Lydnad istället för euforiskt bolltänk

Idag tog vi oss ett redigt träningspass på våran alldeles egna appellplan - gräsplan såklart - och aldrig tidigare har den lille hållt ihop och orkat fokusera så länge som vi höll på idag - drygt en timme.

Vi började med UT-träning - vet faktsikt inte om detta är linjetag eller inte så vi kallar det för ut istället! - så den lille fick springa av sig. La ut 4 föremål och sedan skickade jag honom. Det va riktigt svårt då nr 3 och 4 var synliga vilket gjorde att han glömde att sätta på hjärnan och bara gick på synintryck. Men efter förenklande och tydlig förklaring förstod han vad han skulle göra.

Sedan tog vi tag i lydnadsträningen. Började med att sitta i fotposition vid sidan och fortsatte sedan med själva gåendet. Det är STOR skillnad mot hur vårat fria följ sett ut tidigare. Idag var andra gången som vi gick framåt och inte bara stod still. Insåg efter ett tag att jag nog gått lite för fort fram - lätt när man tycker det går så bra - men ser på filmen att jag är nöjd med hur han gick idag, men att jag vill ha mer. Så nästa träningspass blir det kortare sträckor och mer precision, samt med koppel på.

Men det mesta utav hans slarv är borta och han börjar gå mer i lydnad än i nåt euforiskt bolltänk, och ändå tycker han att träningen är mycket roligare nu.

Något som jag tidigare har jobbat mycket med är ingångarna vid inkallningen. Han har alltid slarvat där och trots olika belöningar hit och dit, klicker mm så har jag inte lyckats. Idag sa jag bara till honom att skärpa sig och vips så var det löst. Att det kunde vara så enkelt!



Det var många med hund som gick förbi oss idag och allra bäst var när en vovve stod ca 10 meter ifrån oss och DÖSTIRRADE på oss. Tidigare hade jag tappat Charlies fokus totalt och han hade blivit så låg. Nu tittade han, fick en tillsägning och sedan sket han i den hunden. Jag kände tårarna bränna i ögonen. Ni anar inte hur kul jag tycker detta är!

Vi sattes också på ett riktigt prov då en trotsig golden hane på 9 månader rymde från sin matte och kom mot oss. Jag bestämde mig direkt för att fokusera på att Charlie skulle sitta ner. Ägaren kom springades efter men hon hade inte en suck för att få in sin hund. Den srang till våran ryggsäck och snodde Charlies leksak och då blev den lille tokig. DEN JÄVELN TOG MIN LEKSAK MATTE! Tyvärr - för den lille - fick han fortsätta sitta ner. Efter dryga 10 min tröttnade goldenhanen och ägaren kunde få in honom. Så fort hon halat in honom - och föreläst om att han kunde lätt utföra det vi höll på med trots att han verkade så olydig just nu - fortsatte vi våran träning och Charlie hade samma fokus som innan.

Dock hade inte jag det. Jag kände sådan irritation för hur ägaren hanterade sin hund - hon gjorde inte ett skit - och det påverkade mig. Så vi fick ta en paus tills jag fick tillbaka rätt träna-hund-känsla och sedan kunde vi fortsätta igen.

Note to self: Gå inte för fort fram utan jobba igenom momenten ordentligt från grunden.