagit poängen i klass två x3. Helt omöjligt att slå ett ekipage i tvåan med andra ord, om de inte gjort en riktigt urdålig runda. Jag blev SUR som ett bi, då jag insåg att jag inte ens hade en chans på förhand.

Vi ställde även upp i agilityn och där blev det disk i agilityloppet, men i hopploppet klarade vi oss med fem fel. När jag kom ut från diskloppet sa jag att Charlie var svårsvängd, men Daniel kontrade med att: "du stod ju still". Perfekt peppning inför hopploppet och då sprang jag, och se vad bra det gick :) Överraskande nog knep vi pallplats i totalen och blev alltså 3:a i klubbmästare agility!!

Jag var dock fortfarande sur som ättika efter lydnaden, och tyckte att resultaträkningen var otroligt konstigt. Kollade reglerna i bilen på vägen hem, och insåg att där stod det annorlunda. Hörde av mig till tävlingsledaren och fick ett telefonsamtal en stund efter. Dom hade räknat på fel sätt, så vi åkte upp en andra plats med rätt beräkning. Dock kan jag ärligt säga att jag var där för att jag ville vinna, och då dom som tävlade i tvåan fick 20 gratis poäng - för att dom tävlade i en klass svårare- så var jag 0,5 poäng från seger. Så det var ju synd att vi inte fixade 10:or på allt...! Hade jag vetat det, hade jag lätt chansat på att starta i tvåan istället, för då hade chansen att vinna ökat markant. Det är ju inte varje dag man håvar in tior på allt och en nia liksom, och då räcker inte ens det! Men det får man lära sig till nästa år. Kolla upp reglerna innan man anmäler sig!!! Startar man i trean får man 40 gratis poäng, och i eliten 60 gratis poäng. Så man får ju hoppas att man är i en riktigt hög klass nästa gång! Och jag förstår reglerna, att det ska vara mer värt i de högre klasserna, men jag önskar bara jag fått veta det/tagit reda på det innan - eftersom vi rest totalt 100 mil för tävlingen -, för nu vart det lite antiklimax när man insåg att man i princip var chanslös.

Trots mina sura miner hade vi en trevlig dag och det var en mycket trevligt arrangerad tävling. Charlie placerade sig som 2:a bästa lydnadshund och 3:e bästa agilityhund. Samt att han fick 197 poäng på lydnaden, och det var otroligt häftigt! Han äger min lille vovve! På vägen hem blev det ett besök på Mc´Donken och då fick Charlie kalasa på en cheeseburgare, och han lyckades faktiskt med att äta upp den - utan att jag delade den i småbitar!
För att vara prins Charles var det en grym bedrift :)

Nattad och klar

Då har vi installerat oss i gäststugan. Finns ingen annanstans man sover så bra, som här. Och jag tror Charlie håller med. Han är nerbäddad och har redan sagt god natt. Vår kvällsrutin är alldeles för mänsklig, men helt underbar!

Då var vi på väg!

Har kört ett genrep inför imorgon på gräsplan. Körde igenom alla moment och belönade upp dom rejält, samt fräschade upp min tävlingsbelöning som jag har mellan varje moment. Vi körde ett kort pass, och allt fungerade fint, så vi är iallafall bra förberedda för morgondagen.

Vi övernattar i Karlstad inatt, och åker mot Möklinta tidigt, tidigt imorgon bitti. Att åka så långt - 45 mil enkel väg - för en tävling gör att jag blir så nervös. Man vill ju helst inte misslyckas när man åkt så långt. Men vi kan bara göra vårat bästa, och det kan jag garantera att vi kommer göra.

Sedan var det ju det här med agilityn. Jag glömde visst träna det i veckan, så det blev inte ETT enda pass till. Så med ett träningspass i bagaget ska vi nu köra två klasser imorgon. Det kan nog bli riktigt roligt att se på :) Jag får hoppas på att agilityn bara finns i kroppen på min lille vovve, sedan är det väl bara köra så det ryker, så får vi se om det ryker om RÄTT hinder.

Men nu har vi en tre timmars bilresa framför oss och sedan blir det mys med mamma och pappa ikväll. Så nervositeten får vänta tills imorn!

Update: Det kommer nog ta 3 timmar att ta sig ut ur Göteborg. Om det är kö? ATT det är kö!

Man blir glad!

"Det var häftigt att kolla på Linda och Charlie när de tränade, de är riktigt duktiga och jobbar verkligen som ett team. Bland annat är deras fria följ såå snyggt och man blir riktigt inspirerad."

Så här skrev Ebba på sin blogg igår, och det värmer verkligen. Jag blir riktigt, riktigt glad :) 

Nu ska jag iväg till Kungliga Hundar för att få nycklar mm för att kunna simträna Charlie varje måndag, trots att stället är låst. Sedan fortsätter förberedelserna inför morgondagens tävling!

Mission: platt päls!

Charlie har fått sig ett bad och tanken var att försöka få lite ordning på hans päls efteråt. På ovansidan av kroppen ska pälsen vara PLATT. Han fönades efter duschen och sedan har han haft ett speciellt täcke på sig. På ryggen och mot rumpan är han så platt och fin, men i nacken står håren fortfarande åt fel håll. Omöjligt med andra ord!

Sover med det plattande täcket

Åt fel håll i nacken, MEN fint på resten av ryggen!

Att håren står åt fel håll tror jag beror på fästingmedlet. Under sommaren får han Expot i nacken och vid svansroten. Det har en sådan sjuk bra effekt, då han inte får en enda fästing när han har det på sig, så pälsproblemet får liksom komma i andra hand. Men nu ville jag han skulle vara lite extra fin till helgen, och vi lyckades halvvägs iallafall.

Den älskade tydligheten

Idag hade vi stämt träff med Ebba och Pelle i Ruddalen. Jag hade aldrig varit där innan, vilket var perfekt, då jag gärna ville träna på något nytt ställe. Vi höll till på en av fotbollsplanerna och fick bra strörning iform av löpspåret som gick bredvid.

Började med fria följet, där Charlie var helt sjukt taggad - att vi körde lydnad för tioende dagen i rad märkets inte kan jag lova. Han trängde lite och jag fick säga till honom en gång, och sedan gick han riktigt fint. Ebba kommenderade oss och skapade ett annorlunda fritt följ till oss - exempelvis 2 varv helt om och vänster helt om - och jag är gör nöjd med Charlie! Vi diskuterade mycket tankar kring fritt följ och det är alltid lika kul! Kan säga att Ebba och Pelle kommer bli farliga i framöver :)

Nästa projekt var rutan. Jag fortsatte med kort avstånd och att klicka in Charlie till mitten på rutan. Han är härligt lättlärd den lille och han steppar numera runt för att hitta rätt punkt att sätta frambenen på, sötnöt! Han har förstått konceptet, och träffar i 8 fall av 10 mitten. Han faller tillbaka i gammalt mönster de andra två, vilket inte är så konstigt då vi bara kört pass där jag visat att mitten är rätt. Något mer pass på det här viset och sedan ska jag öka avståndet.

Pelles söta start-skutt mot rutan!

 

Ett härligt träningspass med mycket inspiration och diskussion om träningsmetoder, och framför allt den älskade tydligheten.

Hundrastare anlitad

På måndag börjar jag mitt nya jobb, vilket innebär att både jag och Daniel kommer arbeta dagtid måndag-fredag. Det innebär att vi måste ha en bra lösning till Charlie - och dagis är inte aktuellt. Daniel har sett reklam angående hundrastare, och idag var Lotta från Kennel Vilda Västerns hundrastning här. Det visade sig vara ett grymt seriöst företag - Göteborgs största i sin bransch - och jag föll pladask! Jag fullkomligt älskar service och då Charlie är det viktigaste i mitt liv, vill jag att den som tar hand om honom är lika noggrann som jag är. Och det var precis det som det här företaget eftersträvade. Utgick fullt ifrån mina önskemål, duktiga på hund och med en stor kärlek till hundar.

Att lägga ut en annons på blocket och söka någon har aldrig varit aktuellt för oss. Det innebär att man ska ge nyckel till sitt hem till en okänd person, samt att en för mig okänd person, ska ta hand om min älskade lille. Det finns allt för många människor man inte kan lita på, tyvärr. Så jag betalar hellre det som krävs för att få hjälp av ett seriöst företag.

Varje vardag kommer en tjej från företaget att komma hem till oss och ta ut Charlie på en timmes promenad. En stor sten har lättat från mitt samvete och det känns så skönt. Tänk vad allt löser sig :)

Gameplan inför tävlingsstart

Var nere i Halmstad och träffade Hanna för ett träningspass. Hon har fått sig en alldeles egen appellplan, som var hur fin som helst, och där bedrev vi vårat träningspass. För första gången på typ ett år hade jag inte med mig regnet, utan vi hade riktigt bra väder att träna i!

Vi körde varannan hund, där Hanna började. Hon håller på att ta sin fjärde hund till ett lydnadschampionat, så hon pysslade med elitrutan och zätat med sin tik Tila. Jag ville att Hanna skulle titta på oss i alla moment i tvåan, för att vi aldrig gjort dem på en annan plan än den vi har hemma och då kunna se vad vi EGENTLIGEN kan. Det mesta såg faktiskt bra ut, och det enda som krånglade var rutan. Jag får in honom i rutan och han förstår att han ska dit. Men jag har inte belönat helt rätt position, så han söker inte upp mitten på rutan, och det är i mitten jag vill ha honom.

Hopp-sitt-hopp har vi fått stor skillnad på sedan sist, då han nu gör det jätte fint. Apporteringen gick även den bra, han grep fint igår - härligt! - och det man kan anmärka på är att han har galopp ut, men trav in. Men som Hanna sa: - Man petar aldrig på en 9:a! På fjärren fick vi en tävlingsledare bakom Charlie - som det är på tävling - och det var första gången, men det fungerade lika bra ändå.

Efter att ha hämtat lite hundar la vi sedan en platsliggning, där Charlie fick ligga i mitten, och det var heller inga problem. Passade sedan på att träna Charlie i att ligga kvar på träningsplan, trots att 3 hundar drar järnet förbi. Inte så värst lätt, men grym träning. Sedan fick han hänga på och leka, och då blev det inkallningsträning också. Han har en förmåga att skita totalt i mig när han leker med en annan hund, så det blev ett par löprundor för mig och ett stort tålamod för att inte explodera. MEN det gick och tillslut lyssnade han!

Vi körde självklart även fritt följ och där beror det helt på hur petig man är. Eftersom att jag är sjukt petig så blir träningen där efter. Ska framöver överdriva rätt mycket och inte gå tävlingsmässigt. Utan verkligen få Charlie att hänga med på snurrar och svängar åt olika håll.

GAMEPLAN inför tävlingsstart i tvåan: 

* Träna "stanna" separat från rutan. Måste bli snabbare och distinktare - gör det viktigt.
* Fortsätt repetera sitt på avstånd
* Fortsätt träna gripanden av apportbock på korta avstånd, för att kunna vara på han när han tar till leken
* Stå nära rutan och använd klicker för att få honom att förstå att han ska söka upp mitten på rutan. Gör några långa skick emellanåt.
* Fortsätt träna fjärren på långa avstånd
* Gå "ej-tävlingsmässiga" fria följ med mycket snurrar och svängar åt höger och vänster

En förändring

Bloggen kommer framöver att ändra lite inriktning. Jag kommer fokusera på att skriva om hundträning och om livet tillsammans med Charlie. Mitt privata liv kommer lämna bloggen till ganska stor det. Självklart inte helt, eftersom att det mesta jag gör, gör jag med Charlie. Så skillnaden kommer antagligen inte bli så värst stor.

Jag har ingen direkt anledning till varför, men jag bara känner att jag för tillfället inte har lust att skriva på riktigt samma sätt som jag gjort innan. Så nu blir det mer en hundblogg än en vardagsblogg, och ni som vill fortsätta följa oss är mer än välkomna. Och till er andra säger jag tack och på återseende!

Full fart mot nya äventyr

Charlies första viltspår

Inledde morgonen med en försovning. Förstår inte vad jag gjort - eller inte gjort - men iallafall har jag stängt av klockan, inte ens vaknat av Daniels klocka och inte heller vaknat när Daniel gått upp... Jag är ju fortfarande rejält förkyld och hostar otroligt mycket på nätterna. Så till mitt försvar hade jag sovit hur dåligt som helst under natten, så det var väl kanske därför jag var helt däckad. 

Jag hade 40 minuter på mig från det att jag vaknade tills vi skulle vara på plats i Kungsbacka. Så eftersom resan tar en halvtimme var det bara att hoppa i kläderna och åka. Vi mötte upp Boel och Hanna igen och började med att lägga ett spår till Charlie. Sedan fick först Boel gå spår med sin golden Meya och efter det Hanna med labben Freja. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb och det ser lovande ut inför kommande tävlingsstart!

Sedan var det dags för den lille att få prova på att spåra blod. Han startade grymt bra, då han blev otroligt noggrann när han märkte att det var något annat än bara människodoft i spåret. Men efter ca 50 meter hade nyhetens behag lagt sig och han spårade som han alltid gör när han inte spårat på länge. Han flänger lite över spåret och tappar den där rejäla noggrannheten som jag vill ha - att jag alltid ska vara så petig med allt! Jag stöttade upp honom genom att stanna när han gick av spåret och släppte på honom igen när han kom rätt. I slutet låg rådjursklöven och väntade på honom, han smög fram emot den och luktade lite på den. Han ville inte plocka upp den, utan tyckte det räckte med att lukta av den lite. Jag peppade honom och tillslut tog han den i munnen några gånger! Men så värst imponerad var han inte :) 

Kul att få ha provat på, och får jag för mig att han ska få en viltspårstitel någongång, så kommer det nog inte vara en omöjlighet! 

Förberedelser för vårt första viltspår!

På eftermiddagen mötte vi upp Boel och Hanna i Kungsbacka. Vi började med en promenad i den fina naturen, där stigen främst gick genom världens största kohage. Men vi hade tur och behövde inte mata bort några kossor från stigen!

Meya, Isa, Charlie och Freja

Fina vyer

I kohagen

Vi traskade runt ca 5 km och när vi var tillbaka var det dags för förberedelse för viltspår! Dom andra tjejerna har gjort det förut och ska tävla i det. Så vi la två öppenklass-spår till dom - med vinklar, återgång och bloduppehåll - och det var kul att få gå med och se hur man ska lägga spåret. Man ska ju droppa blod och dra en klöv, och där behöver man ju lära sig hur man ska göra. Jag har inget material så imorgon tar Boel med sig en extra klöv, så ska vi lägga ett spår till Charlie också. Han ska dock få ett lättare - inget tävlingsspår - eftersom det är premiär för oss.

Det tog lång tid att lägga spåren - viltspår är verkligen inget man gör lite snabbt - så efter några timmar är vi hemma igen. Ska bli jätte kul att få prova viltspår imorgon, och får bli blodad tand får vi se till att införskaffa en klöv och lite blod!

Ordförståelse

Veckans intensiva lydnadsträning - 6 av 7 dagar - har gett resultat. Så idag var upplägget att börja med en hel tävlingskedja i tvåan. Jag tycker det är bra att köra igenom hela då och då, för då jag ett tydligt kvitto på vad som fungerar och inte. Idag fungerade dock alltihopa och gör vi så på tävling, så kommer det bli ett bra resultat. Men då kör vi på känd plats och utan kommendering. Men det måste ju fungera utan det först, för att ha en chans att fungera med såsmåningom!

Vi tränade lite av momenten separat, men upptäckte då att vi behöver: ORDFÖRSTÅELSE. För att få bort sättandet i rutan tränade jag det separat igår. Då skickade jag honom runt ett träd - för att få honom bort från mig - och det var så här jag tränade in sitt på avstånd också. Igår blandade jag hej vilt mellan "stanna" och "sitt". För Charlie fungerar det inte att träna varje grej separat, han behöver att man blandar och tydligt visar vad det är är ute efter.

När jag idag skulle skicka till rutan, så tar han hoppet istället. Ropar tillbaka honom och provar igen, men samma sak händer, han tar hoppet istället. Trots att jag riktat in honom till rutan. Då slog det mig! Han VET faktiskt inte vad "rutan" betyder. Utan ordet är bara sammankopplat med situationen. Så det tog jag tag i på en gång. Helt enkelt för att när Charlie får riktig ordförståelse, så går allt alltid väldigt mycket lättare. Nu la jag upp apportbocken - för han älskar den -, rutan och hoppet - för han älskar det - bredvid varanndra. Vi hade ett punkt vi stod på hela tiden och jag ändrade bara riktning, så han var riktad mot det moment jag ville han skulle utföra.

Det var svårt för honom i början - han tog hoppet oavsett vad jag sa - men sedan insåg han att han var tvungen att lyssna på VAD jag sa, för någon belöning kom aldrig. Efter tydlighet - nej för fel och bra för rätt - ramlade poletten ner och vi ökade ordförståelsen markant idag.

Cocktailtävling

Igår var vi bjudna på Cocktail-tävling hemma hos Gustav och Sandra. Det gick ut på att alla skulle göra en drink och sedan röstades det - lite som halv åtta hos mig stuk. Då jag inte är så förtjust i alkohol - och speciellt inte sprit - smuttade jag bara på mina drinkar för att kunna avgöra vilken drink jag tyckte mest om.

Vi kom på delad andra plats och därmed är det vi som ska annordna tävlingen nästa gång, då detta är en följetång!

Inte igår - agilityträning

Om en vecka ska vi tävla i agility - welsh KM - och då jag inte kan minnas när vi körde agility senast, så är det kanske dags att ta tag i träningen?! Vi mötte upp Boel med Isa och Meya på GMBK och började på gräsplanen. Dock skulle hindrena köras bort till Kungsbacka - det är tävling där hela helgen - så vi fick snabbt köra lite slalom och balanshinder. Charlie skötte sig riktigt bra i slalomen och jag blir impad över vad bra han kommer ihåg! Han sätter ingångarna från båda hållen och han kämpar för att göra det så snabbt han kan. Kontaktfälten gick också bra, bara han får stöttning från mig iform av "trampa".

Vi fick sedan gå bort till grusplanen och där stod det 3 hinder kvar. Vi satte upp dom som ett U och tränade på att röra oss rätt för att få hundarna att svänga där vi vill - handling med andra ord. Svårt som attan då överkroppen är nutid och underkroppen är framtid. Där krävs det koordination kan jag lova! Mitt problem är att jag glömmer RÖRA på kroppen. I mitt huvud rör jag mig och är övertydlig med mitt kroppsspråk, men i den riktiga världen står jag still och gör små vevningar med armarna - visst låter det snyggt? Boel fick instruera mig och påpeka för mig när jag har skev verklighetsuppfattning, och tro det eller ej, jag fick faktiskt rätt mycket ordning på det i slutändan!

Charlie var jätte duktig och han lyssnade fint idag. Ska försöka få till några - iallafall ett - fler pass innan helgens tävling. Främst för att jag ska få träna på det här med att springa, prata och peka samtidigt!

Tävlar om presentkort på Halmstad Hundarena

Hanna har firat 100 000 besökare på sin blogg och lottar ut ett presentkort på Halmstad Hundarena i samband med detta. Vi är självklart med och tävlar. Klicka på bilden så hittar du tävlingen.

Grattis till besöksrekordet hälsar vi och hoppas innerligt att vi vinner :)

Kvällsmat på havet

Igår kväll åkte vi ut till Rivö tillsammans med Hanna och Victor. Vi hade med oss pizza och korv, som fick bli dagens kvällsmat.

Charlie lyckades med bedriften att visa att han är ÄNNU tokigare än vad vi redan visste. Han har verkligen inga gränser för galenskap den hunden! Igår hoppade han från en klippa - som var över 2 meter hög - och landade i vattnet. Allt för att hämta en pinne! Han flög nåt helt sjukt långt och hela hunden försvann under vattnet först, men han kom snabbt upp och hade bara siktet inställt på pinnen. Va det tuff hund vi sa?! 

Vi hängde på Rivö en bra stund och njöt av naturen - och jordgubbar! - innan vi tuffade hemåt igen, men grym musik på högsta volym. 

Simkörkort - check!

Idag var sista omgången på vårat simkörkort. Vi fick skjuta fram det en vecka pga av en oplanerad öroninflammation. Charlie gick in på Kungliga Hundar och tre steg senare vände han och ville ut. Men när han var avsköljd så skulle Belinda sätta på honom en sele, och då galopperar han i fullfart in till poolen, springer uppför rampen och bara vill hoppa i!

Han simmar ju nu utan flytväst, men får ha sele ifall att någonting händer, så man har något att ta i. Idag fick han simma 10x2 minuter med 2 minuters vila emellan. Så jag kan lova att det var en trött vovve i slutet på varje tio-minutare. Han får börja med att värma upp genom att simma i stora cirklar runt i hela poolen, sedan varvas träningen mellan thigta åttor, stora åttor, cirklar samt att vi tävlar om en leksak så att han simmar allt han kan. Hans simteknik var riktigt fin idag, men mot slutet så tappade han ner rumpan lite, och så blir det ju när han blir trött.

Duschad och klar efter simträningen

När vi kom hem blev det stretchning och massage, och nu sover den lille gott på en filt bredvid mig. Hela hösten ska vi simträna en gång i veckan. Man märker redan skillnad på hans kropp, sedan beror det inte bara på simningen eftersom han får mycket annan fysträning också, men det är iallafall en stor del i det hela. Belinda tyckte idag att man bara med blotta ögat kunde se en skillnad på hans kropp, och det är bra betyg! Sedan har han ju på bara några veckor gått ner 3 kg, och det är ganska mycket på någon som nu bara väger 19,4 kg. Han är ändå nästan 50 cm hög i manken... Men han la på sig i höstas när han bröt svansen, och sedan har det funnits kvar. Men nu är han super slimmad och han kommer antagligen gå upp lite framöver när han får ännu mer muskler.

Vårt bästa fria följ!

Vaknade upp med feber och ont i halsen imorse. Men vädret bjuder på strålande sol och en underbar värme, så det finns liksom inte tid till att ligga inne och vara sjuk. Hoppade i lydnadskläderna - kan inte träna utan min älskade Hurtta-väst -, packade ryggsäcken och sedan traskade vi iväg till gräsplan.

Vi började med att värma upp lite grann och då upptäckte jag - något jag tänkt på innan en gång - att jag inte alls ska gå så som jag torrtränat sista tiden! Om jag i höger svängar vrider mig runt på mitt vänstra ben, så gör han jätte fina höger svängar. Så även om det är "fel" - eller finns bättre och mer logiska sätt att gå på -, så har jag antagligen tränat min hund så, vilket gör att det funkar för oss. Bestämde mig för att prova ett längre fritt följ med alla delar som ska finnas i tvåan, och OH MY GAD! Vi gjorde vårat finaste och mest perfekta fria följ NÅGONSIN! Det var som en dröm! Häftigt som fan.

Fortsatte sedan med rutan, och även där fick jag en annan tanke. Om han sätter sig på "stanna", varför inte använda "stå"? Sagt och gjort, det gjorde jag, och då både stannar han och står på samma gång :) Sedan tränade vi stanna på avstånd - på samma sätt som vi tränade in sitt på avstånd - enskilt. Så kan jag nog plocka in stanna-kommandot framöver igen. Apporteringen stod på tur där vi fortsatte som vanligt, och gripandet blir noggrannare för varje gång. Kollade av läggande under gång och inkallningen, vilket han gjorde skit snyggt. Avslutade med fjärren. Började på 5 meter och avslutade på 12 meter. Ingen förflyttning alls och fina skiften!

Vi är inne i ett gött flow just nu och jag hoppas det håller i sig länge :)

Tanten kan - PANG!

Igår kväll satt jag och Daniel på balkongen och åt en halloumi-sallad och drack ett glas vin till. Då kommer våra grannar förbi nedanför och vips så var det bestämt att vi skulle ta oss en liten golfrunda. Då vi druckit vin fick Daniel H köra, och vi åkte till Torslanda GK för att spela på deras Pay-and-play bana.

På hål nummer två får jag till ett perfekt slag - långt och rakt - och jag kläcker ur mig:
- Ohhoo tanten KAN! 
Sedan ska jag gå ner för slänten från tee, och vad tror ni händer? Det är blött i gräset och jag inte hinner inte ens tänka innan jag slår i marken. Inte ofta man faller så totalt handlöst!! Kul att man kunde bjuda på ett litet - eller mer massivt - skratt :) Har en ömmande röv och en ömmande handled idag, men den tar jag för laget!

Min Daniel vann med 1 ynka slag före mig, men nu var det ju ingen tävling ;)

Fina träningskamrater

Idag hade vi stämt träff på GMBK med Boel och Hanna. Strukturerad lydnadsträning stod på schemat. Efter en rastrunda började vi träningen med en platsliggning. Jag lämnade ca 40-50 meter någonting och hundarna låg i dryga 4 minuter. Inga problem för någon av vovvarna.

Vi körde sedan en hund i taget och hjälpte varandra med det man ville ha hjälp med. Jag började med fotgåendet där jag fick stöttning i att skippa kortkopplet helt. Vi körde utan och tittade främst på de - förbannade - höger svängarna. I långsammare tempo är det inga problem, men i normalt tempo så tappar vi. Vi kom fram till några strategier som jag ska använda mig av under träningen framöver.

Nästa pass blev "hopp över hinder" som vi bara tränat två gånger tidigare. Då har frustrationen från min sida sprutat eftersom att Charlie inte satt sig på kommando. Idag började han med ett annat problem, han gav ifrån sig ett skall vid starten, ett skall när han hoppade och ett skall på tillbaka vägen. Jag fick säga ifrån med ett rejält "nej" när skallet kom, och efter 3 tillsägningar ramlade poletten ner. Han blev tyst och jobbade. Och han utförde momenten KANON! Han hoppade fint, satte sig direkt på kommando - på lagom avstånd från hindet - och hoppade fint tillbaka. Så efter ett pass med träning av "sitt" på avstånd, så fungerade det perfekt! Härligt härligt :) 

Boel och Meya tränar fotgående

Charlie väntar på sin tur

Meya på väg in med den älskade bollen

Hanna och Freja tränar inför trean. Här i fullt fokus under stegförflyttningar!

Underbart att träna med så goa tjejer, och att man har ett klimat där alla får säga vad dom tycker. Men den som får tips, behöver inte acceptera alla förslag. Vi har rätt olika syn på hundträning, men det fungerar ändå för alla respekterar varandra. Sedan har alla olika hundar, och man lär sig så mycket av att se tjejerna träna sina fina hundar!

Vi avslutade träningen med en promenad på skjutfältet. Och vet ni, min lille tokhund börjar bli riktigt artig! En promenad med fyra tikar och han uppför sig precis som han ska. Han försökte lukta någon i baken, men ett litet harklande från min sida och han lägger ner direkt. Han blev väldigt förtjust i Klara - Hannas engelska springer spaniel -, men var trots förälskelsen otroligt artig.

Hulkningar för glatta livet slutade med obrukbar dusch

Efter att Daniel letat efter sina träningskläder i ungefär en timme - han har ibland ett minne som en guldfisk - så kom vi äntligen ut på en löprunda. Vi sprang tillsammans i början men sedan sprang grabbarna ifrån mig, och dom sprang även en längre runda än vad jag klarar av. Det var sjukt tungt att springa idag och jag kände mig verkligen som en elefant!

När vi kom hem skulle Daniel rensa avloppet i duschen. Vi har någon i den här familjen som fäller otroligt mycket hår - och det är ingen av manligt kön.... Daniel stod i vanlig ordning och hulkade för glatta livet, men rent blev det! När han skulle fälla ner badkaret igen gick något snett - jävligt snett - och vi har nu ingen dusch. Tur man har underbara grannar man kan gå till och få bort svettlukten :)

Nu är hela familjen trötta och den lille har redan gått och lagt sig. Förhoppningsvis går duschen att laga - tur man har en händig karl - så att detta STORA i-landsproblem blir löst snabbt!

Äntligen lydnad!

Då var vi igång igen, och nu blir det mycket lydnad framöver! Skön känsla genom hela passet, och som ni vet, är det min största prioritet. Att vi inte förstår varann ibland, det bryr jag mig inte om, för om Charlie bara försöker och anstränger sig, så är jag nöjd!

Började med fotgåendet, där jag insåg att jag nu måste skippa kortkopplet. Charlie går betydligt bättre fotgående så fort ett snöre sitter runt halsen. Märkte idag att bara ett snöre är på, så går han klockrent, jag behöver alltså knappt hålla i det. Men så fort det blir fritt följ - alltså utan koppel - så kommer problemen i svängarna tillbaka. Jobbade på det och ökade hans förväntning på svängarna, vilket blev bra. 

Hade band på rutan idag och här stötte vi på ett NYTT problem. Han var så duktig med att hitta positionen, bra fart ut och stannade snabbt på mitt kommando MEN så fort han stannat så satte han sig ner. Provade först med att ställa honom upp på "stå" men det gav ingen effekt. Han ställde sig självklart upp, men han förstod inte att det var fel att sätta sig först. Så istället gick jag ut till honom och ställde honom upp, backade tillbaka och berömde. Då började poletten trilla ner, men det krävdes många repetitioner innan jag kände att han på riktigt förstod vad jag menade. Tror detta hör ihop med att under ett pass för länge sedan tänade mycket "sitt" på avstånd. Så han damp ner med rumpan fort som attan idag och tyckte själv att han var väldigt duktig :) Men vi fick ordning på grejerna och nu får vi fortsätta så här några pass tills det sitter som berget! 

Jobbade vidare på samma sätt som tidigare med apporteringen. Han älskar ju att döda apporten och jag får påminna om med ett "eeeyyy" precis innan han ska gripa. Varvar med att vara tyst och det blir jackpott när han griper den snyggt! Kände även här att poletten började trilla ner och vi ska fortsätta på samma bana. 

Nu hade vi jobbat rätt länge, ca en timme, och jag kunde ana att han började bli lite trött iallafall. Så han fick en fem-minuters platsliggning på 50 meters avstånd, vilket var nemas problemas. Avslutade med fjärren som han gjorde klockrent på tvåans avstånd. LYCKA!