RUTAN - hitta konerna så finner du leksaken

Har kört några pass där vi inkluderat träning av rutan, där träningen i sig varit lyckad, men jag har fått känslan av att den inte gett det jag önskat. Idag hade jag möjlighet att få hjälp av husse och det visade sig att jag hade rätt. Husse hjälpte till med att lägga ut leksaken när Tyra inte såg, och hon kopplade inte ihop "rutan" med koner och att där finns leksak. Eftersom det är jag som lagt ut leksaken tidigare, så har hon ju såklart sett det. "Rutan" har därmed fått innebörden "spring och hämta leksaken jag lagt rakt framför nosen på dig". Ingen större skada skedd, eller ingen skada alls skedd, utan bara en bra insikt att jag bara kan träna rutan när hon inte ser leksaken läggas ut.

Idag började vi med några skick så att hon fattade grejjen, sedan skickade vi från olika håll och nu märktes det att hon började förstå det som jag tänkt mig. Leksaken låg gömd varje gång, så hon var tvungen att springa fram till rutan för att se den. Hon fick sitta vid min sida tills hon fäste blicken framåt mot rutan, då fick hon kommando och hon sprang rätt ut varje gång. Nu får vi se till att utnyttja husse lite mer framöver.

4 timmar i skogen

Idag har vi spenderat dagen i den härliga snön som kommit i vår fina natur. Vi har gått en bit av Bohusleden någonstans i Kungälv. Vi var ute i ca 4 timmar, och då hann vi även med att göra upp en eld och grilla lite korv.

Jag inledde det hela med att efter bara 100 meters vandring trampa ner med vänster fot i en djup håla full med vatten, så jag blev klassblöt! Men efter att ha gått en stund så vande jag mig vid plaskandet i skon, så jag tänkte inte mer på det.

Hundarna har fått springa och springa och springa och springa och springa...!! Tyra har gått lös hela rundan, och my gad vad den hunden har kondition. Jag visste att hon är bra tränad, men jag trodde hon skulle mattas av mot slutet iallafall. Hon fick fortfarande ryck efter fyra timmar i skogen, då hon pulsat i snön hela vägen. Charlie fick gå lite mer i koppel, men fick även han springa rätt mycket! Jag och Daniel känner oss rätt möra i hela kroppen nu på kvällen, så jag kan tänka mig att även hundarna kommer känna av träningsvärk imorn.

Vi tvåbenta njöt mycket av dagens äventyr, men jag vågar nog påstå att hundarna var snäppet ännu nöjdare :)

Resumé 2014 - CHARLIE

Det här året med Charlie har varit lite annorlunda än de tidigare åren vi haft tillsammans, och det beror på att han faktiskt blivit vuxen. Han fyllde 6 år under året som var, och herregud vad det hänt grejer! Jag visste att welshar mognar sent, men att han skulle vänta ända tills nu trodde man ju inte :) Han är underbar att ha att göra med, och har såklart alltid varit det, men nu är allt så enkelt. Men trots sin mognad så är han naturligtvis sig själv fortfarande. Han tycker att man kan lyssna när man har lust, men han har faktiskt lust lite oftare nu för tiden!

Jag tror att mognaden har mycket att göra med att det kom in en annan liten sprallapa i vår familj. Det märks att det för Charlies del bara varit positivt. Visst han ger mig blickar ibland som solklart frågar om vi inte kan skicka tillbaka den där guldiga galningen, men han är allt så glad i Tyra. Har hon varit borta ett tag så blir han totalt överlycklig av att se henne igen!

Tävlingsmässigt under året så har det blivit några agilitytävlingar, närmare bestämt sju stycken. Under dessa tävlingar så har vi samlat på oss:
* 4 pinnar (3 agility + 1 hopp)
* 5 nollade lopp
* 3 diskade lopp
* 5 lopp med fem fel
* 2 lopp med tio fel
* 1 VINST
* 3 pallplatser

En riktigt bra skörd tycker jag, och nu ska vi bara få den där sista pinnen i hoppklass, så kan vi sedan gå upp i klass två! Vi har varit sååå nära i många lopp, och det är inte ett enda lopp som gått käpprätt åt skogen, utan det är mini-missar som gjort att vi inte tagit det hela vägen. Men nästa år så!!

Vi har även tävlat lite i nybörjarklass i rallylydnad, där vi med tre godkända resultat: 84 p + 94 p + 97 p, fick med oss titeln RLD N. En bra tävlingsform för Charlie där vi kan köra lite lydnad, men han taggar inte igång så mycket så han går ur hand, som i den vanliga tävlingslydnaden.

Ett MYCKET lyckat år med min älskade lille ♥

Hon gör allt på samma gång

Lydnadsträningen med Tyra är inne i en liten speciell fas just nu. Ni vet när man i vissa moment lämnar inlärningsfasen och nu börjar ställa lite högre krav, där är vi nu. Det är kul, men samtidigt en rejäl utmaning. Tyra tycker träningen är fantastiskt rolig, och hon har en ambition om att göra väldigt många saker, på så kort tid som möjligt.

Igår kväll var vi ute på gatan utanför mina föräldrars hus och tränade lydnad i tio minusgrader. Tyra gav som vanligt allt och lite till! Fotgåendet är jag super nöjd med, och så även tvåans fjärr på 2,5 meter. När jag ökade avståndet ytterligare lyfte rumpan på uppsättandet, så där nöter vi vidare. Vi tränar mycket ordförståelse på sitt/ligg/stanna och det börjar bli riktigt bra. Det är en ganska svår grej när hunden är snabb i både tanke och ben.

Satsar alltid 100%

Passets höjdpunkt var lätt när vi ska göra fjärrskiftet ligg --> stå. Tyra ligger alltså ner, jag ger henne ståkommando varpå hon ger mig ett stå MED hakan i backen samtidigt. Synd man inte hade mobilen i fickan, för det hade varit en tydlig bild av hur Tyra är att träna just nu. Hon vill göra ALLT på samma gång :)

Inte glömma att öka svårigheten - sökträning

Igår - på självaste julafton - åkte jag och mamma ut till skogen vid stugan.  Tro det eller ej, men det blev träning med dummies IGEN! Tyra fick vara först ut, och vi började med markeringar. Mamma agerade kastare och vi såg snabbt att första markeringen va lite svår. Jag blev varse att jag tränat Tyra på samma avstånd varje gång tidigare, vilket var en bra lärdom. Nu hamnade dummien 15 meter längre ut än vi tidigare tränat på, och Tyra letade överallt, utom att gå längre ut. Gick med henne ut en bit och tillslut fick hon in den. Vi körde två lättare markeringar, där vi ökade avståndet lite varje gång, vilket gick bra. Hon fick sedan ett sök med två dummies och sedan ytterligare några markeringar som hon tog jätte fint.

Vi kör fortfarande bara med mini-dummies. Hon kan omöjligt hitta dom med ögonen, och det är det jag vill åt. Om det är en tanke som är rätt i jaktsammanhang har jag ingen koll på, men i mitt huvud känns det helt rätt. Sätter hon alltid på näsan så hon kan hitta nått så litet, så kommer större dummies bli enklare! 

Våra mini-prinsess-dummies

När det var Charlies tur så vallade jag och mamma av en uppletanderuta på ca 25x35 meter, där vi sedan gömde fyra mini-dummies. Vi tog ut Charlie och åh vad glad han va. Skickade ut honom i rutan och tre stycken kom in snabbt som blixten. Den fjärde letade han lite längre efter, och det var tur, för vi ville ju han skulle få jobba lite. Han fullkomligt älskar att få jobba med nosen, och han gör det bra. Han fick ju inte se när vi förberedde något, utan jag satte honom bara mitt i skogen och sa "sök", men han hade stenkoll på läget. Målet är att Tyra ska bli lika säker på sök-kommandot som Charlie är, för då har vi en rejäl grund att stå på. 

God jul!

Tack för att du läser om våra med- och motgångar i både träning och tävling.

Vi önskar alla läsare en riktigt god jul!

Resume 2014 - TYRA

När året började var Tyra bara drygt tre månader gammal. Man kan därför - nästan - säga att denna årsresumé handlar om hela hennes liv.

Året började med att vi gjorde ingenting! Vi gick skogspromenader varje dag och prinsessan fick lära sig att Tyra var hennes namn. Det var i princip det enda hon kunde under en ganska lång tid i sitt liv. Vi gick även en kurs i valpagility, men vi tränade ingenting emellan kursomgångarna, utan den träning som blev var den under timmen på kursen. Det var först inför kennellägret i maj som vi började träna på något, och eftersom att lägret skulle avslutas med utställning, så tränade vi på att stå och att springa i koppel.

Kennellägret hos BlåGul var jätte kul och då mitt liv var lite speciellt vid den tiden, så var jag bara så himla glad över att jag orkade vara med hela helgen. Tyra fick apportera fågel - och sprang direkt till mig med den - och hon fick göra sitt första sök. Häftigt att se hur hon fattade vad hon skulle göra, trots att det var första gången. Helgen avslutades som sagt med utställning, och prinsessan slutade på tredjeplats och fick sitt livs FÖRSTA rosett! Bäst av allt var dock hur hon uppförde sig. Hon gjorde precis som vi tränat, brydde sig inte om domaren alls och det vi främst fick beröm för var hur välvisad hon var.

Sommaren kom och nu började vi träna på lite olika lydnadsmoment. Tyra visade sig ha en fantastisk attityd till träning, och då jag ville att hon skulle få känna på tävlingsmiljön ganska tidigt - utan krav - så startade vi på vår första lydnadstävling den 23 augusti. Det blev ett förstapris på hela 182 poäng, och jag är så nöjd med våran prestation den tävlingen! Grym känsla. Vi körde sedan på ganska tätt med två tävlingar och det blev två förstapris till. Så vid redan 13 månaders ålder hade Tyra fått titeln LP1. Helt otroligt när man tänker på vad sent vi började träna något överhuvudtaget!

Samtidigt som vi var ute på lydnadstävlingar så tränade vi även lite valpagility. Det blev ganska sporadiskt med träning, men första i helgen i november åkte vi på ett härligt agilityäventyr i Hässleholm tillsammans med Elin och hennes hundar. Helgen avslutades med en blåbärstävling där vi startade i hoppklass i storlek medium - eftersom Tyra inte får hoppa ännu. I första klassen blev det disk, men i den andra klarade vi oss med tio fel. Så kul att min unga hund går in i en inomhushall full med publik och en nervös matte och bara gör! Tyra tycker agilityn är sååå rolig, så vi kommer absolut fortsätta med det.

Utställning
3:dje plats i Puppy II - Skottorp

Lydnad klass 1
182 poäng, första pris - Torslanda
163 poäng, första pris - Göteborg
162,5 poäng, första pris, LP1 - Forshaga

Agility inofficiell
Hoppklass medium - disk
Hoppklass medium - tio fel, 5:e plats av 15 starter

Eftersom detta varit vårt första år tillsammans har det främst varit ett år där vi lärt känna varandra. Tyra har visat sig vara en fantastisk träningskamrat, samtidigt som hon är en underbar familjehund. Även fast vi tagit det otroligt lugnt träningsmässigt, så har det visat sig räcka. Min prinsessa har levererat med råge, och jag är så stolt över våra fina prestationer detta året.

Vi har nu ett superspännande år framför oss, då vi ska klämma in både lydnad, agility och jaktträning. Tyra är ett riktigt lyckopiller, och trots att vi ska fortsätta skynda långsamt, så kommer vi hitta på massivs med skoj framöver! Jag är så glad är det var just hon som hamnade i vår familj ♥

SÖKTRÄNING - glöm inte halsbandet

Hundarna och jag har tagit en långpromenad i skogen ute vid stugan. Innan vi åkte hem stannade vi till så att Tyra fick lite sökträning. Gick ut i skogen och gömde en mini-dummie, tog Tyra ur bilen och sedan fick hon således testa ett dolt sök. Hon var såå duktig. Hon har förstått vad det handlar om, och hon sökte i området framför mig. Tyvärr glömde jag att ta av henne halsbandet, och idag fick jag se vad viktigt det är att faktiskt göra det. Tyra fastnade i en pinne som snurrade sig ett varv i halsbandet och hon blev rädd. Jag såg bara att hon fick nått sorts ryck och tänkte att "herregud, det kan inte vara möjligt, hon som sprungit så mkt redan", men såg rätt snabbt att hon försökte springa ifrån den enorma gren som satt fast i henne. Som tur var sprang hon till mig direkt så jag kunde hjälpa henne. Vi tog snabbt av halsbandet och jag skickade ut henne på "sök" på en gång, så att hon inte skulle börja tveka för att hon blev lite skraj där ute. Hon började söka direkt och hittade den lilla dummien på ungefär en minut.

Nästa grej vi gjorde var att jag satte henne och sedan gick jag ut i två hörn sett från hennes håll. Som en triangel, där Tyra satt i spetsen och jag kastade två dummies i hörnen på baslinjen. Dessa fick hon ju då se när jag la ut. Den första norpade hon på direkten, medan hon sökte lite längre efter den andra. Hon har ganska mycket spring i benen, men ser man vändningen när hon får vittring på dummie nr 2 så MÅSTE det betyda att trots lite fart i benen så använder hon näsan.



Tack vare bloggen kan jag se att det är 6 veckor sedan hon fick sån här träning. Så som jag skrivit tidigare, vi gör den här typen av träning alldeles för sällan. Men vi får glädjas åt gångerna det händer, istället för att se det negativa. Förhoppningsvis kommer vi iväg på ett jaktläger i vår, och med lite mer kunskap i ryggsäcken, så blir nog träningspassen fler.

Hopp över hinder - skitpass som leder till nått bra

Idag var det dags för lite lydnadsträning i trädgården. Hade en stund kvar med ljus ute när jag kom hem från jobbet, så efter en snabb rastning gick jag och Tyra ut. Tanken var att börja träna tvåans hopp över hinder. Det sket sig rätt rejält kan man säga! Tyra fattade inte vad jag menade, vilket ledde till att jag blev frusterad. När jag blir frustrerad försöker hon göra allt för att göra rätt, och då mina vänner kan jag lova att hon gör saker fort :) Det här var faktiskt vårt första skitpass tillsammans, men som tur var höll det bara på i några minuter innan jag bröt och vi gick in istället.

Nästa gång vi ska tävla är ju i tvåan, så nu ska vi försöka lära in de momenten och samtidigt småpyssla lite med momenten i de högre klasserna. Hopp över hinder har jag medvetet väntat med då jag tänkte att det blir ju inga problem. Vi har ju tränat en del agility så hon kan ju hoppa och hon kan ju sitt. Men så enkelt va det såklart inte. Men eftersom det sket sig i början, så fick Tyra gå in och sova - att träna direkt efter en dag i hundgård går inte, hon måste få pausa först - och medan hon vilade, så fick jag tänka ut en plan.

Det jag vill prioritera kring "hoppet" är att man alltid ska ta hindret när man har det framför sig. Tyra har inget naturligt sug på hinder, så jag känner att det är där vi ska lägga krutet, man ska alltså ALLTID ta hindret, även om man kommer lite snett. Jag kommer inte lägga allt för mycket krut på sättandet som är i tvåan, för det är bara i den klassen, och sedan försvinner det. Utan om vi får till en härlig känsla där Tyra jobbar för att ta hindret ut och sedan - framför allt - att även ta hindret på tillbaka vägen, så har vi en bra grund att stå på.

Sänkte hindret till ganska lågt, vill inte att hon ska hoppa högt när vi gör ett par skutt i rad, inte än i alla fall. Under första passet kastade jag leksak när hon var mitt över hindret. Eftersom hon var trött i huvudet från början och att jag sedan började kasta leksak, så kan ni ju ana hur det blev... Så vid pass två tog vi klicker och godis, och där var det skillnad. Hjälpte henne i början och sedan gjorde hon både fina uthopp och fina tillbaka hopp.

Skitpass är jobbiga när man är mitt i dom, men vågar man bara bryta och tänka om, så leder det istället till utveckling!

Sättande under gång - vilket kommando?

Efter en löprunda i förra veckan blödde Tyra från ena tassen. Hon hade fått en reva i ena trampdynan, som förvisso slutade blöda direkt, men hon känner av den ibland när hon går på hårt underlag. Så hon får ta det lite lugnt och gå på mjukare underlag tills tassen är helt okej. Idag när Daniel och Charlie gick ut för konditionsträning, så stannade jag och prinsessan hemma och tränade lite lydnad i vardagsrummet.

Det blev lite fjärr med sitt/ligg, vändningar i fotgåendet, hakan i backen samt lite introduktion på Zätat där hon fick testa på hur jag kommer att gå när hon gjort sina skiften. När vi tränade detta så började jag fundera på sättande under gång. Det har vi inte börjat med än, men OM jag skulle börja så vet jag inte vilket kommando jag skulle ha. Går vi fot och jag säger "sitt" så ställer hon sig. Det låter ju väldigt lika i början av ordet, dvs sssss. Frågan är om hon kommer kunna skilja på det bra om jag bara tränar in att kunna sätta sig medan vi går, eller om jag ska välja ett annat kommando.

Charlie har jag sitt, stanna och ligg på och han gör till 99 % aldrig ett felskifte. Men jag tror att Tyra kan ha mer benägenhet till det, eftersom att hon är snabbare i tanken samt vill göra allt så fort. Så kanske borde jag välja ett kommando som är totalt olikt, för att undvika att hon reagerar redan på s:et i början på ordet. Men då är frågan VAD ska jag säga?!?!

Min hjärna vill ju gärna ha något logiskt, men samtidigt spelar ju det ingen roll eftersom att Tyra inte tänker på samma sätt. Så det kan lika gärna vara ett roligt kommando, men jag kommer faktiskt inte på nått bra. Har du nått bra tips?

Apportering - hitta svagaste punkten och belöna den

Om det är något Tyra tycker om här i livet så är det att bära något i munnen. Vi har ju tränat apportering till klass 1, där vi tränade på att plocka upp en apport från golvet och lämna i min hand och sedan att kunna sitta och hålla en apport ett par sekunder. Hon kan båda sakerna, men när hon suttit med en apport i munnen har hon TUGGAT - ja med stora bokstäver. Dock har jag ignorerat det och valt att låta henne göra det, med tanken att jag vill inte skapa någon konflikt till apportbocken och att vi löser det längre fram.

Vi har nu börjat titta på apporteringen där jag kastar en apportbock. Eftersom att själva gripandet och bärandet är något som Tyra älskar, är min tanke att främst belöna upp delen där hon springer in med apportbocken till mig. Vi har tränat med hennes favoritbelöning - kamp - där jag försökt lära henne att griper du snabbt och springer fort till mig, så får du kampa. Idag var pass fyra, och jag provade att stå helt still för att se vad hon gjorde. Hennes naturliga val var att studsa in i fotposition, och sitta med apportbocken i munnen helt STILLA - lycka!




Om hon inte griper bra ute vid apportbocken så får hon felkommando och jag möter henne och tar apporten och vi gör om. Hon får inte spotta apporten på eget bevåg, utan bara när jag säger "varsegod". Skulle hon spotta får hon samma felkommando och vi gör om.

Vi tränar även med metallen och där får hon gripa den och sedan stolt visa upp den. Hon har inte alls diggat metallen från början, så där har jag utnyttjat hennes stolthet när hon bär. Hon har fått svassa runt mig och jag har berömt henne rejält och klappat henne över ryggen som hon älskar. Än så länge har det fungerat bra och hon tar den fint just nu.

Fjärrskiften - fortsättning från igår

Är så förtjust i min rosa mobilhållare som gör att det är lätt att filma träningen. För mig passar det väldigt bra att bli filmad, då jag bara ser fördelar med det och inte har nått ont av att se mig själv - och inte av att visa er heller. Som ni vet så filmade vi fjärrskiften igår, där jag såg att jag måste även lära Tyra HUR jag vill att hon ska lägga sig från ställandet. Det har vi idag tränat på, och då la jag även till att hon får stå på matta för att undvika att hon halkar - tack Boel!

Började med att med hjälp av handen visa hur hon skulle lägga sig, och sedan varierade jag med att banta ner hjälpen och att fortsätta använda den, och hon klarade flera fina skiften utan nästan någon hjälp. Nu fäller hon sig istället helt bakåt, och lägger sig i betydligt lugnare tempo, så att hon hinner tänka på vad hon gör. Hon lyfter ena baktassen pyttelite uppåt ibland, men hon rör sig inte framåt - eller bakåt - och det tycker jag duger gott just nu. Nästa pass kommer vi jobba ännu mer med bara frysta tassar, men i början får hon belöning för rätt teknik med kroppen. Jag tror jag ska försöka dra ner tempot ännu mer, men det är inte lätt när man har en prinsessa som vill göra allt übersnabbt :)

Som med all hundträning får man anpassa sig hela tiden, och det är inte alltid hunden uppfattar det jag tänkt mig. Bara för att jag lägger ut filmer där vi inte lyckas till 100 % betyder det inte att jag är dum i huvudet. Har förstått att det är bäst att klargöra det!

Här kommer dagens pass från början till slut. Fortsätt komma med härliga tips alla goa hundvänner!

 

Fjärrskiften - det ena bra, det andra dåligt

Idag bad jag Daniel filma när vi tränade fjärrskitet stå-ligg. Vi har inte gjort många pass på detta ännu, men jag tycker skiftet från ligg --> stå är jätte fint. Det var idag tredje gången vi tränade på att hon ska ha låsta bakben, och här är jag extra nöjd med våran grundträning då jag enkelt kan förklara för henne när hon gör fel, vilket gör att hon förstod det här med låsta bakben rätt fort.

Jag har varit nöjd med skiftet åt andra hållet - allstå stå --> ligg - men såg idag på filmen att det ska jag ju inte alls va! Jag har bara sett att hon fäller sig fint bakåt och varit nöjd med det - även om jag sett att hon rört på bakbenen -, men man ser ju tydligt på filmen att samtidigt som hon gör det så flyttar hon bakben nästan 10 cm framåt...! Inte alls så som vi vill ha det framöver! Så nu får jag tänka till så att jag kan visa henne hur jag vill att hon ska göra med kroppen även åt andra hållet.

 

Tänk vad bra det att få träningen filmad ur en annan vinkel. 

Elektrisk spökålder

Alla går vi genom olika faser i livet, och Tyra hon passerar just nu en riktig spökfas som även innehåller en överdos av energi. Det är ganska mycket saker som är läskiga just nu, och reaktionen hon bjuder på är rest ragg och ett enstaka dovt skall. En ny upplevelse då Charlie aldrig någonsin rest ragg!

Hon litar ändå bra på mig och vi går alltid fram till det som varit läskigt, om det inte är en mötande hund då förstås. Då får hon bara uppföra sig, helt enkelt. Överlag tycker jag inte hennes reaktioner är nått att bry sig om. Hon hade en liknande fas när hon var liten, och den lät vi också bara passera utan att bry oss om den. Hon reagerar på vissa saker, men hon släpper det direkt och hon tar alltid stöd hos oss om det behövs. Eftersom jag eftersökte en hund utan ett psyke av sten, så är jag faktiskt bara nöjd med den här spökperioden.

Massor av spring i benen!

Hennes energi har senaste veckorna också legat på topp. Att gå med henne i koppel är ingen avslappnade promenad precis, utan man får vara på henne rätt mycket. När hon går fint i kopplet - och alltså inte drar - så steppar hon till tusen. Benen går som trumpinnar och hon har så mycket spring i benen! Om man råkar ge henne en klapp så är hon nästan elektrisk av energi. Kul att se hur sånt här kan gå i vågor med unghundar.

Att lära in vittringen

Varje träningspass så lägger vi in lite vittringsträning just nu. Vittringen är ett moment jag själv tycker är väldigt svårt, och vi har haft pausat två gånger i träningen pga att jag känt att vi kört fast. Började med att lägga pinne under gräs som hon fick söka, samt att hon fick söka efter pinne som var gömd i buske. Det gav henne grym förståelse för att sätta på näsan, men hon förstod inte att det är pinnen med min doft som ska in.

Nästa steg var att testa en ny metod för mig. Att lägga en hög med pinnar och sedan kasta en hand med godis över. För att få henne att koppla ihop pinnar med att sätta på näsan. Det lyckades vi med, hon drar igång nosen direkt hon är framme vid pinnarna MEN hon fattade verkligen inte att det var min pinne hon skulle leta efter.

Nu tränar vi längs med häcken för där ligger en massa löv, vi har dvs gått tillbaka med det vi började med. Jag gömmer en pinne under löven som hon får leta efter. Vi har kommit till att det kan ligga två ovittrade pinnar uppe på löven - den hon ska hitta ligger gömd under. Jag blir så lycklig varje gång hon nosar av de ovittrade pinnarna och väljer att fortsätta leta! Igår hade vi bakslag då hon ville komma in med de ovittrade, men då får hon felkommando och får prova igen.

Vi kör ungefär 4-5 repetitioner per pass och min tanke är att fortsätta träna så här så länge löven ligger kvar. Sista två passen har varit riktigt lyckade tycker jag, så jag tror att poletten snart kommer trilla ner ordentligt!

Vinst i agilityklassen!

I helgen var vi hemma i Karlstad och på söndagen passade vi på att klämma in årets sista agilitytävling. Hopploppet gick jätte fint, det var en knepig start, men vi fick till det som jag ville utan att gå i tunnelingången som låg som en fälla. Tyvärr en rivning senare i loppet, där Charlie råkade hoppa av ca 3 meter innan hindret, så pinnen uteblev.

I agilityloppet klarade vi oss utan rivning och vi hade faktiskt en bra tid. Av alla som kom i mål - även de med fler fel alltså - så hade vi totalt bästa tiden. Det har nog aldrig hänt förut faktiskt! Domaren gav oss en femma på balansen först, men ångrade sig precis när vi gått i mål och tog bort den. Med våran nolla, så VANN vi klassen och fick ännu en agilitypinne :)

Jag är supernöjd med Charlie i båda loppen. Han är en fröjd att tävla just nu. Allt runtomkring är så enkelt och det njuter jag bara av! Att det sedan även går grymt bra inne på banan, det är såklart också väldigt roligt.

Slalomingångar - våga utmana

En stor fördel med Facebook är att man efter - nästan - varje helg får se massvis med filmer från andra personer som varit iväg och tävlat. Där får man mycket inspiration för kombinationer man kan träna på! Såg en slalomingång som jag kände att vi skulle grejja lite med och det var att göra ett blindbyte innan slalom. Inte för att jag vet om jag någon gång kommer behöva använda det, men det förstärker ju tryggheten i slalomingångar om man tränar på svåra, svåra saker.

Charlie och jag tog ett pass där vi tränade på bakombyten in i slalom, och sedan även ett tajt blindbyte. Bakombytet fungerade från början, fast han blev säkrare och säkrare på det ju fler repetioner vi gjorde. Däremot att göra ett tajt blindbyte innan slalomet var rejält svårt! Men trots att det blev fel säkert tio gånger på raken, så tappar inte Charlie gnistan. Han kör fullt varje gång och tillslut satte vi det, och efter det fungerade det fint.

Kul med pass där man vågar nöta och vågar utmana!

Miljöträning i gamla hoods

Idag tog vi med oss hundarna till våra gamla hoods - Sannegårdshamnen - och tog en promenad. Mysigt att få gå längs vattnet igen, och samtidigt bra miljöträning för lilla sessan. Där vi bor händer inte allt för mycket på våra promenader och vi har väl max ett hundmöte i veckan, så därför tog vi oss lite närmare stan. Är det någonstans det är mycket hundar och folk en fin dag, så är det längs strandpromenaden på Eriksberg!

Kul - och coolt - att se att Charlie fortfarande hittade överallt, och det satt fortfarande i kroppen på honom hur han ska gå när det är mycket folk. Han håller sig till kanten på vissa ställen där det är mycket cyklister mm. Tyra har ju inte fått någon träning på sådant alls, men hon fann sig fort och förstod att det är bäst att gå där vi visar.

Nu ska vi köra lite lydnad innan mörkret faller! 

Rätt aktivitetsnivå - snyggt fotgående

Jag har varit borta hela helgen - jobbat och sedan varit på SPA - så när jag kom hem idag på em så var jag så sugen på att träna med vovvarna. Tänkte om lite med Tyra och började inte passet med fotgående den här gången utan vi startade med apportbocken istället! Den har vi inte tränat nästan någonting med. Min tanke är att vi ska börja göra lite småövningar för att ge motivation till att vilja gripa snabbt - och rätt förstås - och att vilja springa snabbt in till mig. Att springa ut till en kastad apport kommer inte bli några problem alls, så vi kommer träna på att göra de andra delarna lika roliga!

Idag höll jag henne med en hand framför bröstet, kastade en apport ca en meter framför henne och sedan tränade vi att gripa snabbt och vända upp mot mig och då fick hon frikommando för att kampa med leksaken jag hade i handen. Vi varvade det med att hon fick gå emot mig när jag backade och bara hålla i apportbocken. Hon är snabb som en vessla på att göra det hon får belöning för, och eftersom att jag belönar att hon spottar lite i första övningen, så motarbetar vi det med övning där hon bara ska hålla, vilket verkade fungera galant.

Näst på tur så la jag ut en hög med vittringspinnar och la godisar runt om som hon fick söka efter. Utökade det med att lägga ut pinnarna med lite mellanrum och kasta en hand med godis över pinnarna. Tanken är att hon ska hjärntvättas lite med att så fort hon ser såna pinnar så ska näsan slås på! 

Efter en kort paus gick vi nu över till fotgåendet. Hon var briljant! Hon ger mig gåshud den här lilla prinsessan. Efter ETT pass med träning för ny position så behövde jag inte rätta henne en enda gång idag, och då gick vi i ca 5 min. Helt sjukt! Hon är 13 månader gammal och har redan ett fotgående JAG tycker är fantastiskt. Aktivitetsnivån idag är så otroligt perfekt så jag tror inte det kan bli bättre. Ni kan tro att jag fick jobba med mig själv idag för att inte spåra ur fullständigt och dra upp henne i stress :) 

Här kommer ett kort klipp.

Vad är en bra attityd?

Som ni vet så har jag prioriterat att belöna Tyras attityd väldigt mycket. Jag har inte varit petnoga med vissa utföranden, så länge hennes attityd varit på topp. Lydnad ska vara roligt och det ska vara grunden i vår träning, för alltid. Men vad menar jag då med en bra attityd?

När jag tar ut Tyra för träning så är hon taggad, och då menar jag inte att hon är sugen på att träna, hon är taggad till tusen och ger 110 %. Om vi inleder träningspasset med ett fotgående så nyser hon ca var tionde meter, hon sprätter med frambenen, hon gör studssteg ibland och hon är allmänt supderduper taggad. Jag som då prioriterar en bra attityd, vad gör jag?

Hennes attityd är ju peppig och glad, men det är inte den attityden jag vill ha. En bra attityd för mig är när hon är peppad fast fokuserad, hon är taggad fast lugn, svansen går konstant fast med stora svepande rörelser och hon har fart i benen fast klarar samtidigt av hålla huvudet kallt. Det här är vad jag tidigare menat med att jag prioriterat hennes attityd.

Jag har jobbat mycket med att belöna de saker jag vill ha i hennes attityd och hon får aldrig belöning i samband med hysteriskt nysande exempelvis - eftersom nysandet är en överslagshandling när hon blir för i gasen. Våra träningspass startar ofta med ett fotgående där jag bara går. Jag är helt tyst och jag bara går på. Hon får agera ut alla sina taggade känslor och när hon börjar andas normalt och gå ordentligt så får hon lugna smekningar som belöning och sedan kan vi börja träna. Tiden vi måste gå innan hon taggar ner och samlar sig varierar, men den är betydligt kortare nu än den var tidigare.

Vi ligger fortfarande inte så långt fram med färdiga moment, men vi har en bra grund att stå på när det gäller attityd och samspel. Tack vare att jag från början tränat henne med tydliga signaler, så behöver hon aldrig ta till stressen i träningen. Hon vet vad som förväntas av henne och hon behöver aldrig chansa, för om hon gör fel så får hon veta det, och jag tror att tryggheten hon har under våra pass också är en stor bidragande orsak till hennes taggade, men samtidigt lugna attityd.

Jag har tackvare mina kompisar i Hundnördsgänget fått lära mig att hantera mina egna känslor vid hundträning. När man tränar en hund som Tyra, som ger så mycket varje träningspass, är det lätt att själv bli fruktansvärt glad och att då själv tagga igång rätt rejält. Det vanligaste inom hundträningen är väl att man går upp i nån falsett och på det viset taggar igång sin hund ännu mer. För att undvika detta så är jag väldigt lugn när jag tränar Tyra. Min attityd är minst lika viktig som hennes. Jag är lugn, tydlig och när jag berömmer henne så är det inget hysteriskt skrikande utan mer med en rejäl känsla i magen där jag talar om för henne vad JÄKLA grym hon är. Även om jag ibland bara vill hoppa och hysteriskt skrika för att hon gör vissa saker så himla bra, så måste jag bidra med god attityd och helt enkelt ge henne beröm som hon kan ta till sig och som gör att hon bibehåller den attityd jag arbetat fram.

Vi har en bra grund att stå på - båda två - när det gäller attityd, men det är fortfarande något jag själv tränar på varje träningspass, och som ni vet är det prioritet ett när det gäller Tyras träning också. Förhoppningsvis är det något vi har god nytta av i framtiden!

Detaljpillet har börjat

Har i lydnaden med Tyra börjat pilla lite på positionen i fotgåendet. Hittills har jag främst belönat attityd och byggt upp en positiv känsla att ha som grund i fotgåendet. Hon har haft en helt okej position automatiskt som jag medvetet valt att inte ändra på, förrän nu.

Jag vill att hon ska hålla sig en liten bit längre bak än hon gör idag. Satte på filmkameran - men mitt batteri dog idag med så det blev inte mycket filmat - men där fick jag bekräftat att min känsla varit rätt. Positionen är inte dålig från början, men med en liten justering blir den grym :)

När vi tränar säger jag till henne när hon är för långt fram och visar henne vad jag vill, sedan får hon belöningen bakåt ifrån mig. Det gick ganska snabbt för henne att förstå vad jag var ute efter, och när jag säger till henne att hon gör fel så rättar hon in sig i en jätte fin position. Dock åker hon fram igen, men med lite träning tror jag detta kommer bli kanon.

 

Kul att vi har tagit fotgåendet ett steg längre, och kul att få fundera på hur man vill ha det och vad man ska göra för att nå dit.



Att svänga, något vi börjar bli bättre på

Fokus inom agilityn för mig och Charlie det senaste har varit framförbyten och att överlag kunna svänga bättre. Det är fortfarande en lång bit kvar, men herregud vilken skillnad vi fått till! Körde ett pass i trädgården igår och då min mobil hade väldigt dåligt batteri fick jag bara med en av de första rundorna. Jag måste definitivt börja filma mig själv mer. På filmen syns tydligt vilka fina framsteg Charlie gjort, och det syns också vart jag gör fel...

Framförbytet i mitten av banan är så bra! Lägg därtill att jag är lååångt efter och inte visar honom förrän han är luften, och ändå kan han göra en sådan snäv sväng samt att han rundar mig inför nästa hinder då jag står lite felplacerad. För att vara Charlie är det otroligt bra gjort :)



Synd att mobilen inte höll för att filma fler av rundorna, för min känsla är att vi satte det ännu bättre. Men så himla kul att se vilken skillnad den senaste träningen gjort på både fart och svängar :)

4 veckor mellan träningspassen - ändå framsteg!

Idag gick jag och Tyra ut i skogen precis innan solen helt hann gå ned. Det var åter dags för lite sökträning. Kan inte säga att vi är värst flitiga med typen av träning, tittade i bloggen och såg att det var exakt fyra veckor sedan. Vi tränar inte ofta, men då vi just nu lägger fokus på främst lydnaden och även agilityn, så är min tanke bara att försöka jobba med lite grunder inom jakten. Vi tränar inte varje dag, så tiden räcker inte riktigt till för alla tre grenar. Den dagen vi bestämmer oss för att öka upp jaktträningen mer så börjar vi inte på noll, utan vi har byggt upp en liten grund med våra få pass. Dock hoppas jag absolut att vi ska få till ett pass mer än var fjärde vecka, men vi får se hur det går med det.

Vi tränade idag sök efter ett upplägg jag fått av Tyras uppfödare. Det innebar att jag vittrade av ett område genom att gå som i slalombågar utifrån och in. Sedan gick jag ut med en minidummie - kör bara med det än - och kastade upp den i luften och lät den falla till marken, men plockade upp den och gjorde detta upprepade gånger. En gång lät jag den ligga kvar, men tog då en annan dummie och gjorde samma sak. Tyra trodde alltså att det låg flertalet dummies ute i söket, fast det låg bara en och den var såklart rejält undangömd. Hon sökte rätt bra tycker jag, lite mycket spring i benen, men hon måste ändå ha på näsan hyffsat för hon hittar den lilla dummien rätt fort. Tyckte ändå hon hade ett något lägre tempo än sist. Hon tycker iallafall att det är SUPER kul och vill definitivt inte gå hem när jag tycker att träningen är över!

Det enda negativa jag kan hitta i vårt pass är att hon springer lite för mycket, medan de positiva punkterna är betydligt fler.

* Hon sitter kvar där jag satt henne, trots att jag traskar rätt ut i skogen och hon stundtals inte ser mig.
* När jag sätter handen framför hennes ansikte och skickar ut på "sök" så har hon en förståelse för vad hon ska göra.
* När hon hittar en dummie så tvärvänder hon och springer allt hon har in till mig.
* Hon ger aldrig upp och kommer in till mig om hon inte hittar, utan hon fortsätter tills hon lyckas.

Nu får vi hoppas det inte dröjer fyra veckor tills nästa pass! 

Tyras debut på agilitytävling!

Den här helgen har jag och Tyra varit iväg på vårt första agilityäventyr. Vi har varit tillsammans med Elin nere i Hässleholm för två dagar på Agilityfabriken. Resan började med att Tyra fick en mindre chock då tre bordercollies gjorde henne sällskap bak i bilen. Något trångt, men hundarna uppförde sig utmärkt och sov hela resan. Lördagen ägnades sedan åt agilityträning där vi tränade på två olika banor.

Tyra klarade av flera svåra saker som vi inte gjort innan - bakombyte in i tunnel, staket med blindbyte, boxhörn - och vi hade en jätte rolig dag. Här kommer en liten snutt på hur träningen såg ut.

Idag var det dags för debut på tävlingsbanan. Det anordnades en blåbärstävling på Agilityfabriken och vi var anmälda till två hopplopp. Eftersom Tyra nyss fyllt ett år, så var vi med i mediumklassen. Det var mycket nya saker för min lilla sessa att hantera. När vi skulle in i lokalen stod vi i ett utrymme utanför där det blev lite trångt. Tyra tyckte det var lite jobbigt med alla hundar, men vi körde kontakt i fotposition - något hon kan och känner sig trygg med - vilket gjorde att hon skärmade av allt runt om. Att sedan gå in där det stod massa publik längs ena sidan, domare och tidtagare på banan, ha en matte med fjärilar i magen och allt annat som hör tävling till är inte det lättaste, men hon skötte det galant!

I första loppet var planen att bara springa på, och inte ta om något hinder om vi missade. Jag vill att hon ska våga bara köra på och inte tänka för mycket. Vi missade några hinder men körde på ändå. I nästa lopp var känslan mycket bättre och vi fick till ett superfint lopp! Tyra hade en underbar attityd med härligt sug framåt. Älskar när hon dundrar in i den rosa tunneln! I andra loppet blev det tio fel och vi hamnade faktiskt på en 5:e plats av 15 starter.

En underbart härlig helg, där jag är så nöjd med min sessa så jag svämmar över av stolthet, och jag har haft så fasligt roligt tillsammans med Elin. Westlife forever :)

Hos veterinären

I måndags var jag med båda hundarna hos veterinären. Tyra fick börja och hon hånglade upp sköterskan rejält. Det var dags för vaccination och eftersom det var Tyras första besök på just den här veterinärkliniken så fick vi vara där inne ca en halvtimme och hon fick sig en liten genomgång. Tyra lät sig bli undersökt - även om det var svårt att stå still - och hon hann även med att köra fjärrskiften och att försöka sitta fot. Sötnöt! Hon var ganska i farten inne på rummet kan man säga. Såg när de skrev i hennes journal och under "övrigt" längst ner stod det:
" MYCKET pigg och glad tik".

Sedan var det Charlies tur, och som vanligt finns ingen snällare.. Han tycker det är ganska - läs mycket - läskigt hos veterinären - han har ju varit med om rätt mycket där - men trots att han tycker det är läskigt, så går han med på allt. Han kör in huvudet i min armhåla - strutsvarianten - och sedan kan veterinären göra vad hon vill. Charlie blev genomgången och vi har lite grejjer att hålla koll på för att se om vidare utredning behövs för mitt lilla hjärta. Innan vi gick fick även Charlie vaccination, och nu håller vi tummarna att vi inte behöver gå dit igen förrän om ett år.

Alla siktar inte på SM

Hundsporten är som alla sporter då det kommer till prestation, då de som utövar sporten vill lyckas. Vad som ligger i begreppet "att lyckas" är dock olika för alla. För vissa är det att klara platsliggningen i klass 1, medan det för andra innebär att kvala till SM. 

På en av lydnadstävlingarna jag och Tyra gjort det senaste så blev jag väldigt upprörd vid lottningen då en domare uttryckte sina åsikter. Han ville ha ett snack med alla innan vi gick ut - han dömde ej vår klass, utan klass 2 - och där berättade han att han kommer inte dela ut några tior idag. Detta för att ingen kan göra ett moment felfritt, utan föraren gör alltid något litet dubbelkommando eller att hunden gör nåt fel. Han menade på att han dömer på detta viset bara för att vara snäll, eftersom att det då kommer bli lättare att hantera bedömningen på SM när alla kommit dit. 

Det här gjorde mig så irriterad så jag var tvungen att gå ut och andas. Alla siktar inte på SM, och det MÅSTE vara okej. Tänk om alla som skulle ut och tävla bara var så sjukt glada över att ha tagit sig till klass 2 och har tränat bara för att kunna starta i den klassen. Min uppfattning är att många tycker att man måste sikta högt, annars kan man lika gärna lägga ner, vilket är helt befängt i min värld. 

Att våga ge sig ut och tävla är för många en stor grej. Alla har inte hundar som svämmar över av will-to-please, utan vissa får verkligen kämpa för att hunden ska klara av att hålla koncentrationen under ett klass 1 program - även om det bara varar i 5 min. Detta gör dom inte till sämre förare, det kan till och med dölja sig en helt fantastisk förare bakom hunden som inte har någon större lust. 

Jag tycker att tävling - oavsett inom vilken gren - ska vara till för alla. Vi kan inte ha bordercollie, bordercollie och åter bordercollie som enda representant. Jag ÄLSKAR att vara på tävling och se förare och hundar av olika raser som deltar. Sedan att det är vissa raser som är i toppen, det är en helt annan sak. Men i de lägre klasserna inom varje gren måste sporten arbeta mot öppenhet och mångfald. Tävlingen måste vara en trevlig upplevelse, trots att det kanske inte gick bra just denna gången, men trots kanske ett dåligt resultat, så måste föraren känna att det är helt okej att tävla igen. 

Det måste vara okej att misslyckas, och det måste vara okej att vilja ställa upp i tävlingar, trots att man kanske inte siktar högre än att faktiskt bara vara med och klara den klass man ställer upp i. Så tänk på att nästa gång du ser någon på tävlingsplan som kanske har en dålig dag, gå fram och beröm något som faktiskt gick bra. När någon lägger ut på Facebook att tävlingen sket sig, skriv nått uppmuntrande. När någon vill tävla, fast faktiskt inte sikta på SM, så glöm inte bort, att det är faktiskt HELT OKEJ! 

Tyra tränar inför sitt första agilityäventyr

Om en vecka ska jag och Tyra på vårt första agilityäventyr, så nu är det allt dags att ta tag i den träningen också.

Prinsessan är ju inte redo för hinderhöjder ännu, men vi tränar på låga hinder och fokus ligger bara på att hon ska lära sig att suga framåt mot hinder och att hon ska våga bara köra på.

I torsdags mötte vi upp Elin och Eden på GMBK - i regnet - där vi först tränade på U-bana och sedan introducerade vi staketträning för lillsessan. Att hoppa staket var ganska svårt, men vi vinklade upp hindren så att det skulle bli lättare och då började det hända grejer!

Idag har jag tränat på samma sak i trädgården, och jag är SUPER nöjd. Testade att vinkla upp hindren en gång så att de nästan stod på rät linje, men då såg inte Tyra mittenhindret längre, så jag vinklade tillbaka lite grann, och då gick det bra. Idag kunde jag ha mindre vinkel på hindren än i torsdags!

Trots att vi inte tränat mycket agility så är hon jätte duktig i starten - sitter alltid kvar -, hon börjar förstå "fram"-kommandot, och hon får bättre och bättre sug framåt att självständigt vilja ta hinder. Det bästa är ändå att hon tycker det är skit kul! 

LP1 BlåGul´s Guldkälla

Vi var på besök hos mamma och pappa under helgen, och passade samtidigt på att klämma in en lydnadstävling i Forshaga. Det var samling vid 10 och vi började med platsliggning. Tyra låg superfint, lätt den bästa platsen hittills. Dock blev det DK på både läggandet och uppsättandet.

Sedan hade vi en lååång vänta, närmare bestämt 4 timmar. Som tur var har jag gått kurs för Åsa på GMBK och fått bra tips om vad som inte ska få påverka tankarna negativt, så det gick ändå bra. När jag värmt upp Tyra för start och var redo att gå in fick jag även veta att de lagt in en extra paus på 10 min... Perfekt träning för psyket, och jag tog det med ett leende.

Den långa ingången på planen var grym, men sedan började själva lydnadsprogrammet inget vidare. Först linförigheten som lätt var det sämsta vi gjort! Lilla sessan nosade och var allmänt på en annan planet och sedan nollade vi läggandet då Tyra tittade till på tävlingsledaren precis när jag gav mitt kommando. Sedan gick det kanon och jag är supernöjd med resten!!

Tyra och jag hade en härlig hejjarklack på plats, och när jag vi kom av planen så sa jag att dom kunde åka hem, eftersom vi nollat ett moment så var vi körda. Så hejjarklacken åkte hem medan Daniel stannade kvar med mig till prisutdelningen. Ni kan ju tro att vi blev chockade när det visade sig att vi klarat förstapriset och att vi vann!

Prinsessan med sin stora, fina hejjarklack

Här kommer poängen med domarens kommentarer.

Platsliggning - 8, två liggkommandon, 2 uppkommandon 

Tandvisning - 10 

Linförighet - 8,5, nosar, pendlar, sitter snett, fin språngmarsch 

Läggande - 0 

Inkallning - 10, SNYGGT!!

Ställande - 10, SNYGGT!!

Apportering - 8, rullar 

Hopp - 10, SNYGGT!!

Helhet - 8,5, trevligt ekipage, tänk på utgångsställningarna 

Totalt: 162,5 poäng

Wiiiiieee!! 

Nu blir det först några veckor med lydnadsvila då vi ska köra mest agility, och sedan börjar vi momenten i klass 2. Här kommer filmen från tävlingen för den som vill se. 

Förstapris, vinst och titel

Idag har vi tävlat på Forshaga BK. Vi nollade läggandet men fick ändå ihop tillräckligt till ett förstapris. Totalen blev 162,5 poäng och med det vann vi även klassen! 

Efter tre lydnadstävlingar och tre förstapris har Tyra nu fått sin första titel "LP1 Blå'Guls Guldkälla". Nu ska vi fira :) 

Det här med att träna i regn

Det är ju lätt hänt att man förlägger träningen inomhus de dagar regnet öser ner ute. Charlie har tränat ganska mycket ute i dåligt väder, men idag blev jag varse om att det är något jag glömt bort lite med Tyra. Jag tror vi tränat en gång utomhus i regn, och eftersom hon fyllt ett år, så är det ju ingen statistik att skryta med precis!

Idag hade vi bestämt träningsdejt med Elin och hennes vovvar på GMBK. Regnet har öst ner sedan igår, och planen var rejält blöt och lerig. Tyra fick gå direkt från bilen, ca 1 min uppvärmning och sedan körde vi igenom ettan med kommendering. Hennes attityd är fortfarande fantastisk, och visst skulle man nu kunna paketera ihop henne lite för att få utförandet ännu snyggare, men jag vill vänta med det. På uppsättandet efter läggandet tog hon i för kung och fosterland så hela hon lyfte från marken :)

En sak som dock visade sig var att min lilla prinsessa inte ville sätta ner rumpan i det kalla, blöta och leriga gräset. Läggandet fungerade klockrent, så att lägga ner magen är inga problem, men rumpan var hon inte så sugen på. Tränade lite sättanden där hon fick kampa som belöning, och efter det satte hon sig i alla halter självmant. Tror inte det kommer bli några stora problem att vänja henne vid det, bara hon får träna på det ett par gånger. Vi måste definitivt förbättra på statistiken när det gäller träningspass i dåligt väder!

Charlie fick också träna lite, men då den värsta perioden för hans allergi har dragit igång nu - han klarar inte av fukt - så ville jag inte ta ut han i det blöta gräset. Vi körde istället lite lydnad blandat med rallylydnad på gruset på parkeringen. Att få sitta och bli galen på att Tyra får träna och inte han är en grymt bra metod, för han går alltid så jäkla bra efter det :)

Trivsamma promenader

Att hundarna ska gå bra i koppel är viktigt för mig, då jag vill kunna gå avslappnat och njuta av promenaderna. Charlie har koll på läget, men Tyra har ju såklart fått träna på det sedan hon kom till oss, eftersom ingen hund föds med den kunskapen. Det är Daniel som stått för träningen av båda hundarna, han ligger så rätt i sina energier att det är löjligt! Så med honom går hundarna alltid bra, oavsett vad som händer. 

Jag vill kunna gå med öppen hand och hundarna ska inte dra kopplet ur handen på mig, vilket numera fungerar väl. Skönt och så otroligt trivsamt :) Tyra tränar även på att gå utan koppel, men att ändå gå vid sidan, vilket också fungerar riktigt bra nu. 

Ps. Behöver du hjälp med koppeldragande? Lämna hunden till Daniel vetja, jag lovar att han löser det på fem minuter!

Agilitytävling Tångahallen

Igår var jag och Charlie på agilitytävling. Första gången i inomhushall på konstgräs, och första gången vi startar på kvällen! Det var en extrem ljudnivå i hallen, samt väldigt varmt, men Charlie fick ändå vara med i sin bur därinne. Jag har inte hjärta att sätta honom i bilen i flera timmar, då jag vet att han hellre är med mig.

Han hanterade allt runtomkring med guldstjärna i kanten. Vilade fint i buren och taggade till när det var vår tur att gå in på plan.

Först ut var agilityloppet, där han gjorde så många bra saker, men tyvärr klantade jag mig. Vi är redan uppflyttade till klass 2 i agility, så i de loppen försöker jag utmana mig själv. Just därför valde jag att göra ett framförbyte framför balansen - ni vet vad jag hatar det - men jag lyckades inte. Jag stod still i bytet och då tar Charlie egna beslut och tog nästa hinder istället, vilket han gör helt rätt i! Annars klarade han slalomingången som många hade svårt för, jag var helt tyst i slalom och han körde på kanon, han klarade rätt tunnelingång efter platten som även den många hade svårt för och framför allt hans GRYMMA kontaktfält! Jag fattar inte hur han kan göra dom så bra, för vi tränar det aldrig, utan han kör bara balanshinder på tävling. På A-hindret låg jag precis efter honom och han flyger över, när han passerat första halvan skriker jag trampa och han bara sätter ner rumpan och glider ner för att stanna på kontaktfältet. Grymme!!

I andra loppet fungerade starten bra, men efter en lång rak tunnel började en låång raksträcka där nästa hinder var däcket. Jag sprang på och av någon anledning sprang Charlie under däcket. Det har han aldrig gjort förut, så han måste kommit fel, eller så såg han inte. Sånt kan alltid hända och något måste blivit fel för annars skulle han aldrig missat det.

Så trots dubbeldisk denna tävling så var jag så nöjd när vi var klara! Vi har så roligt tillsammans, och Charlie är en fröjd att ha med sig på såna här tillställningar.

Valp på besök

Idag har vi haft 12 veckor gamla goldenflickan Edda och hennes matte Rebecca på besök. Edda skulle få träffa vuxna vovvar och mina ställde såklart upp på det. Charlie fick vara först ut, och han var som vanligt världens bästa lekfarbror. Lilla Edda upptäckte snabbt att Charlie är den snällaste och att man kan göra vad som helst med honom :) Han är inte bra på att uppfostra valpar, men att leka med dom och att vara snäll, det är han bäst på!

Tyra fick sedan komma ut och hon tyckte den lilla valpen var läääskig. Hon lekte men med känslorna utanpå kroppen och ville helst hoppa upp i knät på oss för att få lite stöd.

Jag knäppte av hur mycket bilder som helst, men tyvärr hade jag någon felaktig inställning på kameran, för alla blev suddiga. Hur surt? Men några blev iallafall mindre suddiga.

Så kul att få träffa en liten goldenvalp, och lilla Edda var superhärlig!

Fjärr - härligt tryck i uppsättandet

Vi småpilllar med lite olika saker just nu jag och Tyra. Bland annat har vi som jag tidigare skrivit börjat med fjärrskiften. Just nu håller vi på med sitt-ligg, där fokus ligger på att få till snabba, stabila skiften.

Från sitt → ligg vill jag att hon slänger sig ner på armbågarna, samtidigt som baken är still. Från ligg → sitt vill jag att hon sätter sig upp i ett svep, och inte klättrar med frambenen, samtidigt som baken är still även här. Sedan ska hon även sätta sig upp ordentligt, och inte halvsitta.

Jag står precis framför henne och använder mig av höger hand. Till ligg behöver hon inget handtecken, men upp till sitt behövs det, och jag kommer framöver använda mig av höger hand - medan vänster används till stå.

Min lilla fantastiska prinsessa har förstått dom här kriterierna på nolltid. Hon har fått ett härligt tryck i uppsättandet och hon har snygga lägganden där hon kastar sig ner. Att hon sedan har precis rätt aktivitetsnivå - taggad men fokuserad - gör inte saken sämre!

Backen, plats eller godnatt - eller vad man ska döpa det till?!

Tyra har tävlat två gånger i lydnad och båda gångerna har hon nosat lite på platsliggningen, vilket hon i princip aldrig gör på träning. Att hon gör det främst på tävling har säkert med anspänningen i luften både från mig och från de andra förarna att göra. Då jag inte vill börja "bråka" om det problemet så tänkte jag att vi löser det på annat sätt. Jag har tidigare inte planerat att ha "hakan i backen" vid platsliggning på Tyra, men nu får det bli så, för då löser vi problemet på ett bra sätt! 

Började med att säga "ligg" när hon redan låg ner för att få henne att bli lite förbannad och trycka ner hela kroppen i marken, det fungerade bra och efter bara några få upprepningar kunde jag vara tyst och bara vänta ut att hon skulle nicka neråt med huvudet. Nu vet hon vad jag är ute efter och hon lägger ner hakan och kan ha kvar den ca 10 sekunder. Vi har tidigare bara tränat i vardagsrummet, men tidigare i veckan fick hon prova ute när vi var och tränade med Amanda och Shiro på Eriksberg. 

En stor fördel med Tyra är att hon genomför det mesta i olika miljöer. Även fast vi bara tränat på en sak hemma i lugn och ro, så utför hon samma sak i stökiga miljöer på en gång. Något jag är enormt glad över och något jag noggrant förvaltar. 

Idag testade vi på ute i trädgården och nu kunde jag även resa på mig - har suttit på huk framför henne tidigare - och jag kunde även trampa något steg bakåt, och hon låg kvar! Grymma sessan. 

Nu har jag bara ett problem. Jag vet inte vad jag ska döpa utförandet till?! "Plats" är väl det vanligaste, "backen" fungerar också - det har jag på Charlie -, medan "gonatt" är skitcoolt. Vad tycker du? 

Fördjävulska framförbyten

Något som jag och Charlie alltid har svårt för under en agilitybana är om vi måste göra ett framförbyte. När jag går en bana så undviker jag det så mycket jag bara kan, och oftast väljer jag blindbyte istället.

Att vi har svårt för framförbyten beror på två saker. Det ena är att jag har sjukt svårt för den snurren som bytet innebär. Dom som tränat med mig och fått se prov på hur det går när jag försöker snurra med mitt låga blodtryck har fått se hur vingligt det blir. Det andra är att Charlie inte tar bytet alls bra, utan han flyter alltid ut väldigt mycket, även om jag faktiskt gör ett vältajmat byte.

Men för att utvecklas så gäller det ju att förbättra det man inte är så bra på, även om det är mycket lättare att gå ut och träna blindbyten och bakombyten. Men efter mycket träning så har ju våra ketchkersvängar blivit riktigt bra, så nu är det dags att ta tag i de fördjävulska framförbytena.

Vi har startat enkelt med två hinder på rad där jag gör ett framförbyte på hinder nr 2 och kastar en leksak tillbaka mot hinder nr 1. Svängen blir överdriven, men det är det jag vill åt. Jag vill att min signal ska byta sväng rejält, för när Charlie sedan är taggad på tävling, så kommer han automatiskt att hoppa större och flyta ut mer. Vi varvar detta med att faktiskt göra ett riktigt framförbyte och skicka på hinder nr 3 som står i samma höjd som nr 2.

Om jag tänker efter så har jag aldrig lärt Charlie hur han egentligen ska göra vid ett framförbyte, och eftersom att det inte kommer naturligt för honom, så är det inte så konstigt att vi har svårt för det. Förhoppningsvis kan vi med lite nötande på detta sättet få till lite bättre byten framöver iallafall!

Dolt sök

Helg betyder att man kan få lite hjälp av husse till Tyras jaktträning. Idag började vi med två enkla markeringar för att hon skulle få ladda ur lite. Hon vibrerade från det att vi lämnade huset och att i det läget kunna stänga av benen och koppla på hjärnan, det är för mycket begärt av min unga hund.

Efter de två markeringarna, som var korta och enkla, så la Daniel ut ett sök med fyra mini-dummies, som Tyra fick se när han la ut. Hon hade lite mycket spring i benen, men hon använde ändå näsan. Eftersom vi lägger ut mini-dummies och gömmer dom rätt bra, så kan hon inte hitta dom med ögonen. Alla fyra kom in och vad jag gillar mest med henne är att hon inte ger upp. Hon har inte en enda gång kommit in och frågat mig eller stannat där ute och tittat upp, utan hon fortsätter jobba tills hon hittar.

Sedan var det dags för dagens STORA utmaning för lillsessan. Hon fick sitt första dolda sök! Jag och Tyra gick en bit bort och Daniel la ut två mini-dummies. Tyra fick sedan en transport ca 150 meter fram, och trots att hon var laddad så gick hon fint vid min sida utan att jag behövde säga något. Satte henne och när hon hade blicken mot området hon skulle söka så fick hon sök-signal. Båda skicken sprang hon ut, satte på näsan och kom snabbt in med båda dummiesarna. Vilken lycka! 

Vi avslutade med två enkla markeringar, vilket gick jätte bra, och där är min tanke att hon ska lära sig att hålla koll på nedslaget, vilket jag hoppas är rätt tanke. Hon följer iallafall den kastade apporten med blicken och håller kvar blicken när den landat, samtidigt som hon väntar på min signal att få sticka.

När man får det man gör fel på film

Idag har vi ånyo tillbringat ett par timmar på klubben med Elin. Målet för mig var att försöka få fram det gör jag på tävling, för att kunna rätta till det. Började med att bli kommenderad och det gick riktigt bra, så därför åkte filmkameran fram, för den kan alltid skapa lite nerv.

Skillnaden kom direkt, då Tyra från mitt första steg var väldigt tvekande. Vad jag gjorde går knappt att se, men ser man sekvensen efter när jag gör som jag brukar så ser man att där finns självsäkerheten och självklarheten. Sedan går jag på lite väl mycket andra starten, men hellre det än att jag tvekar. Så nyttigt, och grymt kul att vi fick det på film så att jag själv kan se!

Vi fortsatte på det temat och Tyra går som en klocka. Hon är sååå grym och hennes attityd är som vanligt helt otrolig! Elin kommenderade oss och jag fokuserade på att behålla koncentrationen och att sköta min del av jobbet, och jag lyckades faktiskt riktigt bra.

Tyra fick sedan även lite störningsträning - som hon klarade med bravur - och sedan fick hon göra sina första skick på rutan. Hur kul som helst :)

Att vara en bra förare på tävling - riktigt, jäkla dretsvårt

Hundträning är spännande och hundträning handlar väldigt mycket om känslor. Hur det känns i bröstet på föraren är avgörande för hur hunden uppför sig vid förarens sida. Men trots att man vet om detta, så är det otroligt svårt att känna av de där känslorna och framförallt att kunna förändra dom. Lägg därpå en riktig tävlingsinstinkt och det är inte svårt att förstå varför saker kan fallera på tävling. 

Jag fick mig en riktig aha-upplevlse idag. Charlie tävlade i rallylydnad och jag var inte ett dugg nervös - tror det var första gången - men ändå så var Charlie inte som han brukar på träning. På banan så gjorde han det han skulle, och för dom som inte brukar se hur han går, så var det nog inget alls som såg konstigt ut. Men känslan hos mig var inte alls som när vi tränar. Han kändes lite seg och inte alls så peppad som han brukar. 

När Charlie tävlat klart tog jag ut Tyra för lite träning i tävlingsmiljö. Tyra var heller inte som hon brukar!! Båda hundarna gjorde det dom skulle, men den där peppiga och koncentrerade känslan fanns inte där fullt ut.

Då gick det upp för mig, det är ju något JAG gör, men vad tusan är det? Jag var inte nervös, inte stressad, hade ingen press. Men nu jag har kommit på det. När det är mycket folk runt om så försöker jag låta så vänlig som möjligt mot mina hundar. Inget fel i det, det låter ju rätt fint faktiskt, men det gör mina hundar EXTREMT förvirrade! Jag är inte alls så tydlig som jag brukar vara, och jag talar med nån jäkla fjantig, pipig röst. Jag går inte på i samma tempo som jag brukar... jaa jag kan fortsätta med flera exempel. 

Tyras lydnadsdebut, här hade jag en fantastisk känsla i bröstet! 

Jag måste börja uppföra mig på samma vis på tävling som på träning. Jag ska tänka på att låta som jag brukar, men FRAMFÖRALLT ha samma självklara känsla i bröstet, för jag tror att det är främst den som saknas. Om det är självklart för mig, så anser även hundarna att det är självklart! 

Hur enkelt det här än låter, så tror jag att alla som tävlat hund själva vet att det är riktigt, jäkla dretsvårt. Men det roliga med hundträning är att man måste fundera och man måste våga vara självkritisk, för det är då man tar sig framåt. 

Har suttit och tittat på lite filmer på youtube på min förebild inom just detta området - att vara bra på tävling - och fått massvis av härlig inspiration! Jag är ingen dålig förare på tävling, men jag kan alltid bli bättre, och det ska vi jobba emot. 

97 poäng, andra plats och ny titel!

Idag har jag och Charlie varit på Angereds BK för en rallylydnadstävling. I halv storm genomförde vi banan och med endast lite fjuttstrul på en skylt så fick vi ihop otroligt fina 97 poäng, vilket gav oss en andra plats!

Detta var våran tredje start i nybörjarklass och vårt tredje godkända resultat, vilket innebär att Charlie nu fått en ny titel: RLD N. Wiiiiieee!!!

LPI RLD N Werinas Samos! 

Tyra - några procent katt, och nu även tiger

Idag har jag varit arg på Tyra för första gången sedan hon kom till oss för dryga 10 månader sedan. Var ute med hundarna när jag kom hem från jobbet och vi får möte av en gubbe och hans lilla hund. Tyra går på min högra sida, och Charlie på min vänstra. Den mötande lilla hunden uppförde sig väl inte exemplariskt precis, utan ställer sig stel som en pinne, bröstar upp sig, stirrar ut Charlie och gör utfall emot oss. Men i min värld så spelar det ingen roll, mina hundar får inte uppföra sig otrevligt för det.

Charlie bryr sig inte alls och allt går fint, så vi ska bara passera. Men se där, då vaknade tigern i Tyra. Hon flyger ut framför mig mot den mötande hunden och börjar skälla?!?!

Inte okej någonstans och det blev vårt första utvecklingssamtal där och då. Gubben med hunden blev stressad och ville gå, men jag sa åt han att stå still med motivationen att det var bra träning för mina hundar - och gubben var iallafall lydig och stod kvar. Tur för mig att Charlie beslöt sig för att fortsatt uppföra sig, så jag kunde lägga all energi på Tyra.

Hon for runt som en toka och hade först ingen lust att alls lyssna på matte, men otur - eller tur! - för henne att hennes matte är extremt envis, så det blev ordning på torpet tillslut!

Vi visste ju att hon har ett par procent av katt i sig - eftersom att hon spinner när man gosar med henne - men att det också fanns några procent tiger, det va nått nytt :)

Snart även agilitynörd?

Idag har vi tränat agility i trädgården. Charlie fick börja och då Daniel var med och tog kort blev det lite annorlunda till att börja med. Jag ställde upp Charlie i starten - två hinder på raken för att sedan ta en tunnel - och när jag lämnar honom så ser jag att Daniel ligger UNDER hinder nr 2. Tänker att jaja, vi provar väl. Startar Charlie och det är ingen underdrift om jag säger att han reagerade inte ens på att han hoppade ÖVER hela husse. Han är en på miljonen den hunden!

Träningen gick sedan ut på att träna lite fälla med hinder-tunnelingång nära varandra och att blanda raksträckor med mer svängar, och en hel del runtträning. Det gick riktigt bra idag och jag tycker även att jag börjar bli lite snabbare och tydligare i min handling.

Tyra fick sedan köra en bana med fortsatt träning av ta-vad-som-finns-framför-nosen-även-om-det-är-långt-bort! En flytig bana med andra ord, och idag hade hon riktigt bra sug rätt igenom. Hon brukar ofta tappa suget efter att ha kört två gånger, för då förväntar hon sig belöning på samma ställe som innan. Men idag fanns inga sådana tendenser utan mer sug på hinder istället! Hon fick även testa på lite framförbyte, vilket gick helt okej.

Trots att jag är en lydnadsnörd, så ligger agilityn tajt efter alltså, det här är riktigt kul!

Vi ligger inte så långt efter som jag trott

Igår mötte vi upp Elin på GMBK för en härlig kväll med lydnadsträning. Vädret bjöd på isvindar, men vad gjorde det, vi var ändå kvar i 2,5 timme och varvade träning med fika. Tyra fick tre pass där jag fick börja med att bara gå ett fotgående. Hon taggar igång nått kopiöst och det enda jag kan göra är att gå och låta henne ladda ur, när hon börjar andas normalt - och slutar nysa som en tok - så får hon lugn, fysisk beröring och sedan kan vi sätta igång träningen.

Många runt oss har skaffat valpar, och jag inser när jag läser om deras träning att Tyra och jag kom igång otroligt sent. Vi tränade ingenting det första, och hon kunde varken sitt eller ligg innan hon var 6 månader - inte optimalt, men det blev så. När man börjar tänka på vad lite saker vi lärt henne, så är det otroligt att hon är så duktig. Vi har exempelvis aldrig tränat inkallning, men hittills så har hon kommit varje gång vi ropat hennes namn... Så man kan lugnt säga att hon fick mycket tid till att vara hund. Det kan ju skapa en liten känsla av panik, men igår så stillades den paniken.

Gårdagens träning visade att vi har en riktigt bra grund att stå på, och det känns så kul. Jag har tydliga kommandon för när hon gör rätt samt när hon gör fel - vilket bara triggar henne -, så när vi tränar på nya saker så lär hon sig snabbt, och framförallt så är hon extremt trygg i allt vi gör.

Störningsträningen igår bestod av att befästa fotkommandot. Tyra har lärt sig att det är bra att vara vid min vänstra sida, och att "fot" betyder att hon ska hålla en viss position, men jag har inte lärt henne att hon måste hålla fokus upp på mig, det har hon valt att göra själv. Men igår fick hon sitta vid min sida på "fot"-kommando och Elin försökte störa ut henne. Genom tydliga signaler från mig så gick det som en dans, och Tyra fullständigt älskar sån här träning. Det var första gången hon utsattes för sån störning av en annan person än mig.

Nästa pass höjde vi nivån ytterligare och vi gick ett fotgående med Elin gåendes runt som ropade massa kommandon - sitt, ligg, stanna - på nära håll, vilket är svårt även för en rutinerad hund. Tyra blev lite fundersam först, men förstod snabbt vad det hela gick ut på. Fantastiska lilla hund att klara detta redan på sin ett-års-dag!

Så visst, vi har inte kommit långt i momentträning, men vi har en stabil grund att stå på och jag tror det räcker. Hennes attityd är fantastisk och trots lång tid på klubben igår så sinade aldrig energin, och när hon låg i buren så sov hon.